North Point

Vi landar på kvällen lokal tid och har förbokat transfer till vårt hotell som ligger i North Point på ön Hong Kong.

Trafiken är tung och det tar oss nästan en timme att ta oss till hotellet. Men eftersom det inte är vi som kör passar vi på att njuta av utsikten med höga skyskrapor, blänkande neonskyltar och känslan av att vara framme i Hong Kong. En riktigt mäktig känsla.

Inte lika mäktigt känns det dock när vi kliver in på hotellet där vi ska bo åtta nätter, The South China Hotel, och får våra rum.

Sunket, mörkt och trångt är första intrycket. När vi öppnar dörren till våra rum slår en stark mögeldoft emot oss. Sängkläderna är alldeles blöta av fukt. Visserligen har vi valt att boka ett av de lite billigare hotellen så förväntningarna på standarden är inte direkt skyhöga, men mögelfritt vill vi ändå ha det. Nån ordning får det ju ändå vara.

Vi får nya rum på en annan våning. Det känns fortfarande lite fuktigt, men ändå lite bättre. Känslan innan vi dyker ner i säng är dock att på hotellet tänker vi vara så lite vi bara kan.

Vi går hårt ut från början. Väderprognosen lovar regn, moln och knappa tio grader och vi stuvar raskt om i vår tänka planering som skulle inneburit ett besök uppe på The Peak denna dag. En liten mjukstart av vårt besök i Hong Kong. Men vem vill åka till The Peak om den berömda utsikten skyms av moln?

Vi bestämmer oss för att åka till Shenzhen istället, en stad som ligger på fastlandet i Kina och som gränsar till Hong Kong.

Läs mer om vårt besök i Kina här: Shenzhen

Victoria Peak

I dag ser vädermässigt ut att bli en perfekt dag för att åka upp till Victoria Peak och beundra utsikten.

Vi kommer iväg sent. Vi tar tunnelbanan till Central, sen är det gångavstånd till The Peak Tram – den gamla spårvagen som ska ta oss upp till Victoria Peak.

Klockan är 10 när vi kommer fram och kön ringlar sig lång. Det är bara att ställa sig längst bak och vänta. Det tar nästan en timme innan vi kommer fram till biljettluckan.

Vi köper biljett även till utkikstornet Sky Terrace 428 för att vara säkra på att få den bästa utsikten över Hong Kong.

Sen bär det iväg. Medan spårvagnen slingrar sig uppför den branta backen njuter vi av den vackra utsikten och ser hur skyskraporna blir mindre och mindre bakom oss.

Vi valde helt klart en bra dag för att åka hit. Trots att avgaserna ligger som ett täcke över öarna, kan vi skönja konturerna av både Hong Kongön, Kowloon och New Territories. Vi tillbringar dock inte någon längre stund uppe på Victoria Peak. Området är fullpackat av människor och det blåser kallt.

Vi åker ner igen. Nu ringlar kön till biljettluckan sig om möjligt ännu längre.

Vi promenerar ner till Central Pier för att åka med Star Ferry över till Kowloon. Vi köper biljetter i en automat och betalar knappt 15 kronor för hela familjen. Båtresan tar knappt en kvart.

Mong Kok

Planen är nu att åka tunnelbana till stadsdelen Mong Kok, men så bestämmer vi oss för att promenera dit istället.

Vi går längs den stora gatan Nathan Road som kantas av affärer av olika slag. I början av promenaden kantas gatan av riktigt exklusiva affärer, men ju längre bort vi kommer desto enklare blir utbudet.

På vägen stannar vi och köper kinesiska våfflor.

Vi är egentligen inte så intresserade av att titta i affärer utan njuter mest av att gå omkring och titta på alla byggnader, skyltar och människor.

Symphony of Lights

När klockan börjar närma sig 18.30 drar vi oss neråt Tsim Sha Tsui för att kunna bevittna den berömda ljusshowen Symphony of Lights från första parkett. Klockan 20 ska showen dra igång, så återigen är det vänta som gäller.

Mörkret faller över staden och med det faller temperaturen. Kortbyxor och tunn tröja är alltså inte att rekommendera om man ska sitta vid havet och vänta i en och en halv timme. Men vi sitter definitivt på första pakett och när tiden börjar närma sig klockan 20 är det fullt med folk.

Utsikten över Hong Kongön mittemot och alla byggnader är magnifik. En efter en tänds byggnaderna upp och det hade egentligen varit gott så. Om vi hade vetat.

Så sätter showen äntligen igång. Och vi väntar. Väntar på att något ska hända. Men det gör det liksom inte. Musik spelas och lampor tänds i olika färger på vissa utvalda byggnader på andra sidan vattnet. Helt ärligt, vi förstår inte vad som är så fantastiskt. Men vi kanske är för frusna. Vi kanske har väntat en timme för länge. Eller så är vi kanske bara svåra att imponera på.

Ten Thousand Buddhas Monastery

Det är sista dagen i Hong Kong och efter frukost ger vi oss iväg till tunnelbanan för att åka till Shatin i New Territories.

Vi är väl utrustade med en ordentlig vägbeskrivning till vårt tilltänkta mål, Ten Thousand Buddhas Monastery, då vi fått veta att det är svårt att hitta dit.

Vi får dock syn på de gyllene buddhorna nästan direkt när vi kommit in på gångvägen. En efter en står de uppradade på varsin sida om vägen, alla i olika former och med olika ansiktsutryck. Det är lite marknadsjippo över det hela, men ändå ganska häftigt att se.

Vi vandrar uppåt. Sonen räknar till 478 trappsteg. Klockan närmar sig 10 och vi är helt ensamma på så när som en gumma som sopar bort löv från trappstegen.

Det visar sig att vi är dagens första besökare uppe vid tempelområdet. Vi besöker olika templen i lugn och ro. Tempelområdet är omgivet av skog och det känns nästan lite overkligt att för första gången denna resa höra fågelkvitter.

Pai Tau Village

När vi är klara med alla tempel tar vi tunnelbanan till Mong Kok för att titta på guldfiskmarknaden som vi missade vid förra besöket.

Detta är dock snabbt avklarat och nu vet vi inte riktigt vad vi vill göra. Att fortsätta ner till Tsim Sha Tsui lockar inte och vi känner oss helt färdiga med tempelbesök, höga skyskrapor och den extremt dåliga luften.

Nan Lian Garden

Vi bestämmer oss för att ta tunnelbanan till Diamond Hill och besöka den kinesiska trädgården Nan Lian Garden.

Nan Lian Garden visar sig vara en liten oas mitt i staden. Här finns klassisk kinesisk trädgårdskonst, små bonsaiträd och en liten sjö med ett litet guldfärgat tempel. Här vilar ett lugn och vi stannar en bra stund. Det finns ett litet promenadstråk runt sjön och det är förhållandevis befriat från människor.

Hemresa – att missa ett anslutningsflyg

Det är uppstigning redan klockan 4 och vi blir hämtade för vidare färd till flygplatsen. Chauffören snarkar och hostar sig genom den dryga halvtimme bilfärden tar och vi är allvarligt oroade över att han inte kommer att hålla hela vägen, att han kommer att dö av ett andningsuppehåll innan vi hinner fram. Luften här är verkligen inget vi kommer sakna.

På Hong Kongs flygplats flyter allt på och snart står vi i boardingkön, redo att gå på planet. Plötsligt börjar alla gå ur kön och nu visar det sig att alla plan till Shanghai är inställda tills vidare på grund av dimma.Vi har nära tre timmar på oss att byta plan i Shanghai så nu stiger nervositeten rejält. Först när klockan är 11 kommer vi så äntligen i väg, nästan tre timmar försenade.

Flygvärdinnorna flyttar fram oss så långt det går i planet för att vi ska hinna ut snabbare. När vi landar i Shanghai är det fyrtio minuter tills vårt plan mot Köpenhamn avgår. En man väntar på oss när vi kommer av planet. Vi får förtur i Immigration, hämtar raskt ut våra resväskor, rusar genom tullen och fortsätter vår färd ner mot incheckningsdisken.

När vi landar vid SAS incheckningsdisk har de alldeles precis stängt. Damen som står bakom disken är otrevlig och benhård. Hon vägrar låta oss checka in bagaget, trots att vi nu får veta att planets avgångstid är framflyttat en timme. Mannen som hjälper oss för en hätsk diskussion på kinesiska och gestikulerar vilt. Men checka in får vi inte. Punkt, slut.

Där och då dör hoppet om att komma hem ikväll.

Vi blir ombokade och får istället tolv timmar att slå ihjäl på flygplatsen i väntan på att Lufthansa ska ta oss till Köpenhamn via München. Det hela blir som en slags grande finale på allt köande och väntande som denna resa visat sig bjuda på.