Levanto

Planen i dag är att vandra från Levanto till Bonassola, så efter frukost tar vi tåget till Levanto. Även denna tågsträcka ingår i våra vandringspass.

Vi kommer ut från stationen i Levanto och har absolut ingen aning om vart vi ska gå. Vi försöker fråga på stationen, men får bara till svar att vi ska gå ner till havet och fråga vidare.

Så vi går ner mot stranden, men inser snart att vi är fullkomligt utanför kartan. Vart är vi? Vart ska vi? Vi tar oss in till vad vi tror är Levantos centrum. Där hittar vi äntligen en turistbyrå och får instruktioner om hur vi ska ta oss till vandringsledens början.

Levanto – Monterosso

När vi kommer fram till vandringsledernas början ändrar vi oss igen. Nu väljer vi att ändå vandra leden som vi tänkt vandra från början, alltså den drygt 8 km långa leden mot Monterosso.

Enligt skylten vid ledens början ska detta ta exakt 2 timmar och 25 minuter.

Första sträckan är lättvandrad. Det bär visserligen uppför ganska rejält, men vi trampar asfalt en bra bit och ser Levanto försvinna nedanför oss. Barnen drar som vanligt i väg och försvinner snabbt ur sikte.

Vi är en del vandrare denna dag, men inte i jämförelsevis så många som det var i går när vi vandrade i Cinque Terre.

Levanto

När vi passerat de sista husen leder stigen vidare upp på bergskrönet med vidunderlig utsikt över havet. Det bär uppför, men det är fortfarande lättvandrat. Breda, rejäla stigar leder oss uppåt.

Så kommer vi in i den svala pinjeskogen och leden blir både stenigare och brantare.

Efter en och en halv timme når vi fram till Punta Mesco och Podere Case Lovara, en farm i vad som känns mitt ute i ingenstans.

Vi stannar inte till utan väljer att vandra vidare. Nu ändrar vandringsleden karaktär. Den lättvandrade stigen försvinner och ersätts av ett stenigt parti som bär rejält uppför.

Även träden försvinner och därmed skuggan som hitintills skyddat oss mot den stekande solen.

Vi vandrar på där i den stekheta solen. Skoskaven känns nu inte ett dugg, vi är fullt upptagna med att se var vi sätter fötterna. Vi vill inte trampa fel.

Vi passerar en skogsbrand som håller på att släckas. Det luktar fortfarande bränt. Det är lätt att förstå hur lätt det kan börja brinna här bland torrt gräs och döda träd. Ovanför oss surrar en helikopter fram och tillbaka. Förmodligen för att se om det brinner på fler ställen.

Vi skyndar vidare.

Till slut når vi toppen och får verkligen lön för mödan.

Efter knappt två timmars vandring ser vi äntligen Monterosso som en liten pärla nedanför bergskanten. Och det inbjudande blå havet. Som vi längtar efter ett dopp.

Cinque Terres kustremsa med Vernazza och Corniglia

Nu bär det nerför. Fortfarande är det väldigt stenigt och det gäller verkligen att se var vi  sätter fötterna.

Sista biten är samma asfalterade väg som vi gick i går när vi råkade gå åt fel håll.

När vi kommer ner till Monterosso belönar vi oss direkt med ett dopp i havet vid den publika stranden Spigni. Efter badet blir det förstås en glass vid hamnpromenaden, en av de bästa glassarna hitintills.

Totalt tar vandringen nästan 2 ½ timme, precis som skylten sa att det skulle ta. Då har vi ändå tagit det ganska lugnt. Barnen som vandrade i förväg har gjort vandringen på knappt två timmar.

Efter bad och glass åker vi tillbaka till La Spezia. Att stanna längre i Monterosso känns inte aktuellt.

Monterosso är nog den av de fem byarna som tilltalar oss minst.