Ett besök vid Döda Havet är förstås ett måste under vår resa i Jordanien. Vi har länge drömt om att få flyta omkring i det salta vattnet, helst med en tidning i händerna förstås.
Först tvekar vi lite om vi ska boka in en övernattning här, men till sist bestämmer vi oss för att det inte är nödvändigt. Av våra efterforskningar förstår vi att det här inte är en sjö man badar i någon längre stund och då känner vi att vi lika gärna kan utgå från Amman.
Vi bokar en privat tur hemifrån via Viator och betalar nästan 3300 kr för tre personer. Då ingår alla inträden, lunch och ett par timmar på exklusiva Dead Sea Spa Hotel och även besök vid Mount Nebo och Madaba.
Vi blir upphämtade vid hotellet på morgonen. Under tiden vi kör mot Döda Havet berättar den trevliga chauffören mer om Jordaniens historia för oss.
Det tar bara drygt en timme att köra till Döda Havet från Amman.
Klockan är bara strax efter 9 när vi anländer till Dead Sea Spa Hotel.
Chauffören följer med in och löser inträdet åt oss, sen är de kommande fyra timmarna fria för oss att spendera hur vi vill på anläggningen.
Dead Sea Spa Hotel
Dead Sea Spa Hotel känns som en riktigt exklusiv anläggning, åtminstone med våra mått mätt.
Utanför hotellet finns ett stort poolområde, men det är inte det som lockar först och främst. I stället beger vi oss ner till den lilla stranden nedanför hotellet.
Nu är det äntligen dags att känna hur det känns att flyta i Döda Havet!
Känslan när vi kliver i vattnet är inte helt fräsch, varken vattnet eller den lilla stranden ger något angenämt intryck. Vattnet känns tjockt och nästan lite oljigt.
Men nu är vi inte här för att sola och bada, utan det är förstås vår flytförmåga som ska undersökas. Är det verkligen sant att man inte kan sjunka i Döda Havet?
Svaret enligt oss är; japp, det är sant! Vi flyter som korkar när vi lägger oss på rygg i vattnet.
Dock anser vi det bara vara halvsant att man kan ligga och läsa en tidning i vattnet. För även om vi inte sjunker när vi försöker, så vill kroppen gärna vända sig när inte händerna är där som stöd.
Den obligatoriska här-ligger-jag-och-läser-en-tidning-utan-att-sjunka-bilden!
Vi tillbringar en stund i vattnet innan vi känner oss klara med våra flytsessioner. Hinner knappt upp innan saltkristaller bildas på huden. Det svider lite i den skarpa solen.
Vi tar sen en promenad längs stranden för att leta efter vackra saltkristaller.
Innan vi går tillbaka till hotellet måste vi förstås prova på att smörja in oss med lera. Det står stora kar fyllda med lera på stranden. Det är bara att ta för sig.
Döda Havslera sägs bota det mesta och dessutom göra oss både lena och vackra. Så det kan ju i alla fall vara värt ett försök.
Nä, man ska inte smörja lera i munnen!
När vi är insmorda från topp till tå hoppar vi i sjön igen. Det tar en god stund innan all lera är bortsköljd i det saltmättade vattnet.
Om vi blir så mycket vackrare är svårt att säga.
Nu anser vi oss vara klara med Döda Havet. Nu vill vi gå upp till poolområdet och bada vidare i rent, klart poolvatten.
Lunchrestaurangen öppnar inte förrän klockan 12.30 och det ger oss bara en halvtimme att äta av den digra lunchbuffén. Här finns alla rätter man kan tänka sig och trots den knappa tiden hinner vi ändå med att prova lite olika delikatesser från det stora dessertbordet.
Mätta och belåtna går vi sen ut till hotellreceptionen där vår chaufför sitter och väntar.
Mount Nebo
Vi kör vidare genom bergen till Mount Nebo.
Det var här Moses sägs ha stått och tittat ut över det förlovade landet Kanaan efter att han lett israeliterna genom öknen i fyrtio år.
Utsikt över det förlovade landet!
Vi kommer samtidigt som ett par busslaster med kinesiska turister och det tar därför en stund innan vi hunnit gå igenom området och den tilllhörande kyrkan.
Men det gör inget. Vår chaufför står tålmodigt och väntar tills vi kommer tillbaka.
Madaba
Vi kör vidare mot staden Madaba, känd för sina vackra mosaiker.
På utflykter som denna ingår det förstås ett besök på ett hantverkscenter för att titta på hur denna mosaiktillverkning går till.
Vi får en rundvisning i den lilla fabriken innan vi går vidare ut i affären. För naturligtvis är det här vad det handlar om, att vi ska handla mosaik.
Som alltid känner vi oss väldigt obekväma i sådana här situationer. För hur fina mosaikföremålen än är så är vi inte intresserade av att köpa några stora bord eller tavlor för tusentals kronor. Det hjälper inte att vi bjuds på te och att en självutnämnd ”personal shopper” springer efter oss med en varukorg, redo att stoppa i alla eventuella föremål vi kan tänkas köpa.
För vi vill inte köpa något alls. Egentligen. Vi är svenskar och vill bara titta. Men det är så svårt det där, vi känner oss så snåla och otacksamma. Så nu ligger det ändå en liten mosaiktavla i den där varukorgen. Den minsta dom har.
Sen slipper vi undan och beger oss raskt tillbaka till bilen.
Vi åker vidare till den grekisk-ortodoxa kyrkan St.George inne i centrala Madaba.
Golvet inne i kyrkan är täckt av den kända mosaikkartan över Jerusalem och Det heliga landet från 500-talet.
Mosaikkartan över Jerusalem och Det heliga landet
Vi stannar en stund. Tittar på det som är kvar av mosaikkartan och tänder ett ljus innan vi går ut igen.
Vi åker de tre milen tillbaka till Amman.