Anledningen till att vi i sista stund bestämmer oss för att ”svänga inom” Xi´an när vi tillbringar påsken i Kina är förstås att vi vill passa på att besöka den omtalade Terrakottaarmén,

Terrakottaarmén är listad som ett av UNESCO:s världsarv och det är svårt för oss att motstå. Så vi tänker att det är bäst att passa på. För vem vet om vi någonsin kommer tillbaka till Kina.

Först är planen att vi ta oss dit på egen hand. Gruppresor brukar sällan kännas lyckade för oss. Dessutom blir det billigare att åka själva.

Men när vi kommer fram till vandrarhemmet i Xi´an känner vi oss ganska slitna efter resans än så länge höga tempo. Vi orkar helt enkelt inte börja rodda med taxibeställning och busstider. Så vi kapitulerar och bokar direkt in oss på vandrarhemmets egna utflykt till Terrakottaarmén.

Vi betalar knappt 1700 kr för tre personer. Då ingår även lunch och ett besök vid kejsar Qin Shihuang´s Mausoleum.

Klockan 8 står vi redo i receptionen. Vår guide för dagen, Jiajia, möter oss och tillsammans går vi upp till ett par väntande minibussar .

Totalt ser vi ut att bli ett fyrtiotal personer.

Vi är en aning skeptiska, det ska erkännas. Vi är inte mycket för att gå i flock. Vi vill gärna kunna stanna när, var och hur länge vi vill.

Men nu har vi inget val. Det är bara att följa efter vår guide när vi väl är framme. Vi utrustas med varsin hörsnäcka och delas sen in i tre grupper. Inte för att det spelar så stor roll. Det visar sig nämligen att samtliga tre grupper ändå ska hålla samman och gå likt en samlad fårflock genom attraktionerna.

Bäää bäää…

…så ger vi oss iväg mot säkerhetskontrollen och entrén.

Vi inleder besöket vid det som kallas Pit 2.

Denna grop upptäcktes år 1976 och har formen av ett L. Här återfinns bl a bågskyttar, armborstskyttar, infanteri och vagnar. Detta är också den grop som är mest förstörd.

Pit 2

Även om det är ganska mörkt inne i hallen är det en mäktig känsla att blicka ut över gropen och se delar av de terrakottasoldater som grävts fram.

Runt 8000 soldater tror man ska finnas under jorden och än så länge har cirka 2000 av dessa sett dagens ljus. En del arbete återstår med andra ord.

Det mindre trevliga är att samtliga soldattillverkare dödades för att de inte skulle kunna avslöja var graven fanns. Så minst 8000 människor fick med andra ord sätta livet till.

Vi stannar här en riktigt lång stund.

Tack vare att vi är utrustade med hörsnäcka kan vi gå iväg en bit från resten av gruppen och behöver således inte trängas vid utsikten. Vi hör när det är dags att gå vidare.

Vi lämnar Pit 2 och fortsätter vidare mot det som kallas Pit 3.

Pit 3 är den minsta gropen av de tre.

Även denna grop hittades år 1976 och här återfinns generalstaben, dvs officerare, deras rådgivare och stridsvagnar.

Pit 3

Här får vi vandra runt på egen hand, men då gropen inte är särskilt stor samlas vi snart utanför för att fortsätta mot Pit 1, Terrakottaarméns huvudattraktion.

Gropen som var den första som upptäcktes år 1974 är också den största.

Här får vi ta del av det tidskrävande arbete som läggs ner på varje framgrävd soldat.

Varje skärva plockas noggrant ihop och läggs i en låda. Varje soldat ska sen omsorgsfullt pusslas ihop, limmas och putsas innan han sätts ut i gropen igen.

När guiden berättat klart får vi egen tid till att upptäcka gropen.

Vi skyndar upp mot läktaren för att få bästa utsikt över soldaterna. Här får vi köa en stund innan vi kan tränga in oss för bästa utsikt.

Pit 1

Det är verkligen en mäktig syn vi har framför oss. Långt mäktigare än vi kunnat föreställa oss. Och då är vi ändå egentligen ganska ointresserade av arkeologiska fynd.

Men Terrakottaarmén är verkligen något speciellt!

Till sist känner vi oss dock klara och lämnar hallen.

Efter ett besök inne i häst och vagnhallen är det dags att äta lunch på en restaurang som guiden avtalat tid med.

Vi blir placerade vid ett bord tillsammans med en dansk familj.

Kanske är det inte så smart att placera två skandinaviska familjer vid samma bord, tänker vi såhär i efterhand. Men guiden kan väl knappast veta att vi inte är så sociala i Norden. Medan olika nationaliteter vid borden bredvid pratar vitt och brett om än det ena än det andra, sitter vi mest tysta och koncentrerar oss på den goda maten som rullar förbi.

När vi ätit upp går vi en promenad utanför.

Vi sätter oss sen på en bänk för att vänta på resten av gruppen. En grupp kinesiska turister sätter sig bredvid för att fotograferas. Vi flyttar artigt på oss, varpå kineserna flyttar efter. Det tar en stund innan vi inser att det är oss de vill posera med. Alltså ett medelålders par. För sonen står en bit ifrån.

Dock får de snart syn på honom, vinkar åt honom att komma och sätta sig och sen är vi inte längre så intressanta.

Efter ett tag kommer det fler människor. Vi blir både filmade och intervjuade på uppdrag av den lokala turistbyrån. Tror vi i alla fall.

Vilken är vår favoritmat i Xi´an?

Vi som bara ätit nudlar och ris har inte så mycket att bidra med. Det känns faktiskt lite pinsamt. Vilken tur att vi inte fick dessa frågor i Beijing. Då hade vi bara kunnat svara KFC och Subway.

När gruppen åter är samlad lämnar vi Terrakottaarmén.

Vi stannar till för ett snabbt besök vid Qin Shihuang´s Mausoleum. Här gäller det dock att pinna på för att hinna se mausoleet innan det är dags att åka tillbaka till vandrarhemmet.

Men helt ärligt är inte området något märkvärdigt. Vi är snart tillbaka i bussen.

Qin Shihuang´s Mausoleum

Så här i efterhand är vi väldigt glada över att vi valde att åka med vandrarhemmets egna utflykt.

Tiden vi fick vid Terrakottaarmén räckte mer än väl. Vi kände också att vi kunde gå omkring vid de olika platserna så länge vi ville. Informationen vi fick av guiden var också guld värd. Vi hade varit alldeles för lata för att läsa oss till denna på egen hand. Sorgligt men sant.

Dessutom visade det sig att de bara släpper in ett visst antal besökare per dag och organiserade grupper har förtur. Just denna dagen var det otroligt mycket människor så vem vet? Vi kanske inte ens hade kommit in om vi åkt dit på egen hand?

Hela härliga flocken!