Sporrakulla naturreservat – vandring längs Sporrakullastigen och Broddakullastigen

20220101_124807

Årets första dag. En gråmulen, småregnig lördag som förstås tillbringas bäst ute i skogen. Frisk, klar luft och lite vandring bland träd och mossa. Göra upp en eld och grilla god mat.

Så ser planen ut när vi styr kosan till Kullaskogens strövområde och Sporrakulla gård denna förmiddag. Det är fortfarande dunkelt ljus ute trots att solen gått upp. Men ljusare än så här blir det nog inte. Det är ju januari, årets gråaste och i särklass tråkigaste månad.

Men det gäller att göra det bästa man kan av det grå eländet.

IMG_5817

Vi har varit i Kullaskogen flera gånger tidigare. Här finns fina grillplatser och en riktigt härlig mossklädd skog att vandra genom. Men i dag väljer vi bort de gamla stigarna. Det är dags att se hur omgivningarna runt gården ser ut.

Den blåmarkerade 1,5 km långa Sporrakullastigen får inleda vårt besök.

20220101_120700

Leden, eller stigen, börjar bakom Sporrakulla gård.

En informationsbroschyr vid entrén berättar för oss att Sporrakulla gård, som är från 1600-talet, är ett byggnadsminne sen år 1974. Vi får också veta att filmen Snapphanar från år 1941 till stora delar spelades in här och att gården även användes år 2006 när en dokumentär om snapphanarna spelades in.

20220101_121135

Vi fortsätter förbi gården och vidare in i skogen. Det bär uppför längs stigar kantade av små stenblock.

Det är ingen märkvärdig omgivning vi vandrar genom. Gamla betesmarker varvat med lövskog. Regnet hänger i luften och världen är inbäddad i ett grått filter även om granarna och mossan lyser grönt på sina ställen.

20220101_12134620220101_12160420220101_12172620220101_12221320220101_12320420220101_123337

Trots den korta sträckan lyckas vi tappa bort dottern som gått i förväg. Det tar ett tag innan vi alla åter är samlade vid Sporrakulla gård.

Medan vi fortsätter vidare med den 2,5 km långa Broddakullastigen väljer dottern, som redan hunnit med denna led, att stanna kvar och tända elden.

20220101_12465920220101_12475620220101_12483020220101_12485120220101_125338

Även denna stig utgår från gården, men svänger i stället ner mot Dalshults naturreservat, ett naturreservat vi tidigare vandrat genom under våra Skåneledsvandringar.

IMG_583220220101_13095920220101_131158

Ungefär halvvägs kommer vi fram till ruinerna av Broddakulla, gården som gett leden dess namn.

IMG_5829IMG_5823IMG_5825

Vi stannar inte så länge bland ruinerna utan fortsätter vidare genom skogen. Vi börjar bli frusna och hungriga och längtar efter den värmande elden.

Det är då dottern ringer och berättar att hon inte hittar ryggsäcken med tändved och tändare i bilen. Samma ryggsäck som även innehåller termosen med den varma flädersaften.

IMG_5805

Vi som sett framemot brasan skyndar nu vidare. För tända en eld och grilla mat ska vi. Om vi så ska köra de fyra milen hem och hämta ryggsäcken.

IMG_5811

När vi kommer tillbaka till Sporrakulla har dottern löst problemet. En upphittad tändsticksask i bilen och en gammal papperskasse och brasan är i full gång.

Medan maten tillagas tar jag ytterligare ett varv längs Broddakullastigen för att fotografera ruinerna.

IMG_5846Sporrakulla 101

Snart börjar det att skymma och vi kör hemåt, mätta och belåtna.

Första dagen år 2022 är avklarad på bästa, möjliga sätt. Må även resten av årets dagar bjuda på härliga, glada, friska, pandemifria upplevelser. Det är på tiden tycker vi.

Till Sporrakulla kommer vi åter, som alltid. Men det blir nog inte förrän till våren eller sommaren.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s