När den omfattande skogsbranden omöjliggör fler vandringar i den tjeckiska nationalparken Bohemian Switzerland sneglar vi i stället åt Saxon Switzerland, den tyska sidan av nationalparken.
Efter lite efterforskningar på nätet hittar vi en vandring till Himmelsleiter utanför Bad Schandau, drygt två mil från vårt boende i Janov. En lagom vandring innan vi fortsätter vidare mot Karlsbad.
Parkeringsplatsen vid Lichtenhainer Wasserfall – där vandringsleden börjar – är nästan full när vi anländer tidig förmiddag. Visserligen har vi läst att man bör vara här tidigare än så, men vi eftersom vi inte vill missa vår frukost kommer vi inte iväg så tidigt som vi egentligen önskar.
Lichtenhainer vattenfall
Innan vi påbörjar vår vandring tar vi oss en titt på vattenfallet som dock är en ganska sorglig syn. Antingen finns det ett större vattenfall bakom den lilla vattenstråle vi ser eller så har sommarens hetta tunnat ut vattendragen även här. Oavsett vilket så nöjer vi oss med det vi ser.
Nu längtar vi efter skogen.
Leden tar oss ut på breda skogsstigar och bjuder på ordentlig uppförsvandring.
Till den tyska sidan av nationalparken verkar inte skogsbranden ha nått för här hittar vi äntligen den färgglada skog vi föreställt oss i Bohemian Switzerland.
Vi håller ett ganska raskt tempo. Dels vet vi inte hur långt det är till vårt mål och vi har bara petat i parkeringspengar som räcker två timmar, dels har vi mer vi vill hinna med denna dag.
Sen är det alltid skönt att lämna så många andra människor som möjligt bakom. För här är vi verkligen inte ensamma.
Men det är vi tacksamt nog när vi kommer fram till Kuhstall, den näststörsta naturliga sandstensbågen i nationalparkerna efter Pravčická brána.
Kuhstall
På andra sidan bågen pekar en pil oss vidare mot ingången till Himmelsleiter, en lång och smal metalltrappa genom berget.
Himmelsleiter
Efter vad vi har läst är detta en väldigt populär plats och att få stå i kö här är ingen ovanlighet. Det slipper vi dock denna dag, vi kan unna oss en långsam vandring uppför de smala trappstegen. Det är varken svårt eller otäckt som vissa vill påstå. Eftersom nedstigning sker på andra sidan berget riskerar man inget möte och bergsväggarna gör det omöjligt att ramla åt sidan.
Vi hinner dessutom spendera en ensam stund på berget innan alla barnfamiljerna bakom hinner i kapp och det är slut på lugnet.
När utsikten är beundrad från alla håll och kanter och den lilla bergstoppen börjar bli full av andra människor beger vi oss neråt igen.
Vi hinner precis lagom tills parkeringen går ut. Två timmar räckte gott för oss.
Ännu en härlig vandring läggs till minnesbanken och det är nu dags att köra vidare mot Tjeckien igen.
Än är vi inte klara med området, ytterligare en vandring i Saxon Switzerland finns inplanerad på hemvägen. Så vi kommer snart tillbaka.