När vi denna höst tillbringar en vecka i Georgien vill vi förstås passa på att se mer av södra Kaukasien.

Vi bokar därför en utflykt till grannlandet Armenien från Tbilisi. Tanken från början är att åka på en tvådagars utflykt med en övernattning i Armeniens huvudstad Jerevan, men när vi hittar en endagsutflykt med samma innehåll bestämmer vi oss för att boka denna istället.

Vi bokar utflykten via Viator och betalar 1100 kr/pers.

Det är fortfarande mörkt ute när vi klockan sju på morgonen beger oss till samlingsplatsen vid Gorgasali Square, ett par hundra meter från vårt pensionat.

Vi är en brokig skara människor från Filippinerna, Singapore, Israel, Polen, Indonesien och Rumänien som tar plats i den lilla minibussen som ska ta oss till Armenien denna dag. Vår guide Paata visar sig ha både en stor portion humor och gedigen kunskap om både Georgien och Armenien. En kunskap han portionerar ut i lagom små doser under vår timme långa färd till gränsen mellan de båda länderna.

Vi stämplar ut oss från Georgien och in i Armenien. Som svenskar visar detta sig vara en snabb och enkel procedur, men för våra medresenärer från de asiatiska länderna en mer omständlig och tidskrävande procedur.

Men till sist är vi alla igenom och vi kan fortsätta vår färd mot dagens första stopp, Haghpat (Haghpatavank), ett klosterkomplex från 900-talet som sedan år 1996 är upptaget på UNESCO:s världsarvslista.

Vi får en timme att på egen hand undersöka klostrets alla kyrkor och ruiner.

Haghpat var under medeltiden ett viktigt centrum för lärande inom medicin och astronomi. Området har ett stort antal khachkarer (stenar med ristade kors) vars symbolik och hantverkskonst sedan år 2010 ingår i UNESCO:s lista över immateriella kulturarv.

När vi är klara är det dags att köra vidare över bergen.

Vi kör genom Dilijan Nationalpark, ett område med höga berg och lummiga skogar i den centrala delen av Armenien. Ett område som ofta kallas ”Armeniens Schweiz” för sin alpliknande natur.

Vi kommer fram till Sevansjön, en alpin sötvattenssjö på 1900 meters höjd. Sjön är inte bara den största sjön i Armenien utan även i hela Kaukasusområdet.

Innan vi beger oss upp för de många trappstegen till klostret Sevanavank beställer vi mat vid en av de många restaurangerna vid sjön.

Klostret låg tidigare på en ö i Sevansjön, men efter att man på 1930-talet utökade vattenflödet på konstgjord väg sjönk vattennivåerna i sjön. Fram till år 2002 hade vattnet sjunkit med mer än 20 meter vilket har inneburit att Sevanavank numera ligger på en halvö istället för på en ö.

År 2001 antogs dock en lag för att återställa den biologiska balansen i sjön och målet var att öka vattennivån med 6 meter årligen de kommande trettio åren.

Det är ett fint och välbevarat klosterområde med en vacker utsikt över sjön från alla håll och kanter. Men nu börjar en viss kloster-trötthet infinna sig så när vi synat de båda kyrkorna vänder vi istället blicken mot sjön och de vackra omgivande bergen.

Det finns inga kloster som slår vacker natur, oavsett hur fina de är.

Vi går sen tillbaka till sjön och restaurangen där vår mat väntar.

Även här finns det gott om gatuhundar. Vi som har sparat lite bröd kan inte motstå att ge det till en nybliven valpmamma. Hon följer sen med oss nästan hela vägen till bussen innan hon vänder tillbaka till sina valpar.

Åh vad jag skulle vilja ta hem varenda hund jag ser. Det gör ont i hjärtat även om de faktiskt ser ganska välnärda ut. Det verkar åtminstone som människorna i både Georgien och Armenien tar väl hand om sina gatuhundar.

Vi lämnar Sevansjön och åker vidare mot huvudstaden Jerevan, en av världens äldsta kontinuerligt bebodda städer.

Vi börjar med att besöka den stora statyn av Moder Armenien i Segerparken.

Den 22 meter höga statyn ersatte år 1967 det monument av Josef Stalin som tidigare fanns på platsen. Själva statyn är gjord av koppar och fundamentet, som även innehåller ett krigshistoriskt museum om andra världskriget, är gjort av basalt.

Platsen bjuder även på en fin utsikt över Jerevan och berget Ararat, något som tydligen inte tillhör vanligheterna enligt vår guide.

Det var på Ararat som Noaks Ark landade efter den stora floden enligt bibeln och berget har därför en stor kulturell och religiös betydelse för armenierna trots att det numera ligger i Turkiet.

Vi åker vidare till trappstegsfontänen Kaskaden, en av stadens stora sevärdheter.

Inuti och runt fontänen ligger Cafesjians konstmuseum och trappan har flera avsatser med fontäner och skulpturer.

Även här får vi tid att utforska platsen på egen hand. En tid vi förstås utnyttjar till att klättra upp för de 550 trappstegen till toppen av fontänen. Och så ner igen förstås.

Tiden är knapp så vi skyndar på. Det hade vi inte behövt visar det sig. En lång väntan på en medresenär som aldrig tycks dyka upp gör att vår tid i staden tickar ner.

När vi till sist kör vidare mot dagens sista stopp, Republikens plats, är vi försenade, men vi får ändå vår utlovade timme på egen hand i huvudstaden.

Vi spenderar timmen strosandes längs Jerevans gator.

Staden erbjuder en härlig känsla med många uteserveringar och en glad stämning. Vi shoppar en armenisk julgransprydnad och tar en kopp kaffe på ett av stadens många kaféer.

När timmen börjar närma sig sitt slut går vi tillbaka till Republikens plats. Vi vill ju inte riskera att bli sena.

Sen lämnar vi Jerevan och kör mot Georgien igen. Trafiken är tung denna torsdagskväll och det tar över två timmar innan vi tagit oss ut ur huvudstaden.

Ett matstopp längs vägen där återigen några medpassagerare inte passar tiden gör klockan hinner bli två på natten innan bussen åter rullar in i Tbilisi och vi lämnas av på Gorgasali Square.

Dagen har visserligen bjudit på många timmar i en buss, men det har definitivt varit värt det.