Enda anledningen till att vi väljer Azorerna som resmål denna vår är förstås alla vandringsleder som går kors och tvärs över ön São Miguel.

Problemet är bara hur vi ska kunna välja, det är som att bara få välja ett par bitar från en stor godispåse. När man helst vill äta upp hela påsen.

Men till sist tror vi oss i alla fall ha hittat en bra blandning av vandringsleder att vandra under vår vecka på ön.

Dagens vandring blir Caldeiras da Ribeira Grande – Salto do Cabrito (PRC29). En 8,5 km lång vandringsled som kommer göra oss bekanta med den mellersta delen av ön.

Vi är först på plats när vi anländer till den lilla parkeringsplatsen vid Caldeiras da Ribeira Grande, så vi passar förstås på att gå ett varv runt källorna innan vi startar vår vandring.

Det är en riktigt härlig morgon. Strålande sol och betydligt varmare än väderleksprognosen utlovat. Men det är bara att tacka och ta emot. Vi hade förväntat oss gråväder och regn hela veckan.

Leden tar oss direkt ut på en liten asfalterad väg upp bland kullarna.

En dryg kilometer senare väljer vi att göra en avstickare till Barragemdammen innan vi fortsätter vidare längs den ordinarie leden.

Ett beslut vi inte kommer att ångra.

När vi passerat en rykande varm källa fortsätter leden ut på en stig genom skogen.

Vi är helt ensamma där vi går, omgivna av den grönaste skog vi någonsin sett.

Fåglarna kvittrar i kör. Solen skiner genom trädkronorna. Mossklädda vattenlevador kantar vår sida.

Det här är en morgon vi kommer leva länge på.

Vi stannar en stund vid dammen innan vi vänder tillbaka.

Väl tillbaka på den ordinarie leden följer vi sen vattenledningen längs en stig i skogen.

Vi är fortfarande alldeles ensamma där vi går, omgivna av stora japanska cederträ. Längs sluttningarna växer ormbunkar och kanonviska i stora klungor.

Efter ett tag fortsätter leden längs spängerliknande underlag ovanpå vattenledningen.

När vi når vattenfallet Salto do Cabrito är det slut på lugnet. Eller åtminstone ensamheten. För här finns en parkeringsplats och en hel del människor som kommit för att se vattenfallet. Men särskilt trångt blir det ändå inte.

Vi tar oss förstås en titt på vattenfallet innan vi vandrar vidare.

Vattenfallet Salto da Cabrito

Vi följer sen bilvägen som leder brant uppför innan vi svänger in på en mindre väg.

Stora buskar av väldoftande eldkrona leder oss snart in i grönskan igen.

Det bär mer uppför än nerför känns det som. Även om det förstås kommer jämna ut sig i slutändan.

Buskar av eldkrona

Snart är vi ute bland de öppna fälten.

På lavastensmuren som kantar vägen kilar små ödlor fram och tillbaka, nästan omöjliga att fånga på bild. Humlor och fjärilar flyger från den ena färgglada blomman till den andra. Bonden kör på fältet bredvid och gör höbalar av det torkade gräset.

Det är en riktigt härlig omgivning vi vandrar genom.

Titt-ut!

Sista delen av leden går längs bilvägen upp till Caldeiras da Ribeira Grande, genom en allé av lönnar.

Inte heller denna dag har vi fått med oss någon matsäck, utan nu är tanken att sätta oss på restaurangen uppe vid källorna och hugga in på något gott.

Vilket inte sker eftersom den visar sig vara stängd på måndagar.

Äta måste vi. Helst genast. Så det är bara att sätta sig i bilen och köra ner till Ribeira Grande och leta upp en restaurang innan vi kör tillbaka för att njuta av de varma källorna på Termas das Caldeiras.

Väl tillbaka betalar vi 3 euro/person för en timme i de två små poolerna.

När timmen är slut är vi så avslappnade att det är med nöd och näppe vi tar oss in i bilen för att köra tillbaka till Ponta Delgada.

En mycket lyckad vandring blir omdömet. En vandring som innehåller allt, inklusive ett avslutande dopp i varma källor.