Ibland blir det inte som man har tänkt sig.

Knappt två timmar innan det är dags att köra mot Karlskrona för att ta nattfärjan över till Gdynia fångar en kort notis på nyheterna mitt intresse. Stena Lines färja Ebba ligger kvar till havs och kan inte lägga till i Karlskrona på grund av att ett fartyg blockerar hamnen.

Men är inte det den färjan som vi ska åka med om bara några timmar?

Vi ringer Stena Line där en dryg medarbetare bekräftar att kvällens färja är inställd. Ja, men tack för att vi har fått någon information om detta!

Desperata letar vi nya biljetter till Polen, men alla kvällens färjor ser fullbokade ut. Så vad gör vi nu?

Till slut får vi tag på en plats på Polferries färja till Swinoujscie, avgång från Ystad om några timmar. Inga lediga hyttplatser, men det får lösa sig på något sätt. Vi packar med liggunderlag och sovsäck för säkerhets skull.

Klockan sex på morgonen rullar vi så ut i Swinoujscies hamn, trötta och stela efter nattens mer eller mindre obefintliga sömn på golvet i loungen.

Vi är nu drygt 35 mil från Gdansk, målet för vår resa, men för att bryta av den långa bilresan bestämmer vi oss för att stanna till i Słowiński Nationalpark och vandra ett par timmar. En nationalpark som länge stått på önskelistan.

Så inget ont som inte har något gott med sig.

Men först frukost i Kołobrzeg där vi tar en promenad och tittar på fyren. En fyr som tändes första gången redan år 1666, men som fick återuppbyggas efter andra världskriget.

Ett par timmar senare rullar vi in på parkeringen i Rąbka där vår tilltänkta vandring till sanddynerna och Wydma Łącka börjar.

Det är bara vi och ett tiotal andra bilar på parkeringen denna soliga vårdag. Turistsäsongen har ännu inte börjat och därför kostar inte parkeringen något visar det sig. Vi tackar och tar emot. Både över den kostnadsfria parkeringen och över det faktum att vi nu ser ut att slippa trängas ute vid sanddynerna.

Att det här är en mycket populär sevärdhet förstår vi.

Området är fullt av restauranger, nu stängda för säsongen, och sommartid går det även ett litet tåg ut till sanddynerna för de som inte vill eller kan vandra den 5.8 km långa vandringsleden.

Vi ger oss iväg längs den breda stigen inne i skogen.

Solen skiner, fåglarna kvittrar och nattens dåliga sömn är snart ett minne blott. Som vi har längtat efter både sol och skog.

En dryg halvmil senare är vi framme vid sanddynerna.

Sanddynerna som är en del av det område längs Östersjökusten som kallas för Polens öken. De kallas även för de vandrande sanddynerna då de med vindens hjälp förflyttar sig omkring 3-10 meter varje år och sakta begraver allt i sin väg under sand.

Trots att det är lågsäsong är sanden upptrampad av alla besökare.

I dag är vi dock bara ett tjugotal besökare som försöker ta oss fram genom sanden. En inte helt lätt uppgift visar det sig. Snart ger vi upp och slänger av oss skorna för att trampa barfota i den kalla sanden.

Vi tar oss upp på Wydma Łącka, sanddynan som är känd för att vara den största med en topp på 30-40 meter.

Härifrån har vi en fin utsikt över både Östersjön och insjön Łebsko.

Vi stannar en stund på toppen av sanddynan. Njuter av både utsikt och sol.

Ett par obligatoriska sanddyne-hopp blir det förstås också. Det hör till när man besöker en sandöken. Sen tar vi oss ner från sanddynan och vandrar vidare ner mot havet.

När vi känner oss klara med all sand vänder vi tillbaka mot parkeringen igen.

Vandringen ut till sanddynerna slutar på 13 km (fram och tillbaka) och tar oss knappt 3 ½ timmar.

Vi är tacksamma över att det är lågsäsong, kan bara tänka oss mängden människor som samlas här under de varma sommarmånaderna. Nu fick vi nästan sanddynerna helt för oss själva.