I dag är egentligen planen att vandra en helt annan led, men när vi passerar Caldeiras das Furnas och det ser folktomt ut på parkeringen vid sjön tänker vi att det vore dumt att inte passa på.

För det geotermiska området kring Furnas är nämligen ännu ett av São Miguels mest populära områden. Och vi avstår gärna mängden av människor likt den kring Sete Cidades.

Vi betalar 3 euro för parkeringen och ger oss direkt ner till källorna för att ta oss en titt.

Källorna och Pico de Ferro i bakgrunden

När området är synat både noga och väl är det dags att sätta i gång med dagens vandring. Planen är att vandra den 11 km långa Lagoa das Furnas (PRC06) runt sjön.

Men först avstickaren upp till utkikspunkten Pico de Ferro (PRC22).

Man ska alltid ta det jobbigaste först.

Det bär brant uppför längs steniga stigar fulla av rötter.

Solen, som enligt väderleksrapporten inte skulle skina på oss på hela veckan, strålar från en klarblå himmel och gör vandringen både tung och fuktig.

Men utsikten över det vackra landskapet gör det mödan värd.

Knappt en timme senare är vi uppe på det 570 m höga berget.

För att upptäcka att vi inte är ensamma. Visserligen är det bara vi som vandrat upp genom skogen, men vägen visar sig gå precis utanför och den ena busslasten efter den andra rullar in på parkeringen.

Fast vi hinner faktiskt få utsikten för oss själva några minuter innan alla andra kommer fram.

Utsikt över Lagoa das Furnas

När vi är klara med utsikten går vi ner till den lilla kiosken vid parkeringsplatsen. Tänker att vi är väl värda en läsk för att svalka av oss med.

Det visar sig att det inte finns vare sig läsk eller vatten att köpa, bara en massa krimskrams. Och vin förstås berättar damen i kassan när vi frågar om det finns något att dricka.

Det är vi inte sugna på att halsa i oss för att släcka törsten. Vi får helt enkelt fylla på vatten när vi kommer ner igen.

Väl nere igen fortsätter vi vidare längs den ordinarie leden in till byn Furnas.

Furnas

Inne i byn hittar vi den egentliga starten för vandringsleden, men eftersom vi nu inser att vi är nära både de varma källorna och parken Terra Nostra bestämmer vi oss för att avvika från leden och passa på att besöka dessa nu när vi ändå är här.

Så slipper vi köra hit efter vandringen.

Med gps:en inställd på Caldeiras do Vulcão das Furnas fortsätter vi vidare genom de små gränderna. Uppför såklart. Alla vägar verkar leda uppåt.

När vi kommer fram går vi först ett varv runt det geotermiska området innan vi slår oss ner i gräset för lite fika.

Vi har visserligen matsäck med oss denna dag, men kan ändå inte motstå inköp av en liten kaka och en Kima Marakuja – Azorernas egna läsk med passionsfruktsmak.

Vi är både varma och trötta. Toppturen till Pico de Ferro tog på krafterna, det ska erkännas.

Men Terra Nostra väntar. Det besöket kan vi ju inte hoppa över nu när vi är här.

Vi betalar 10 euro/person i inträde till Terra Nostra.

Parken håller på att renoveras och de varma källorna är stängda för besök. Vill vi kan vi bada i den lilla sjön vid entrén. Vi avstår dock detta bad, vi är redan så varma vi kan bli. Bad i en varm sjö lockar inte.

Vi strosar genom den vackra parken. Entusiasmen är inte helt på topp. Vi har redan vandrat över en mil och egentligen inte satt igång med leden på riktigt. Bara avstickaren in till Furnas.

De flesta blommor har inte heller slagit ut inne i parken.

Men nu är vi här. Besöket ska inte hastas igenom. Och parken är riktigt fin och välskött.

En av få blommande kamelior

När vi till sist lämnar Terra Nostra har vi redan bestämt oss. Vi hoppar över resten av leden, varvet runt sjön får vänta.

Dagens vandring slutar på 16 kilometer. Vi är nöjda så, det har varit en innehållsrik, fantastisk dag.