Vårt andra och sista nationalparksbesök denna resa går till Abisko Nationalpark, drygt 10 mil från Kiruna.

Egentligen har vi redan stiftat bekantskap med nationalparken under de två dagar vi bott på Abisko Turiststation, men i dag är tanken att vi ska titta lite närmare på vad nationalparken har att erbjuda.

Vilket visar sig vara en hel del, men då vi har en tid att passa i Jukkasjärvi senare under dagen finns inte tid till någon längre vandring. Valet av vandringsled faller därför på Njakajaure naturstig och Marmorbrottet.

Men först ett besök vid Abiskojåkka kanjon.

Vi följer den gulmarkerade leden ner till kanjonen som ligger bara ett par hundra meter från turiststationen.

Snart både hör och ser vi Abiskojåkka med full kraft forsa fram mellan bergväggarna. Det är en riktigt mäktig syn.

Abiskojåkka kanjon

Vi strosar runt vid kanjonen ett tag. Här finns gott om utkiksplatser och det är även här som vi hittar guldstjärnan – nationalparkssymbolen.

När vi känner oss färdiga med kanjonen vänder vi tillbaka, korsar E10:an via en gångtunnel och följer sen Abiskojåkka åt andra hållet.

Det är enkel vandring genom fjällbjörkskogen. Eller det som är kvar av den, för även här har fjällbjörkmätarlarverna gått hårt åt träden.

Små namnskyltar utsatta längs leden lär oss mer om fjällblommorna vi ser.

Leden följer Kungsleden och vi möter flera vandrare som kommer från andra hållet. Glada vandrare som glatt hälsar, vilket är mer än vi kan säga om de som likt oss kommer från turiststationen utan tunga ryggsäckar.

När vi kommer fram till meditationsplatsen – den första på Dag Hammarsjöleden – är vi även framme vid Marmorbrottet. Men det vet vi inte än eftersom det inte finns någon informationsskylt (vad vi kan se).

Det är först efteråt vi inser att det här är platsen som kallas Marmorbrottet, en klippa av dolomitkalksten från tiden när man faktiskt bröt lite marmor här.

Den längsta resan är resan inåt – så sant!

Nu lämnar vi Abiskojåkka (och Kungsleden) och fortsätter vidare längs naturstigen mot Njakajaure.

Det är en gråmulen morgon, men luften är frisk och klar. Det gäller att passa på att fylla lungorna med så mycket fjälluft vi bara kan. I dag är nämligen sista dagen innan det bär söderut igen.

Vi längtar redan tillbaka! Och vi har inte ens lämnat Abisko än.

Vi är snart framme vid sjön Njakajaure.

Njakajaure

Vi fortsätter sen vidare över spänger och längs steniga stigar fulla av rötter. Över myrar och genom fjällbjörkskog kantad av färgglada blommor.

Suger i oss de sista fjällvyerna och önskar att vi hade haft fler dagar här.

Gullbräcka

Snart har vi fullbordat varvet och är tillbaka vid turiststationen igen.

Ett litet smakprov på vad Abisko Nationalpark har att erbjuda. Mer än så blir det inte denna gång. Men vi kommer tillbaka. Det vet vi redan.

Då ska vi vandra upp till toppen av Njullá och besöka blomsterheden vid Ridonjira. Kanske till och med vandra ett par mil längs Kungsleden.

Vandringen runt Njakajaure naturstig slutar på 6 km och tar oss knappt 2 timmar.