Det är dags att lämna Abisko och styra kosan mot Jukkasjärvi.

Vi hinner inte många mil innan vi ser ett sista malmtåg komma tuffande bredvid oss och skämtar om att nu kommer nog guldvagnen. Som vi gjort de senaste dagarna när malmtågen passerat. För nu är det verkligen sista chansen att få syn på LKAB´s 1000:e vagn. Åtminstone för denna gång.

Och vad skådar helt plötsligt våra ögon, det är ju guldvagnen som helt plötsligt rullar förbi! Vi som spanat in vartenda malmtåg de senaste två dygnen på jakt efter denna gyllene vagn.

Bingo och jackpot. Jubel och klang. Check på guldvagnslistan.

Bingo! Där satt den!

Vårt Norrlandsäventyr är därmed komplett. Eller nästan i alla fall. För innan vi åker hemåt ska vi lära oss mer om samerna och deras kultur.

Även om vi har tillbringat de senaste årens somrar uppe i norr har vi varit alldeles för dåliga på att lära oss mer om vårt eget lands urinvånare och nu är det dags att råda bot på denna kunskapsbrist.

Och för att inleda vårt kunskapssökande med stil har vi bokat in oss en natt i en traditionell lávvu på Reindeer Lodge i Jukkasjärvi.

Reindeer Lodge är en del av Nutta Sámi Siida – ett samiskt utomhusmuseum – men ligger ett par kilometer därifrån i skogen vid Torneälvens strand.

Här kan man välja mellan att bo i en stophu (skogsstuga), goathi (modern tältkåta) eller lávvu (traditonell tältkåta) alldeles bredvid renhägnen.

Nu under sommaren när renarna är på bete uppe på fjällen är renhägnen förstås tomma, men som plåster på såren för denna uteblivna nära-ren-upplevelse ingår inträdet till utomhusmuseet där det finns möjlighet till närkontakt med renar om så önskas.

Det är sen eftermiddag när vi rullar in på Reindeer Lodge i ett lätt duggregn.

Området är tyst och stilla, så först tror vi att vi är de enda som ska övernatta här denna kväll. Men så visar sig inte vara fallet, en bit längre bort sitter en tysk familj och grillar framför öppen eld. Och snart rullar det in fler bilar.

Vi blir visade till vår lávvu – områdets enda.

Ett golv täckt av björkris och en sprakande brasa i mitten. Varma renfällar och en korg med lokalproducerad dricka. Vi känner direkt att vi kommer att trivas här inne.

Även om vi misstänker att dåtidens samer inte sov på tjocka madrasser med sovsäckar är vi tacksamma för komforten.

Trots förmaningar om att stänga dörren för att inte släppa in myggen håller vi den öppen. Annars blir det för varmt med brasan igång och att stänga av den finns det förstås inte en tanke på.

Ute faller ett lätt regn och luften är kall men frisk.

Möjlighet till bastu finns, men vi kan inte förmå oss att lämna vår lávvu. En sprakande brasa, regndroppar mot tältduken, frisk Norrlandsluft som strömmar in från den öppna dörren, ett glas vin.

Det finns ingenting annat jag behöver eller vill ha just nu. Inte ens wifi.

Vi sover gott. Trots att brasan slocknar fryser vi inte i våra sovsäckar. Inga myggor verkar heller hitta in till oss, trots den öppna dörren.

Frukosten serveras i restaurangkåtan vid receptionen. En riktigt god frukost med lokala råvaror. Så vi är mätta och belåtna när vi sen tillbringar ytterligare ett par timmar i lávvun. Med att göra absolut ingenting. Bara lyssna på brasans sprakande och andas in den friska luften.

Vi har inte bråttom.

Restaurangkåtan

Men till sist närmar det sig utcheckningsdags och vi har dessutom ett besök på Nutta Sámi Siida inplanerat innan vi vänder kosan hemåt.

Så vi packar motvilligt ihop oss och lämnar vår tältkåta. Dags att köra vidare.

Vi är framme vid utomhusmuseet strax innan de öppnar och hinner med både en promenad längs Torneälv och ett besök i den närliggande kyrkan.

Väl på plats får vi gå på egen hand.

Vi strosar runt på området och lär oss om samisk litteratur, musik och kultur. Om matförvaring och olika typer av boenden. Om Sápmi – hela området runt norra Nordkalotten där samerna alltid har bott.

Det mesta är nytt för oss. Inte mycket lärdes ut i skolan på den tiden det begav sig.

Tänkvärda ord!

Samernas åtta årstider

Sen är det dags för ett besök i renhägnet där ett tiotal renar tjänstgör som turistattraktion denna sommar. De som drog nitlotten och inte fick följa med resten av flocken upp till sommarbetet i fjällen.

Det är inte utan att vi tycker lite synd om dom.

Renarna är måttligt nyfikna på oss. Något gräs är de inte intresserade av när vi försöker muta oss till ett närmare besök.

Gräs? Skämtar du? Renlav ska det förstås vara, annars kan det vara så!

Tack, men nej tack!

Inne i renhägnet finner vi även mer information om renen.

Vi lär oss att renar är idisslare med en unik förmåga att smälta lav. Att hanen kallas för sarv och honan för vaja och att båda fäller sina horn varje år. Vi får också veta (och höra) att det hörs ett klickande ljud när de går och att det är på grund av ett senfäste i bakbenet som glider över ett ben.

Och mycket, mycket mer.

Ett par timmar senare känner vi oss både fullmatade av ny kunskap och redo att köra vidare.

Både en natt på Reindeer Lodge och ett besök på Nutta Sami Siida rekommenderas definitivt om man är i krokarna.