Jag vaknar strax efter klockan fem. Ute är det fortfarande mörkt.

Jag rullar ihop sovsäcken och tar med mig plastbacken med mina tillhörigheter och smyger ut så tyst och försiktigt jag kan. När jag kommer ner till matsalen sitter redan ett amerikanskt par där och äter frukost. Och snart börjar de andra ramla in en efter en.

Det är visst inte bara jag som längtar ut på leden igen.

The camino is all about the journey! It is not a transport to Santiago. Santiago is Disneyland! /Lorentzo

När jag ätit färdigt hämtar jag ut mitt förbeställda lunchpaket, en boccadillo och lite torkad frukt & nötter, och ger mig iväg.

I dag är det molnigt och blåser halv storm uppe i bergen, vilket känns ganska skönt. Varje dag utan regn och den fuktiga värmen är en bra vandringsdag tänker jag.

Vi är många som påbörjat vår camino nu i början av september. Stundtals är det riktigt trångt längs leden, men stämningen är mycket glad och trevlig. Alla verkar lika lyckliga som jag över att äntligen vara på väg.

Vi som spenderade gårdagen ihop på Auberge Borda turas om att gå om varandra under dagen och samtalen oss emellan blir både många och långa. Det blir till att damma av engelskan för de flesta jag möter kommer från USA, Australien eller England.

Inte en endaste svensk ser jag till.

The Virgin of Orisson

Jag är omgiven av fantastiska vyer. Höga berg och gröna ängar, stora klungor med får och hästar som går fritt och betar.

Grusvägar och små stigar avlöser varandra. Det bär hela tiden uppåt, men det är inte särskilt brant.

Croix Thibaud (alt. 1230 m)

Efter några kilometer svänger leden in på en grusväg, fortfarande lerig efter helgens skyfall.

Snart kommer jag fram till Fontaine de Roland. Här kan man fylla på dricksvatten om man vill och behöver, men jag har fortfarande mycket vatten kvar i mina två flaskor.

Nu lämnar jag Frankrike och vandrar in i Navarra, Spanien.

Fontaine de Roland (alt. 1344 m)

Spanien

Jag vandrar vidare genom en liten skog innan jag återigen kommer ut i öppna landskap.

Solen kikar nu fram mellan molnen och det blir med en gång riktigt varmt och svettigt. En brant stenig backe ligger framför mig. Jag funderar på om jag ska äta min bocadillo innan jag tar mig an backen eller vänta tills jag kommit upp till Collado de Lepoeder (alt. 1430 m), högsta punkten på dagens vandring.

Jag väljer att vänta. Man ska ta det jobbigast först.

Refugio Izandorre (alt. 1312 m)

Snart är jag uppe vid Lepoeder och slår mig ner i gräset för en välförtjänt fika.

Vi är en ganska stor skara som stannat till här för en stunds vila innan det är dags för nedstigningen mot Roncesvalles. Och efter en stund reser vi oss nästan samtidigt för att vandra vidare.

Nu finns det två vägar att välja på ner till Roncesvalles. Den högra, lite längre, men flackare eller den vänstra, lite kortare, men brantare.

Jag väljer den högra. Tar det säkra före det osäkra. Så gör även resten av gänget så nu blir det återigen ganska trångt på leden.

Höger eller vänster?

Jag stannar till och låter merparten passera.

Är inte så sugen på att gå i en stor klunga. Inte i de här vackra omgivningarna. För nu kantas leden av lila ljung och gul ginst. Och långt nere i dalen kan jag skymta klostret i Roncesvalles, dit jag är på väg.

Vandringen nerför går snabbt och snart är jag framme vid klostret och dagens boende, Albergue de Roncesvalles.

Klockan är bara 13.30 och incheckningen har ännu inte öppnat. Jag slår mig ner på gårdsplanen framför klostret för att vänta. En gårdsplan full av förväntansfulla pilgrimer. Men endast de som förbokat får en sängplats denna dag.

Jag är glad över att jag förbokat mina boenden. Även om många verkar tycka man att är lite mer pilgrim om man tar dagen som den kommer.

Till sist öppnar incheckningen. Snart har jag fått min säng på översta våningen, i ett rum som delas med fyrtio andra pilgrimer.

En enkelsäng med papperslakan och en alldeles för hög kudde. Och en australiensare bredvid som genast berättar att jag får vara beredd på att han kommer att snarka hela natten.

Det är mycket som ska hinnas med. Den gemensamma middagen är bokad till klockan 19 och strax därefter är det pilgrimsmässa i Iglesia colegial de Santa María.

Och innan dess ska det duschas, packas och eventuellt tvättas lite kläder.

Men först en öl på Casa Sabina med mina nyfunna caminovänner från Danmark och USA. Även om en öl kanske inte är det kroppen behöver som mest när dagens enda näringsintag, förutom frukost, har bestått av en bocadillo.

Iglesia de Santiago

Middagen blir en högljudd och en något snärjig historia. Bordsällskapet från Frankrike, Tyskland och Australien är förvisso mycket trevliga, men den höga ljudnivån inne på restaurangen gör det svårt att föra några samtal. Jag hinner också med nöd och näppe trycka i mig samtliga tre rätter på menyn innan det är dags att hasta vidare till pilgrimsmässan.

Mässan varar nästan en timme och jag förstår inte ett ord av vad som sägs. Men det är ändå en mäktig känsla att sitta där i den gamla kyrkan tillsammans med andra pilgrimer och veta att vi alla nu kommer att bli välsignade på vår färd mot Santiago de Compostela.

När mässan är slut är det dags att krypa till sängs. Klockan är inte mer än 21, men i morgon är ännu en vandringsdag. Det tar ett tag innan jag somnar. Innan alla fyrtio av oss har gjort sig klara för natten har klockan hunnit bli 22. Och äntligen släcks lampan och lugnet lägger sig över sovsalen.

Och snart hörs de första snarkningarna.

Dagens vandring:

Längd: 16,5 km
Antal steg: 29468
Tid: 6 h