I dag blir det nästan sovmorgon. Jag vaknar inte förrän klockan 6.30 efter en riktigt god natts sömn, trots att en av mina två rumskamrater snarkat på ganska bra och att den hårda kudden efter en stund fick ersättas av en hopvikt filt.

Efter frukost ger jag mig iväg för att ansluta till caminon igen.

Det är en underbar morgon. Solen håller sakta på att gå upp bakom bergen och färgar himlen alldeles orange. Morgondimman ligger kvar över ängarna och trots att jag kommer i väg ganska sent är jag alldeles ensam på leden.

Det kan inte bli en bättre start på min vandringsdag än så här.

Små grusvägar leder mig genom små skogar och vidare ut på fälten, förbi gårdar och hagar.

Jag har inte bråttom. Vill njuta av varje minut, av varje steg. Jag har ingen tid att passa. Jag vet var jag ska och nattens boende är redan bokat. Det enda som stressar mig en aning är att väderleksrapporten utlovar temperaturer på över 35 grader senare i eftermiddag. Det är en värme jag inte mäktar med.

Men tills dess ska jag vara framme i Pamplona tänker jag.

Trots att jag är först iväg kommer flera av mina vänner ikapp mig när jag drygt tre kilometer senare når Akerreta. Det blir några korta samtal innan de ger upp mitt långsamma tempo och försvinner iväg framför mig.

Jag fortsätter vidare in i skogen. Fortfarande på lättvandrade grusvägar, men nu längs floden Rio Arga som slingrar sig genom landskapet och bjuder på små vattenfall lite här och var.

Det är fortfarande svalt och skönt. Träden ger svalka och vandringen är inte särskilt ansträngande. Inga branta uppförsbackar som tär på krafterna.

Akerreta

Jag passerar genom rekreationsområdet Barbacoa Estibar utanför Zabaldika innan leden tar mig vidare upp i bergen.

Dagens första uppförsbacke ligger framför mig. Nu har dessutom solens strålar letat sig ner över bergen och börjat värma på ordentligt, samtidigt som all chans till skugga har försvunnit.

Så med ens blir vandringen både tung och varm. Och en aning flåsig.

När de tyngsta backarna klarats av blir det paus under första bästa träd som erbjuder skugga.

Belönar mig med ett par bitar saltlakrits som fått följa med från Sverige. Sen är jag redo att fortsätta min vandring igen.

Bästa vandringsprovianten!

Jag fortsätter min färd vidare i bergen och snart syns Pamplonas förorter i horisonten.

Nu är det enkel vandring på lättrampade stigar. Men värmen håller långsamt på att suga musten ur mig.

En foodtruck kommer plötsligt i min väg. Jag köper en banan och ett glas färskpressad apelsinjuice direkt från citruspressen. En ung kille från Wales erbjuder sig att beställa åt mig på spanska. Jag låter honom hållas.

Det finns en stor vilja att hjälpa varandra hos alla pilgrimer jag möter. En hjälpsamhet jag inte är riktigt van vid.

Jag fortsätter min vandring ner till Arre, en av Pamplonas förorter.

När jag passerar Basílica de la Trinidad de Arre bestämmer jag mig för göra ett besök i den lilla kyrkan och samtidigt passa på att stämpla mitt pilgrimspass. Än så länge har jag bara samlat stämplar från mina albergues då jag vill spara på utrymmet så att det räcker hela caminon.

Vandringen fortsätter sen längs trottoarkanten in till Pamplona.

I dag skiner solen, till skillnad från mitt senaste besök här för fyra dagar sen. Då vadade jag upp till anklarna i vatten längs gatorna, i vad som verkade vara ett av sommarens värsta åskoväder.

Basílica de la Trinidad de Arre

Isaac, den unga killen från Wales, dyker plötsligt upp bakom mig och vi slår följe de sista kilometerna in till centrum.

Han berättar att han sagt upp sig från sitt jobb och nu är han här för att försöka hitta sig själv. En berättelse jag redan känner igen, trots att jag bara varit här ett par dagar. Det måste vara en av de främsta anledningarna till att man väljer att vandra Camino de Santiago. Att hitta sig själv.

Vi hinner avhandla både Zlatan, jantelagen och meningen med livet innan vi kommer fram till Portal de Francia och mitt albergue Casa Ibarrola.

En mycket trevlig man, Ceasar, möter mig i entrén och visar mig runt på alberguet. Klockan är bara 13 och jag är nästan först på plats.

Jag blir inkvarterad i en sovbox á la Japanese-style med både riktiga lakan och ett riktigt täcke. Och en skön kudde för en gång skull.

Albergue Casa Ibarrola

Innan jag ger mig ut för att se vad Pamplona har att erbjuda får det bli en liten siesta i min lilla låda. Värmen har tagit mina sista krafter och jag har ingen större lust att göra någon stadsvandring när solen steker som värst.

Men en timme senare står jag ändå framför katedralen i Pamplona, redo för ett besök i den romersk-katolska kyrkan från 1400-talet.

Catedral Metropolitana de Santa María la Real de Pamplona

Som pilgrim får jag rabatt på inträdet och betalar bara 3 euro för ett besök i katedralen och museet.

Egentligen är jag inte mycket för stora pampiga katedraler, men det här är en riktigt fin katedral och jag stannar längre än vad jag brukar göra i byggnader som denna.

När katedralsbesöket är avklarat fortsätter jag längs gatorna i Pamplonas gamla stadsdel.

Jag är hungrig, på gränsen till svimfärdig, och inga restauranger är öppna så här dags förutom ett falafelhak. Det får bli en falafelrulle till lunch i dag. Jag tar vad som erbjuds, bara jag får mat.

När magen är mättad och energin återvänt svänger jag inom pilgrimsshopen för att komplettera min packning med sådant som inte gick att ta med i handbagaget på flyget. Passar också på att handla frukt och grönsaker när jag passerar ett öppet supermercado.

Sen orkar jag inte mer, värmen driver mig tillbaka till mitt albergue.

Resten av kvällen hänger jag i alberguets fina kök. Gör mig en sallad till kvällsmat, dricker te och pratar med de vänner från i går som också är här i dag.

Fina samtal om livet i allmänhet och caminon i synnerhet.

Skavsår, blåsor och snarkningar är samtalsämnen som står högt upp på listan, men än så länge kan jag bara bidra med erfarenhet av snarkningar. Skavsår och andra krämpor lyser tacksamt nog med sin frånvaro.

Dagens vandring:

Längd: 17,3 km
Antal steg: 29858
Tid: 5 h