Det blir en sen start denna morgon eftersom jag får vänta på att mitt vandringssällskap ska bli färdigt.

Inte förrän klockan 7.30 lämnar vi alberguet och kliver ut på Belorados gator. Ute har det redan hunnit ljusna, något jag inte är van vid. Men det är riktigt trevligt att starta vandringen i dagsljus för en gångs skull.

I dag vandrar jag med Lotte, en av mina caminovänner, hela dagen.

Det är en lätt vandring på grusstigar förbi fält och björnbärsbuskar. Jag passar på att plocka en näve björnbär, men de smakar inte speciellt gott. Jag pallar i stället ett päron från ett av de många fruktträd som kantar leden.

Det gäller att fylla på med frukt när tillfällena uppenbarar sig.

Caminon har sannerligen inte visat sig bli någon hälsosam resa matmässigt. Inte om man – som jag – vandrar budgetvarianten och går till sängs innan restaurangerna öppnar på kvällarna.

Det sista är jag å andra sidan inte ensam om. Klockan 21 brukar samtliga pilgrimer vara i säng och en timme senare är det släckt och tyst – en av caminons oskrivna regler.

En dryg halvmil senare vandrar vi in i Tosantos.

Här slår vi oss ner på ett kafé bredvid kyrkan för att äta frukost. Som vanligt finns det inget större frukostutbud att välja mellan så en munk får mätta magen denna morgon.

När vi ätit klart bestämmer vi oss för att göra en avstickare från leden upp till eremitgrottorna vid Ermita de la Virgen de la Pena.

När vi frågar om vägen dit får vi veta att kyrkan är stängd i dag och öppnar först i morgon. Det är visserligen lite trist att höra, men vi bestämmer oss ändå för att vandra upp och ta oss en titt på omgivningen utanför.

Det sägs att det för ca 800 år bodde en kvinna här som brukade hjälpa förbipasserande pilgrimer och att det efter hennes död byggdes ett litet kapell till hennes ära på platsen.

Ermita de la Virgen de la Pena

Efter en stund går vi ner och hakar på caminon igen. Även i dag är vi många pilgrimer ute på leden.

En grusväg förbi överblommade solrosfält tar oss de två kilometerna till nästa by, Villambistia.

Innan vi besöker byn kan vi inte motstå att svänga inom Casa de los Deseos och köpa oss varsin smoothie.

Här träffar jag caminons första (och enda ska det senare visa sig) svensk och får mig en pratstund. Det är riktigt skönt att få prata svenska för en gång skull. Även om engelska fungerar bra är det alltid lättare att uttrycka sig på svenska.

Vi svänger sen inom Ermita de San Roque för att stämpla våra pilgrimspass innan vi lämnar Villambistia.

Det är enkel vandring längs slingrande grusvägar.

I dag är det dessutom ganska kyligt, blott 16-17 grader. Så pass kyligt att den långärmade tröjan får sitta på under hela vandringen. Det känns lika ovant som underbart.

Ermita de San Roque

Två kilometer senare passerar vi genom Espinosa del Camino.

Espinosa del Camino

När vi ett par kilometer senare närmar oss Villafranca Montes de Oca stannar vi först till vid San Félix de Oca, en klosterruin från 700-talet. Enligt sägnen är detta begravningsplatsen för Diegos Porcelos, Burgos grundare.

Ruinen av klostret San Félix de Oca

När vi kommer fram till Villafranca Montes de Oca – där vi båda ska övernatta, fast på olika ställen –  äter vi först lunch på Mesón Alba innan vi skiljs åt.

Här finns äntligen annat än bocadillo att beställa.

När jag beställer ett gäng chilifrukter frågar damen i kassan mig om jag vill ha många eller bara några få. I tron att de är som små padrones svarar jag förstås att jag vill ha många. Hon ser visserligen lite skeptiskt på mig, men öser ändå upp en full tallrik.

Jag förstår snart varför hon frågade. Chilifrukterna är fruktansvärt starka. Några milda padrones är det verkligen inte frågan om. Men jag härdar ut och sätter i mig nästan alla. Om inte annat bör de väl ta död på alla eventuella virus jag kan ha plockat på mig under alla sovsalsnätter.

En lunch med styrka!

När lunchen är avklarad är det dags att leta reda på mitt boende för natten, La Alpargateria. I dag har jag slagit till på ett enkelrum på ett casa rural, tillika en gammal espadrillosfabrik.

Som jag har längtat efter ett enkelrum!

La Alpargateria

Jag får ett litet rum på tredje våningen med delad toalett.

Äntligen kan jag packa ur hela min ryggsäck och bre ut mig ordentligt i rummet. Ingen att behöva visa hänsyn till.

Jag känner mig lite trött och frusen, så det får bli vila innan jag gör något annat. Och trots att dagens vandring har varit en av caminons kortaste sover jag tungt och vaknar först två timmar senare.

På kvällen går jag en runda, men Villafranca Montes de Oca är ingen stor by. Kyrkan är stängd och mycket annat finns inte att se.

Jag handlar lite frukt och grönsaker innan jag går tillbaka för att hänga på mitt enkelrum. I dag är jag inte alls sugen på mer sällskap.

Dagens vandring:

Längd: 14 km
Antal steg: 19113
Tid: 5 h