Det är fortfarande mörkt när jag kliver ut genom dörren strax efter klockan 6.30. Egentligen hade jag tänkt att ta sovmorgon, men eftersom jag vaknar tidigt finner jag ingen anledning att ligga och dra mig.

Efter ett batteribyte fungerar dessutom min pannlampa igen.

Det är jag och ett äldre nya zeeländskt par som direkt tar oss an dagens första backe, en tre kilometer lång, ganska flåsig historia så här på morgonkvisten.

När backen är avklarad lämnar jag paret bakom mig och vandrar ensam in i skogen. Det är ett kompakt mörker, jag ser bara ett par meter framför mig i pannlampans sken.

Efter en stund hör jag helt plötsligt klassisk musik spelas en bit längre fram.

När jag kommer fram visar det sig att musiken kommer från en högtalare gömd bakom en buske. En bit längre bort står en man och dukar fram kaffe och frukt. Jag tar en banan och lägger en slant i donativolådan. Mannen berättar att han är en konstnär och plockar fram ett par tavlor från sin bil för att visa mig.

Efter en pratstund vandrar jag vidare. Glad och tacksam över all vänlighet och generositet jag ännu en gång möter längs vägen.

Ett trevligt möte i skogen

Nu har det börjat ljusna och jag kan äntligen se omgivningen jag vandrar genom.

En omgivning helt olik den jag vandrat genom de senaste dagarna. Nu kantas leden av tät tallskog och blommande ljung längs vägkanten. Och en massa glada målningar på stubbar och grenar en bit längre fram.

Jag gissar att de är verk av konstnären jag nyss mött.

Skogskonst

En dryg mil senare kommer jag fram till San Juan de Ortega.

Klostret som jag tänkt besöka visar sig vara stängt och byn verkar inte ha vaknat till liv än så jag bestämmer mig för att fortsätta vidare.

En bit längre fram delar leden sig. Nu kan jag välja mellan att ta den ordinarie eller den alternativa vägen till Burgos. Eftersom jag ska stanna i Cardeñuela Riopico är jag tvungen att ta den ordinarie leden så jag svänger in på en grusväg i skogen. Efter en stund blir jag dock osäker på om det är rätt väg och vänder tillbaka igen.

Kanske bäst att stanna till och kolla med appen Buen Camino för säkerhets skull.

Det visar sig att jag var på rätt väg tidigare så det blir till att vända tillbaka ännu en gång.

San Juan de Ortega

I dag är vi inte många på leden. Några pilgrimer passerar mig lite då och då, men den mesta av tiden är jag helt ensam.

Det är en underbar omgivning jag vandrar genom. Jag har verkligen längtat efter skogen.

När jag kommer ut ur skogen börjar det att regna. Jag får stanna för att ta på regnkläderna.

Det är inget regn som stör. Det är skönt att slippa solen, även om det efter ett tag blir ganska varmt under regnkläderna.

En liten backe leder mig ner till byn Agés, en riktigt mysig liten by med gamla hus.

Jag tittar inom en hantverksaffär, på jakt efter ett fint halsband. Som ersättning för det jag aldrig köpte i Irache eftersom jag helt missade den berömda smedjan i mörkret. Men inte heller här hittar jag vad jag söker.

Agés

Knappt tre kilometer senare är jag framme i Atapuerca.

Det har sluta att regna så jag slår mig ner på en bänk för att ta av mig regnkläderna igen. Några kex får utgöra lunch innan jag fortsätter min vandring genom byn.

Atapuerca

Nu bär det uppför igen. Ganska ordentligt uppför i en riktigt stenig terräng. Med en sol som nu kikar fram bakom molnen och gör vandringen både varm och tung.

Till sist är jag uppe på toppen. Stannar till vid Cruz Atapuerca (1080 m) och tittar på utsikten. I horisonten kan jag skymta storstaden Burgos.

Tänk, nu är jag snart där.

Cruz de Atapuerca

När jag kommer ut på grusvägen igen står jag inför ännu ett val. Svänga vänster via Villalval eller fortsätta följa de gula pilarna rakt fram. Båda vägarna ser ut att leda till Cardeñuela Riopico.

Jag bestämmer mig för att följa de gula pilarna.

Ännu en vacker omgivning omger mig. Mjuka böljande kullar så långt jag kan se, nyskördade fält och en vägkant full av blommor. Dagens vandring har verkligen bjudit på extra allt.

Helt klart en av de bästa vandringsdagarna hittills.

Snart är jag framme i Cardeñuela Riopico och kan checka in på nattens boende Albergue Santa Fé.

I dag blir det en enkelsäng i ett färgglatt 5-bäddsrum. Med riktiga lakan. Riktiga lakan är alltid ett plus, även om pappersvarianten fungerar bättre än jag förväntat mig.

Snart tittar mina rumskamrater in, en trevlig skara från Nederländerna, USA och Litauen.

Albergue Santa Fé

Dagens säng

Jag som inte ätit mer än en banan och några kex är riktigt hungrig, så jag går ner till baren för att köpa något att äta. Hade ju hoppats på någon trevlig maträtt, men allt som erbjuds är återigen en bocadillo. Köket har stängt och öppnar inte förrän i kväll.

En pilgrims eviga dilemma.

När jag ätit färdigt och vilat en stund går jag ut för att träffa mina vänner som nu anlänt.

Vi pratar en stund, men när de åter dyker ner i guideboken för att försöka hitta boende för morgondagen väljer jag att ta en promenad och kolla in omgivningarna.

Jag besöker den gamla kyrkan och ser mig omkring, vilket är snabbt gjort. Cardeñuela Riopico är ingen stor by.

Iglesia de Santa Eualia

På kvällen äten vi en gemensam pilgrimsmiddag på alberguet.

Det blir riktigt god mat och många trevliga samtal med pilgrimer från USA, Nederländerna, Sydkorea, Litauen och Danmark.

Kvällens middagssällskap

Dagens vandring:

Längd: 25,2 km
Antal steg: 35463
Tid: 6,5 h