Sömnen är inte den bästa denna natt. Rummet innehåller en snarkare av rang, så när alla en efter en vaknar och börjar packa ihop gör jag detsamma.

Strax efter klockan 6 är jag på väg längs gatan i Cardeñuela Riopico.

Det är mörkt ute och jag har inget val än att vandra längs vägkanten. Som tur är är det sparsamt med trafik, men de få gånger det kommer en bil tvingas jag hoppa ut i vägrenen då jag inte riktigt litar på att pannlampans svaga sken gör att jag syns.

Efter två kilometer passerar jag byn Orbaneja. Här delar leden sig och för att komma till Burgos kan jag nu välja mellan att gå den – enligt många – tråkiga vägen via Burgos flygplats eller att ta den mer natursköna vägen via floden Rio Arlazón.

Självklart väljer jag vägen via floden. Tror jag alltså. Tills jag närmar mig flygplatsen och inser att jag måste ha gått fel. Jag vänder tillbaka, tar en titt i appen Buen Camino och hittar snart var jag missade att svänga av.

När jag kommer fram till Castañares delar sig leden igen, eller gula pilar leder både rakt fram och till höger. Nu är det svårt att veta vilken väg jag bör välja för den mest natursköna vandringen. Buen Camino ger inte heller några klara besked.

När jag ser att någon har ristat in ”the river way” i en vägskylt avgör det saken, det får bli vägen rakt fram.

Det är bara jag och min litauiska rumskamrat som väljer denna väg. Hennes app visar att vi är på rätt väg, men min app visar att vi är någon helt annanstans. Men det är skyltat till Burgos och vi går genom den gröna parken Fuentes Blancas Parc med floden längs ena sidan.

Rumskamraten håller ett raskt tempo och jag tröttnar snart på att försöka hänga med. Till Burgos kommer jag alltid resonerar jag och saktar ner farten. Ser henne försvinna framför mig och så är jag ensam kvar.

En stund senare kommer jag fram till bron Puente de Capiscol.

Jag bestämmer mig för att korsa floden och vandra över på andra sidan. Då ska jag enligt min app vara tillbaka på den ordinarie leden.

Puente de Capiscol

En kilometer lång rak väg leder mig in till Burgos historiska stadsdel. Det känns ovant att befinna sig i en stad av denna storlek igen.

Burgos

Vandring tar mig sen in genom stadsporten Portada de Santa Maria och fram till Catedral de Burgos, den pampiga katedralen tillägnad Jungfru Maria.

Katedralen som byggdes mellan år 1221-1567 är sen år 1984 listad som ett av Unescos världsarv.

Jag stannar på torget en stund, synar katedralen med dess tinnar och torn från alla håll och kanter.

Något besök på insidan är inte aktuellt. Jag är bara på genomfart och har ingenstans att göra av min ryggsäck. Men det gör inte så mycket. Sevärdheter som dessa brukar vara mäktigast på utsidan enligt min erfarenhet.

Jag slår mig ner på kafé Bonfin framför katedralen. Beställer en croissant och njuter av utsikten en stund.

Sen är det dags att gå vidare. Än är det en bit kvar innan jag är framme för dagen.

Jag irrar runt en stund i jakten på gula pilar för att ta mig vidare. Till sist får jag ta Buen Camino till hjälp för att navigera mig ut ur stan.

Arco de San Marín, Burgos

Det tar sin lilla tid att vandra genom Burgos, men snart är jag ute bland fälten igen.

Det är inte den charmigaste omgivningen. Nerklottrade viadukter och hårt trafikerade vägar bredvid. Det märks att det är nära till en stor stad. Men det är enkel vandring längs breda grusvägar.

Nu börjar officiellt vandringen längs den omtalade mesetan. En sträcka på drygt 15 mil längs den spanska högplatån mellan Burgos och Léon.

När jag en dryg mil senare närmar mig Tardajos ser jag Albergue La Fábrica, mitt boende för natten, ligga ute på ett fält i utkanten av byn.

Jag viker av leden och vandrar ett par hundra meter längs en grusväg till alberguet, en omgjord gammal kvarn.

Jag är tidig, det är över en timme till incheckningsdags så jag passar på att beställa lunch i restaurangen. I dag blir det äntligen något annat än bocadillo till lunch.

Albergue La Fábrica

Till sist är det dags att checka in och jag får mitt enkelrum.

Ett sagolikt rum med vackra stenväggar och eget badrum. En dusch med sju sorters strålar och en skön säng med den perfekta kudden. Utsikt över fälten. Myggnät för fönstret så att det kan vara öppet hela natten.

En riktig pilgrimsdröm till boende.

Jag som inte känner mig ett endaste dugg sällskaplig är i himmelriket. Jag hänger resten av dagen i min dröm till rum. Är inte ens sugen på att gå ner och se om de har någon gemensam pilgrimsmiddag.

En pilgrims dröm!

Dagens vandring:

Längd: 26,2 km
Antal steg: 35893
Tid: 6,5 h