Trots den lyxiga sovboxen sover jag uselt. En högljudd snarkare mitt emot och en kudde så lång, hög och hård att jag istället tvingas använda min fleece som kudde för att kunna sova, gör nattsömnen allt annat än bra. När ett alarm dessutom går igång strax efter fyra ger jag upp.

Ligger vaken tills fler börjar röra på sig innan jag tar mina saker och går ner i allrummet en våning under.

Ute är det fortfarande mörkt och även om jag vill kan jag inte ge mig iväg. Min pannlampa har helt gett upp efter gårdagens regn. Jag kan ju inte vandra ute på fälten om jag inte ser vart jag sätter fötterna.

Men efter ett tag blir jag rastlös och bestämmer mig för att fråga en annan pilgrim i allrummet om jag får haka på henne. Och det går alldeles utmärkt att hänga på, men först ska hon äta frukost.

Då är det ju lika bra att jag också äter frukost tänker jag och gör sällskap med Sandra som är från Alaska. Rostade mackor med sylt är allt som erbjuds, men tillsammans med en kopp grönt te får det duga. Här får man ta vad som erbjuds.

Till sist är vi redo att lämna Ledigos.

Utanför alberguet tar det stopp med en gång. Härifrån leder gula pilar både till höger och vänster. Snart är vi en hel skara pilgrimer som står och vänder och vrider på våra olika appar för att se åt vilket håll vi ska gå.

När vi efter många om och men till sist bestämmer oss för att svänga vänster har det redan hunnit ljusna ute.

Sandra och jag gör sällskap ett par kilometer, men efter Terradillos de los Templarios skiljs våra vägar åt.

Även här verkar leden dra åt olika håll, för när jag befinner mig på en stig bredvid en större landsväg ser jag flera pilgrimer som vandrar ute bland fälten.

Men det gör mig inget. Det är i princip ingen trafik på vägen bredvid, jag är nästan ensam och leden jag vandrar längs är kantad av gröna buskar.

När jag kommer fram till Moratinos verkar lederna gå ihop igen.

Jag passerar bara genom byn och fortsätter sen vidare till San Nicholas de Real Camino. Här stannar jag till för att besöka kyrkan, men den visar sig vara stängd för renoveringsarbete.

San Nicholas de Real Camino

De sista kilometerna fram till halvvägspunkten utanför Sahagún vandrar jag med Tom, en av få caminovänner som fortfarande finns kvar sen starten för snart tre veckor sedan.

Ermita de Nuestra Senõra de Perales

Jag stannar en stund vid halvvägsmonumentet och det lilla kapellet Ermita de Nuestra Señora de Perales bredvid. Äter en banan och försöker ta in att jag nu är halvvägs till Santiago de Compostela.

Halva vandringen avklarad, halva vandringen kvar. Det känns ofattbart.

Det känns som evigheter sen jag började min vandring i St Jean Pied de Port. Och jag vill verkligen inte att den ska ta slut.

Halvvägs till Santiago!

Jag fortsätter sen vidare mot Sahagún.

I dag är det riktigt kallt och blåsigt ute. Det är till och med så jag fryser lite mellan varven och funderar på att plocka fram jackan ur ryggsäcken. Jag som hade räknat med skyhöga temperaturer under min vandring över mesetan. Men jag klagar inte. Det här är perfekt vandringsväder.

I Sahagún besöker jag det kommunala härbärget för att få en stämpel i mitt pilgrimspass innan jag fortsätter min vandring genom staden. En stämpel får räcka, jag har redan bestämt mig för att hoppa över halvvägscertifikatet.

Jag nöjer mig med compostelan i Santiago.

Sahagún

Jag lämnar Sahagún och kommer ut i en allé av träd. Härifrån blir det i princip vandring rakt fram den sista milen fram till Bercianos del Camino.

Det är både skönt och ovant att se träd längs leden på mesetan.

Ermita de la Virgen de Perales, Bercianos del Real Camino

När jag kommer fram till Bercianos del Real Camino går jag rakt på Albergue Bercianos 1900, mitt boende för natten.

Det blir en sovbox med riktiga lakan och gardiner även denna kväll. Och en kudde som lovar mycket bättre förutsättningar än gårdagens.

Albergue Bercianos 1900

Dagens sängplats

Jag tvättar en maskin kläder och tillbringar sen en stund med att försöka förklara för kvinnan i receptionen att jag behöver använda torktumlaren. Hon kan inte ett ord engelska och förstår inte vad jag försöker säga.

Så nu är jag ännu ett spanskt ord rikare. Secadora. Torktumlare. Kan vara ett mycket användbart ord även i fortsättningen.

Beställer också middag i kväll i tron att det är en gemensam pilgrimsmiddag.

I väntan på att tvätten ska bli klar sätter jag mig i baren, tuggar i mig ännu en bocadillo och pratar lite med Tom som också bor här i natt.

Sen går jag en liten runda i byn. Byn som verkar vara totalt tom på liv. Var är alla människor? På jobbet? Siesta?

På kvällen äter jag inte en gemensam pilgrimsmiddag visar det sig.

En trerättersmiddag till pilgrimspris, så långt stämmer det, men det är ingen annan som ska äta när jag kommer ner till baren. Jag får äta min middag alldeles själv vilket känns både tråkigt och lite udda.

Men god är maten och mätt blir jag.

Min ensamma pilgrimsmiddag!

Dagens vandring:

Längd: 26 km
Antal steg: 36393
Tid: 6,5 h