Jag sover riktigt gott trots att sovsalen är full av människor. Inte en enda snarkare i natt! Det är nog rekord på det.

Eftersom jag fortfarande inte har en fungerande pannlampa får jag vänta med att gå tills det börjar ljusna, åtminstone så pass att jag ser vart jag ska gå. Det gör att klockan hinner bli 7.30 innan jag kommer iväg.

Jag belönas direkt med en vacker soluppgång när jag lämnar Bercianos del Real Camino.

I dag är jag nästan ensam på leden. De flesta har redan vandrat iväg och de få som kommer ikapp mig passerar snabbt förbi. Jag får sällskap av en ungersk man en bit, men eftersom han inte kan någon engelska dör samtalet snabbt ut och han fortsätter vidare.

Det gör mig inget. Jag vandrar ändå helst i mitt eget sällskap, i den takt jag vill. Vilket verkar vara en långsam takt jämfört med de flesta andra pilgrimers. Jag vet inte vad de har bråttom till, med tanke på att de flesta jag möter berättar att de inte har någon tid eller datum att passa.

Även i dag är det vandring längs den där spikraka evighetslånga grusvägen.

En väg kantad av nyplanterade lönnar som i framtiden kommer kunna erbjuda pilgrimer skugga de varmaste dagarna. I dag är tack och lov ingen sådan dag. Trots att solen skiner är det är svalt och skönt.

Men en smula enformigt är det ju, det måste väl ändå erkännas.

När jag åtta kilometer senare kommer fram till El Burgo Ranero är ett supermercado nästan det första jag ser.

Jubel och klang! I dag blir det ingen bocadillo till frukost. Det blir istället inköp av både frukt, nötter och yoghurt. Den vänliga affärsinnehavaren erbjuder sig till och med att skölja av frukten åt mig.

Jag sätter mig sen på en bänk bredvid kyrkan och äter min frukost.

Parroquia de San Pedro Apostol, El Burgo Ranero

Sen fortsätter jag vidare längs grusvägen. Öppna fält och majsodlingar så långt ögat kan se.

I dag är det min nästsista dag på mesetan. Det känns bra. Jag börjar känna mig klar med vandring längs en spikrak grusväg utan något att vila ögonen på. Nu ser jag fram emot att få vandra i ett mer varierat landskap framöver.

Jag sällskapar en stund med Tom. Han funderar på att gå hela vägen till Léon i dag, en sträcka på över fem mil. Det är inget för mig, men kanske ses vi i Léon när jag kommer fram i övermorgon.

Hurra! Leden svänger!

Snart närmar jag mig Reliegos, dagens slutdestination.

En skylt visar vägen till dagens boende, Albergue Las Hadas.

Jag är nästan först på plats och kan därför välja min sovplats. Det bli en underbädd i ett 8-bäddsrum. Papperslakan och en riktigt skön kudde och madrass.

Jag beställer både middag i kväll och frukost i morgon. Detta efter att alberguets trevliga ägarinna bedyrat att det kommer finnas mer än rostade mackor och sylt.

Las Hadas Albergue

Dagens sängplats

Ute finns en alldeles underbar trädgård att vila ut i. Med tillhörande kelen hund som gärna blir kliad bakom öronen. I huset spelas härlig, lugn musik och det är bara att luta sig tillbaka i en av solstolarna och njuta av livet.

Så det gör jag. Njuter av livet så mycket att jag efter en stund blir alldeles dåsig och måste gå upp till sovsalen och ta en siesta.

Snälla, klia lite mer!

Jag går sen en runda i Reliegos som visar sig vara en riktigt mysig liten by. Här finns liv och rörelse, till skillnad från de senaste byarna jag övernattat i.

Bar Elvis, Reliegos

På kvällen serveras en gemensam vegansk pilgrimsmiddag vilket innebär rikligt med grönsaker.

Vi är bara ett tiotal pilgrimer som stannar här i kväll vilket gör att det snabbt blir en härlig, familjär stämning. Mina bordskamrater från Ungern, Japan, Tyskland och Kanada bjuder på trevliga samtal och många skratt.

En av de bästa middagarna på länge.

Kvällens härliga middagsgäng!

Dagens vandring:

Längd: 21 km
Antal steg: 28705
Tid: 5 h