Jag sover riktigt gott. Inga snarkningar som stör nattens sömn vilket tillhör ovanligheterna när man sover i en gemensam sovsal.

I dag har jag bestämt mig för att börja min vandring något senare än vanligt. Eftersom jag beställt frukost denna morgon vill jag äta den i lugn och ro. Dessutom måste jag invänta dagsljus innan jag ger mig iväg.

Att köpa ny pannlampa när jag kommer fram till León har högsta prioritet eller åtminstone nya batterier. Kanske räcker det för att lösa problemet. Jag vill inte vara hänvisad till att varje morgon behöva vänta ut mörkret eller haka på en annan pilgrim. Och nu blir mornarna allt mörkare.

Trots mina goda föresatser om att ta det lugnt kliver jag ut genom dörren samtidigt som solens första strålar letar sig över horisonten.

Soluppgång över Reliegos

Sex kilometer senare vandrar jag in i nästa by, Mansilla de las Mulas.

Jag passerar genom den medeltida stadsmuren Puerta del Castillo och stannar till en stund vid Iglesia de Santa María innan jag fortsätter genom staden. I dag är vi många pilgrimer på leden. Det märks att León är nära. Men det känns bara trevligt. I dag känner jag mig sällskaplig och vandrar gärna en stund i samtal med andra pilgrimer.

I dag är min sista dag på mesetan. Det ska bli riktigt skönt att få se något annat än majsfält och åkrar. Och få vandra på en väg som kanske till och med svänger ibland.

Det sägs att det är på mesetan du hittar dig själv om du bara lyssnar till din inre röst. Så har jag då hittat mig själv? Svaret på den frågan måste nog ändå bli ett ja. En dryg veckas vandring över öde landskap gör att saker och ting helt plötsligt blir både tydliga och väldigt självklara.

Så jag är glad över att jag inte hoppade över mesetan som så många gör.

Puerta del Castillo, Mansilla de las Mulas

Iglesia de Santa María, Mansilla de las Mulas

En par kilometer senare delar leden på sig in till León. Jag – liksom alla pilgrimer framför mig – väljer den historiska leden.

En väg kantad av majsfält leder mig in till Villamoros de Mansilla.

Villamoros de Mansilla

Jag stannar till vid torget och kikar in i kyrkan för att se om jag kan få en  stämpel i mitt pilgrimspass, vilket jag inte kan så jag fortsätter vidare genom byn.

En caminoskylt förkunnar att en ”Dangerous route” ligger framför mig och leder ut mig i vägkanten till den hårt trafikerade N-601. Det här är ingen rolig vandring när bilarna kör förbi, men snart svänger leden in i skogen bredvid och jag kan andas ut.

Jag korsar floden Rio Porma och vandrar sen längs Puente Romano, en av Léons äldsta broar.

Fortsätter sen vidare genom kvarteren i Villarente – en av Leóns förorter – innan jag åter kommer ut på en grusväg bland fälten.

Det börjar bli riktigt varmt. En värme jag inte har känt av sen innan mesetan. En värme jag inte alls har saknat. Efter ett tag blir det så svettigt att jag måste stanna och byta om till shorts.

Río Porma

Puente Romano

Framför mig breder nu storstaden León ut sig och i fjärran ser jag katedralens höga torn.

Jag måste stanna till en stund och ta in utsikten. De senaste dagarna har jag längtat efter den här synen. Att äntligen få se en massa hus och människor igen. Känna lite liv och rörelse.

Äntligen är vandringen över mesetan över.

Jag får ta Google Maps till hjälp för att hitta till mitt albergue, Palacio Jabalquinto by Quartier León, på Plaza de San Martin, ett par hundra meter från katedralen.

Jag får vänta en stund innan jag kan checka in i sovsalen, ett 12-bäddsrum för kvinnor. Vi är inte så många som ska övernatta här i natt visar det sig, så det är gott om plats.

Jag väljer en underbädd. Med riktiga lakan och täcke.

Det känns riktigt lyxigt.

Hostel Palacio Jabalquinto by Quartier León

Dagens säng

Jag har bestämt träff med Brendan som också är i León idag. Vi ska fira att vandringen över mesetan nu är avklarad. Men först ska vi göra ett besök i Catedral de León – en av stadens största sevärdheter och något av ett måste om man är pilgrim, troende eller ej.

Inträdet kostar 7 euro. Här erbjuds ingen pilgrimsrabatt, men en stämpel i pilgrimspasset får vi efter många om och men när besöket är avklarat. Ett besök som inte lämnar några större bestående intryck. En pampig insida med vackra fönster.

Inte mer än så känner jag.

Catedral de León

Jag som inte ätit mer än frukost och en liten påse chips är hungrig. Mat före dryck är önskvärt. En önskan som inte är helt lätt att uppfylla eftersom alla restauranger precis har stängt för siesta. Att det är söndag underlättar inte heller. Spanjorerna håller hårt på sina helgdagar.

Efter att ha strosat runt på jakt efter något ätbart slår vi oss till sist ner på Cervecería Off på Plaza de San Marcelo. Det får bli en öl med tilltugg. Personalen visar sig dock vara den mest otrevliga personal vi någonsin träffat på och vi bestämmer oss snart för att leta efter något trevligare ställe.

På Cocínate León – en av Plaza Mayors många uteserveringar – träffar vi på Tom och Henrik från Danmark och vi slår oss ner för ännu en öl och trevliga samtal. Det hinner bli kväll innan jag till slut bestämmer mig för att avrunda dagen och bege mig tillbaka till alberguet.

Det här var sista kvällen med både Brendan och Tom. I morgon vandrar de före och jag har bokat in ännu en vilodag jag känner jag inte behöver.

Nu ses vi inte förrän i Santiago – om ens då.

Dagens vandring:

Längd: 25,2 km
Antal steg: 41407
Tid: 6 h