Jag sover uselt. Det är alldeles för varmt och kvavt inne på rummet när både fönster och dörr är stängda. När en av mina rumskamrater kliver upp strax innan klockan 6 gör jag detsamma och en halvtimme senare är jag på väg längs Ponferradas gator.

Jag följer som vanligt de gula pilarna, men någonstans blir det ändå fel. Visar det sig. Det är inget jag märker förrän jag träffar Pino, en italiensk man som hamnat ur spår. Han gör sällskap med mig eftersom jag är övertygad om att jag är på rätt väg, men det borde han kanske inte ha gjort för snart är vi lika vilse båda två.

Vi irrar runt en stund på jakt efter gula pilar. Enligt Buen Camino borde vi vara på rätt väg, men inte förrän vi följer efter ett par andra pilgrimer hamnar vi på leden igen. Tydligen har vi följt en grön led utan att veta om det.

Pino och jag gör sällskap ut ur staden. Han kan visserligen inte ett ord engelska, men på något sätt lyckas vi prata ändå. Men det är inte förrän jag säger IKEA som han till sist förstår att jag kommer från Sverige.

En halvmil senare är jag framme i Columbrianos. Här slår jag mig ner på en bänk utmed gatan och äter en banan och lite ost. Det får duga som frukost.

Nu har det börjat ljusna ute. Det är en riktigt kall morgon, jag har byltat på mig alla tjocka klädesplagg jag har. Och ändå utlovas det temperaturer över 30 grader senare i eftermiddag.

Columbrianos

Ermita de San Blas y San Roque, Columbrianos

Jag fortsätter vidare ut på landet, förbi hus och hagar. Dimman ligger som en slöja över ängarna. Det vore en riktigt härlig morgon om jag inte vore så trött.

En natt med usel sömn gör inte direkt under för vandringslusten. Men det är bara att trampa på.

Ett par kilometer senare kommer jag fram till nästa by, Fuentesnuevas.

Här lockar en kvinna in mig i Iglesia de Nuestra Señora de la Asunción för att visa mig de vackra takmålningarna och ge mig dagens första stämpel i mitt pilgrimspass.

Iglesia de Nuestra Señora de la Asunción, Fuentesnuevas

Jag fortsätter sen vidare till Camponaraya.

I dag är vi riktigt många pilgrimer ute på leden igen. De flesta vandrar ensamma precis som jag. Kanske blir det så efter fyra veckors vandring, man blir mer introvert. Ett par ord här och där och några vänliga Buen Camino, sen är jag nöjd.

Camponaraya

Leden tar mig ut på landet igen.

Området Bierzo som jag nu passerar genom är känt för sina kvalitetsviner och här finns flera vingårdar belägna längs bergssluttningarna.

En halvmil senare är jag framme i Cacabelos.

Nu blir det ytterligare någon kilometer asfaltsvandring längs trottoarkanten innan jag kommer fram till ett vägskäl där leden delar på sig. Här väljer jag svänga höger ut bland vinodlingarna.

Leden jag väljer är visserligen längre, men jag föredrar vandring längs grusvägar bland vinodlingar framför landsvägsvandring.

Cacabelos

Vandringen fortsätter genom ett kuperat landskap. Mer uppför än nerför känns det som.

Solen står åter högt på himlen och gör vandringen riktigt varm och tung, men jag orkar inte plocka fram mitt paraply. I dag vandrar jag med stavar igen. Gårdagens branta nerförsvandring känns i ena foten så jag tar det lugnt och försiktigt. Vill inte anstränga mig mer än nödvändigt.

Jag ska hålla minst en vecka till. Vill inte skada mig nu när jag inte har så långt kvar.

Jag passerar genom Valtuille de Arriba innan leden fortsätter in bland vinodlingarna igen.

Valtuille de Arriba

Vandringen går trögt. Ute bland fälten finns inte många chanser till skugga och jag är varm, trött och hungrig. I dag vill jag bara komma fram så fort som möjligt.

Men till sist ser jag äntligen Villafranca del Bierzo framför mig och en nerförsbacke tar mig in till stadens centrum, förbi Iglesia Santiago och Castillo Palacio de los Marqueses de Villafranca.

Iglesia Santiago, Villafranca del Bierzo

Snart hittar jag mitt boende, Viña Femita, en gammal vinfabrik som nu gjorts om till albergue.

Jag blir inkvarterad i ett 10-bäddsrum där varje pilgrim får en egen säng. Riktiga lakan och täcke. Saker som räknas som lyx nu för tiden.

Det här är en sovsal helt i min smak. Kanske till och med caminons bästa. Att mannen i receptionen dessutom bär in min ryggsäck åt mig gör inte heller saken sämre.

Viña Femita

Dagens säng

Jag slänger in en maskin tvätt innan jag ger mig ut på stan för att köpa något att äta.

Ett ogjort ärende visar det sig. Alla restauranger är stängda och något supermercado verkar inte finnas i närheten. Och någon längre sträcka orkar jag inte gå när termometern visar över 30 grader. Men till sist hittar jag en bar där det enda som erbjuds i matväg är en liten påse chips.

Det får duga till att mätta den värsta hungern innan pilgrimsmiddagen i kväll.

Efter lite vila är det dags att slå sig ner på den fina terrassen utanför alberguet. Äntligen får jag sällskap till middagen igen.

En god trerättersmiddag med husets egna vin. Fina samtal och många skratt med några av mina rumskamrater från Kanada och Tyskland.

Det blir en riktigt härlig kväll. Den bästa på länge.

Kvällens trevliga middagssällskap!

Dagens vandring:

Längd: 25 km
Antal steg: 36405
Tid: 6,5 h