Det är redan oktober. En hel månad har jag varit på väg nu och det känns som evigheter. En dryg vecka kvar och jag vill inte att det ska ta slut. Inte en enda gång har jag längtat hem, inte ens för en minut.

Jag vaknar pigg och utvilad. I natt har det varit svalt och skönt utan några störande moment.

Strax innan klockan 7 ger jag mig iväg. I dag har jag en lång vandring med en av caminons brantaste uppförsbackar framför mig. Samtidigt lovar väderleksrapporten över 30 grader i eftermiddag. Och det lockar inte att vandra på ett berg i stekande sol, så det gäller att trampa på.

Det finns två vägar att välja mellan när jag lämnar Villafranca del Bierzo. Antingen den längre vägen uppe i bergen eller den kortare vägen bredvid landsvägen. Jag väljer den sistnämnda, en asfalterad gångväg omgiven av berg.

När jag efter en halvmil passerar genom Pereje har det börjat ljusna ute.

Pereje

När jag svänger in mot Trabadelo har jag redan vandrat nästan en mil.

Jag stannar till vid Bar Crispeta. Jag och alla andra pilgrimer visar det sig. Jag får stå i kö en stund innan det blir min tur att beställa. Jag slår på stort med både en tortilla, croissant och ett par bananer.

Jag träffar Pino igen, italienaren jag hade följe med ut ur Ponferrada i går. När frukosten är avklarad vandrar vi vidare tillsammans. Han är ett trevligt sällskap trots att bristen på ett gemensamt språk gör det svårt att få till några djupare samtal.

Frukost på Bar Crispeta, Trabadelo

Trabedelo

Det är riktigt skönt och svalt ute. Mössa, buff och fleece är fortfarande på.

Det är bara att njuta så länge det varar för jag vet ju att den olidliga värmen är på ingång så snart solen orkar sig upp över bergstopparna.

Den kommande milen ligger byarna nästan på rad.

I La Portela de Valcarce besöker jag Iglesia De San Juan Bautista och får en stämpel i mitt pilgrimspass, innan jag fortsätter vidare genom Ambasmestas, Vega de Valcare och Ruitelán.

Det är små fina byar med lite alpkänsla över sig. Det är skönt att vara uppe i bergen igen, omgiven av skog och grönska.

 La Portela de Valcarce

Iglesia del Carmen, Ambasmestas

Vega de Valcarce

Smyckestillverkning, Vega de Valcarce

Ruitelán

Snart börjar det bli riktigt varmt så jag får stanna och ta av mig lite kläder. Men jag är tacksam att jag åtminstone fick tre svala och sköna timmar innan värmen dök upp.

När vi kommer fram till Las Herrerías tycker Pino att det är dags för en paus. Kanske har han rätt. Det är nog lika bra att köpa något att äta innan jag ger mig i kast med den branta stigningen upp mot La Laguna.

Vi slår oss ner vid ett bord utanför Bar La Pandela. Jag beställer en bocadillo, en av de godaste jag ätit under hela caminon.

Sen lämnar jag Pino. Nu vill jag vandra vidare och försöka undvika den värsta av eftermiddagens hetta. Även om det ser ut att bli svårt med tanke på att klockan redan är över 12.

Las Herrerías

Det bär brant uppför så snart jag lämnar Las Herrerías . Första biten går leden längs vägkanten. Jag orkar inte många meter i solen innan jag får stanna och plocka fram mitt paraply.

Snart svänger leden in i skogen. Det är brant och stenigt och trots skuggande träd är det en riktigt varm och flåsig vandring uppför. Det är inte utan att jag emellanåt önskar att jag beställt hästtaxi upp. Men det är bara att ta ett steg i taget.

När jag fyra tunga kilometer senare äntligen kommer upp till La Faba tar jag en paus i skuggan. Passar på att göra i ordning lite vätskeersättning innan jag ger mig uppåt igen, denna gång ut bland fälten utan möjlighet till skugga.

La Faba

Hästtaxi för trötta pilgrimer

Det är en riktigt tuff vandring sista biten upp mot La Laguna. Den jobbigaste längs hela caminon i mitt tycke. Det är hettan som knäcker mig. Att vandra i en brant uppförsbacke i 30 graders värme utan chans till skugga är över min förmåga.

Nästan i alla fall. För upp kommer jag ju till sist.

När jag mer eller mindre ramlar in på Albergue A Escuela, nattens boende, är jag så yr och darrig att jag måste köpa mig en coca cola innan jag ens orkar checka in. Jag sätter mig på en bänk och dricker den i ett enda svep.

Jag blir inkvarterad i ett litet 7-bäddsrum. Väljer en underbädd och bäddar med riktiga lakan. Sen lägger jag mig i sängen och vilar en stund tills krafterna återvänder. I dag hade jag inte orkat många meter till.

Vilken tur att jag bokade en natt här och inte fortsatte ytterligare två kilometer upp till O´Cebreiro.

Albergue A Escuela, La Laguna

Dagens säng

När jag känner mig okej igen går jag en runda för att titta på utsikten över bergen. Utsikten jag inte ens lade märke till på min väg upp.

Någon gemensam pilgrimsmiddag blir det inte för mig i kväll. Jag glömmer helt enkelt bort att beställa någon. Men kanske kvittar det ändå. Stämningen här känns ganska avslagen. Kanske är alla lika trötta som jag.

Dagens vandring:

Längd: 27,5 km
Antal steg: 38730
Tid: 7,5 h