I dag är sista dagen på West Highland Way.

En veckas vandring i de mest fantastiska omgivningar är snart över. Jag är inte redo att avsluta vandringen, kroppen har ju precis kommit igång. Nu känns det som jag skulle kunna vandra hur långt som helst.

Vi äter lite yoghurt innan vi ger oss iväg. Klockan är bara 6.30 och vi har leden för oss själva. Precis som vi vill ha det, åtminstone i början av dagen.

Vi lämnar kvarteren i Kinlochleven och ger oss in i skogen.

Det bär förstås brant uppför längs steniga stigar. Som det har gjort varje morgon. Men blommande azaleor, en mark täckt av knallblå engelsk blåklocka och små porlande vattenfall längs sidorna gör att vi knappt märker att det går uppför. Det är en riktigt fin omgivning vi nu vandrar uppför.

Bland tälten vi passerar håller människor på att vakna till liv, men än dröjer det en stund innan andra vandrare kommer ikapp oss. Som de alltid gör förr eller senare.

Efter en stund planar leden ut en smula och vi fortsätter vidare längs Old Military Road, en bred grusväg som slingrar sig mellan bergen, kilometer efter kilometer.

Inte heller i dag verkar väderleksprognosens hot om regn verkställas.

Det känns faktiskt lite märkligt. En hel veckas vandring i de skotska högländerna – känd för sitt regniga klimat – och vi har haft fint väder hela tiden. Inte heller har vi sett till några knott, faktiskt inte en endaste liten insekt.

När vi kommer ut ur dalen fortsätter vi längs grusvägen.

Vi är inte längre ensamma, förutom andra vandrare störs nu idyllen även av ett gäng högljudda motorcyklar. En efter en kommer de körande i full fart längs leden, precis bredvid oss.

Vi verkar ha lyckats pricka in en av dagarna av Scottish Six Day Trials. Tacksamt nog delar vi bara led någon knapp kilometer, sen blir det äntligen tyst och lugnt igen.

Ett par deltagare i Scottish Six Day Trials

Vi passerar platsen för Battle of Inverlochy, men utan att se något som påminner om det som hände här år 1645.

Leden fortsätter sen vidare genom ett kalhygge. Visserligen ser vi både höga berg, gröna fält och betande får längs leden, men det här var ändå inte det roligaste landskapet att vandra genom. Vi är bortskämda med vackrare vyer än så här.

Efter ytterligare några kilometer får vi vår belöning, nu blir det åter vandring över heden igen och efter ett tag kantas leden av både träd och små vattenfall.

Sen bär det åter uppför. Förhoppningsvis är det dagens sista uppförsbacke.

Efter att ha flåsat oss uppför denna ganska branta backe – tillika i strålande solsken -, kommer vi ut på en bred väg full av vassa små stenar.

Framför oss tornar Storbritanniens högsta berg Ben Nevis upp sig. Toppen skyms av molnen, men ju närmare vi kommer desto klarare blir den.

En topptur till Ben Nevis står på önskelistan, men gissningsvis tar vi en vilodag innan vi gör ett försök. Det hänger förstås också på väderleksprognosen. Som i och för sig inte stämt ett endaste dugg den senaste veckan.

Ben Nevis

Vi svänger inom Ben Nevis Center vid foten av berget för att få lite information inför vår framtida topptur innan vi fortsätter vidare till Fort William – West Highland Ways slutmål.

Det är trottoarkantsvandring hela vägen in i mål.

Nästan i mål!

Vi passerar platsen där West Highland Way en gång slutade och fortsätter vidare in mot centrum.

Vid Gordon Square hittar vi till sist statyn Man with Sore Feet som numera markerar slutet på West Highland Way.

Vår vandring är över. Efter en vecka, drygt 15 mil och en mängd uppförsbackar är vi äntligen framme.

En fantastisk upplevelse från början till slut.

Man with sore feet av David A Annand

När avslutningsproceduren är avklarad är det dags att leta upp Almarie, lägenheten vi bokat tre nätter.

Trots en adress på huvudgatan High Street, en tydlig karta på Google Maps och besök i fyra olika affärer där den vänliga personalen gör allt för att hjälpa oss att hitta rätt, tar det ändå över en timme innan vi till slut förstår att den öppna sunkiga portuppgången längs gatan leder upp till vår lägenhet.

Portuppgången till vår lägenhet

Men även om entrén lämnar en hel del att önska så är själva lägenheten fantastisk och innehåller allt vi behöver. Till och med en tvättmaskin som vi genast inviger.

Vi gör oss hemmastadda, sprider ut vår tvätt att torka runt om i vardagsrummet och ger oss sen ut för att handla kvällsmat och hämta vår väska på The Nevis Center.

Dagens vandring:

Längd: 25,5 km
Antal steg: 43789
Tid: 7,5 h