Den 14 km långa Vieåleden har länge funnits på vår önskelista över längre vandringar i Skåne, men eftersom leden bara går att vandra i sin helhet under sommarhalvåret har den alltid fått stå tillbaka för andra äventyr.

Men nu är det äntligen dags!

Det är en riktigt varm sommardag – dagen efter yngste sonens student – som vi styr kosan mot Verum i norra Skåne. Med oss har vi dottern med sambo.

Det finns två parkeringar för att ta sig an Vieåleden och vi väljer den södra parkeringen vid Skeingeborg.

Vi börjar med ett besök vid Skeingeborg, eller rättare sagt det som finns kvar av den åttakantiga borgruinen från 1100-talet. Och det är faktiskt ganska mycket. Hela ringmuren runt borggården är mer eller mindre intakt.

Skeingeborg

Sen vänder vi tillbaka till parkeringsplatsen igen för att fortsätta vår vandring.

Röda markeringar tar oss ut på en grusväg och vidare in i den svalkande skogen. En välbehövlig svalka då temperaturen snabbt stiger upp mot 25 graders strecket.

Men värmen är riktigt efterlängtad i år.

Det är en riktigt fin vandring genom skogen med Helge å slingrandes bredvid.

Lövskog varvas med barrskog och det bär både uppför och nerför, dock inga större branta backar. Vi passerar över höga stättor mellan beteshagar och ängar och är överens om att det var ett bra beslut att lämna hundarna hemma även denna gång.

Efter ett par kilometer kommer vi ut på en grusväg igen och nu fortsätter vandringen förbi fält och gårdar.

Leden fortsätter sen in i skogen igen och snart är vi framme vid Hörlinge ängar – ett våtmarksområde med utkikstorn och utemuseum.

Här väntar vårt sällskap på oss så innan vi gör en avstickare ut till utkikstornet blir det en fika vid parkeringsplatsens enda picknickbord. Vi och ett gäng ettriga myggor.

Sen fortsätter dottern och sambon vidare medan vi vandrar ut till tornet för att ta oss en titt på utsikten och utemuseet.

Hörlinge ängar

När vi känner oss klara med utsikten över våtmarkerna går vi tillbaka för att fortsätta längs den ordinarie leden.

Vi missar helt ledmarkeringen på stolpen som ligger ner i gräset och fortsätter istället vidare längs landsvägen. Efter en stund kommer vi på att vi saknar de röda markeringarna. Hur vi än letar tycks alla ledmarkingar nu ha gått upp i rök. Till sist kapitulerar vi och ringer till dottern (som är den som annars alltid går vilse) för att fråga om vägen.

Ett samtal som vi förstås låtsas aldrig har ägt rum.

Vi hittar ledmarkeringarna och fortsätter in i skogen igen. Här har vi vandrat förut, men då som en del av Skåneleden.

Vieåleden går nu parallellt med Skåneleden ett par kilometer innan vi svänger av mot jordkällaren och linbastan i Hovgården.

Hovgårdens jordkällare och linbasta

Vi fortsätter vidare längs grusvägen innan vi svänger av leden för ett besök vid Sågmölleön.

Några stenar och rostiga redskap är allt som finns kvar av den gamla kvarnen så vi går snart tillbaka till leden igen och fortsätter vår vandring förbi hus och hagar.

En stig tar oss sen vidare genom skogen bredvid ån.

Snart kommer vi fram till platsen där vi måste korsa Helge å. Här finns en dragflotte till hjälp under sommarhalvåret. En flotte som tas upp varje höst och inte läggs i förrän i början av maj.

Ett par ungdomar drar oss hjälpsamt över ån. De tillhör ett stort vandringssällskap som under hela dagen har legat framför oss, detta trots att vi passerat dem vid ett flertal tillfällen och de aldrig har passerat oss. Ett mysterium vi inte hittar någon förklaring till eftersom de – precis som vi – verkar ha vandrat hela leden.

Snart är vi tillbaka vid parkeringen igen där sällskapet väntar på oss.

Vandringen på 14,5 km tar oss 4 ½ timme.

Det här är en vandringsled vi gärna återkommer till. En vacker och varierad vandring i en riktigt fin omgivning.