En fantastisk vecka i nordöstra Sydafrika är över och nu är det dags att lämna Hoedspruit och bege oss söderut.

Först ut är Kapstaden – Sydafrikas näst största stad – där vi ska spendera tre dagar. Staden som också kallas för moderstaden då det var här de första europeiska bosättningarna slog sig ner.

Flygresan från Hoedspruit till Kapstaden tar nästan tre timmar och när vi landar har det redan hunnit bli kväll.

Inflygning över Kapstaden

Vår förbokade transfer väntar på oss i ankomsthallen och snart är vi på väg genom ett regnigt Kapstaden.

Vi har bokat in oss fyra nätter på Antrim Villa i stadsdelen Green Point. En vit villadröm bakom kameraövervakning och elektriskt stängsel. Precis som alla andra hus i området.

Vi får vårt rum på källarvåningen. Det är fint, men fukten från de senaste veckornas regnoväder gör rummet både kallt och en smula otrivsamt. Men det gör inget, vi har ju ändå inte tänkt hänga på rummet de här dagarna.

Antrim Villa

Vi sover gott och vaknar tidigt.

Äter en god frukost innan vi bestämmer oss för att promenera in till de mer centrala delarna av Kapstaden. Vi har visserligen hört att Kapstaden inte ska vara den mest promenadvänliga staden, men att promenera är bästa sättet att upptäcka en stad på tycker vi.

Pensionatets manager berättar att vi behöver vara tillbaka senast klockan 17, sen anser han att det är för osäkert att promenera runt i staden på egen hand.

Klockan är bara strax efter 8 när vi ger oss iväg, men himlen är mörkgrå och vi vill passa på innan det utlovade regnet kommer.

Med hjälp av Google Maps tar vi oss ner till V&A Waterfront knappt två kilometer längre bort.

Området ligger i det närmaste öde när vi kommer fram. Kanske är det de mörka molnen som gör att ingen vågar sig ut eller så är vi helt enkelt för tidigt ute denna morgon.

Någon utsikt över det berömda Taffelberget levereras inte heller denna gråmulna dag.

Berget är väl gömt bakom tjocka moln och med tanke på väderleksprognosen för de kommande dagarna är det högst tveksamt om det blir någon Taffelbergs-vy alls för oss under denna resa. Än mindre ett besök uppe på toppen.

Men det gör oss inget. Det är inte för Taffelbergets skull vi är i Kapstaden.

Utsikten över Taffelberget

När regnet börjar ösa ner tar vi vår tillflykt till Clock Tower Retail Center och Kapstadens diamantmuseum.

Sydafrika är känt för sina diamanter så vad passar bättre än ett besök medan vi väntar ut regnet.

För knappt 130 kr/person får vi en guidad tur i det lilla museet, även om själva diamantsliperiet är stängt just i dag.

Det är en mycket intressant tur. Vi lär oss massor om diamantens historia, hur den ska slipas för att ljuset ska reflekteras på rätt sätt och en hel massa annat som vi tidigare inte visste.

Shimansky diamantmuseum

Som avslutning på turen visas vi in i ett stort visningsrum där montrar med dyra smycken trängs längs väggarna. En man erbjuder oss drinkar, men vi avböjer. Nu är vi nog klara här känner vi.

Men tydligen inte riktigt än visar det sig. Den kvinnliga guiden ber oss stanna kvar en stund och titta på smyckena.

(Visserligen känns de här svenskarna lite väl lantliga, men man vet aldrig. Kanske går det ändå att sälja på den svenska frun en diamantring eller två)

– Hmm, vad brukar du använda för typ av smycken, frågar kvinnan mig och tittar lite skeptiskt på mitt läderhalsband med en pilgrimsmussla i rostfritt stål

– Eh, en del silver, ljuger jag som inte alls är mycket för ädla metaller eller dyra stenar.

– Aha, du menar vitt guld, försöker kvinnan.

Nä, det menar jag ju inte, men jag nickar och gör ännu ett försök att gå därifrån. Men så lätt släpper hon förstås inte iväg mig. Först måste jag ju ändå prova en ring. För att riktigt se hur bra den passar på just mitt finger.

Men till sist inser hon att det nog är bortkastad tid att försöka hålla oss kvar och vi släpps ut i friheten igen.

Nu har det slutat regna så vi fortsätter vår promenad bort mot Long Street och Green Market.

Long Street är en av Kapstadens mest kända gator, en gata kantad av flera hus i gammal kolonialstil. Här finns även flera affärer och restauranger.

Trots det är det tomt på människor när vi kommer dit.

Long Street

Vi besöker Green Market, en hantverksmarknad som är mycket mindre än vi förväntat oss. Gör några halvhjärtade försök att pruta på ett par necessärer och några kuddfodral innan vi ger upp. Man ska gynna lokala säljare resonerar vi. Framför allt här.

Vi går vidare till Long Street igen.

Green Market

Vi följer sen Long Street hela vägen upp mot Kloof Street innan vi vänder tillbaka igen.

Området känns inte osäkert, men inte heller speciellt välkomnande, så efter att vi inhandlat några färgglada muggar bestämmer vi oss för att promenera tillbaka till V&A Waterfront igen.

Oemotståndliga kaffemuggar!

Vi väljer en annan väg tillbaka till V&A Waterfront och går istället längs kanalen.

När vi slår oss ner vid Life Grand Café skiner solen.

Vi beställer in varsin skaldjurstallrik som vi sen mumsar i oss i sällskap av ett helt gäng tiggande måsar.

Jag kan väl få smaka? Bara en liiiten bit…

När vi ätit färdigt går vi en promenad i området.

Det är shoppingcenter, souvenirbutiker och pariserhjul. Finrestauranger och lyxjakter. Människor i varenda hörn till skillnad mot i morse.

Allt vi egentligen inte gillar, men det måste ändå erkännas att det här är enda stället vi känner oss helt trygga på under vår promenad genom Kapstaden.

Vi går hemåt igen. Passerar de många uteliggarna under bron bara ett par hundra meter från turiststråken. Aldrig har kontrasterna mellan rika och fattiga blivit så tydliga som här.

Klockan är bara 16 när vi kliver in på pensionatet igen, drygt 20 000 steg senare. En timme tillgodo innan vårt ”utegångsförbud” börjar gälla.

Vi förstår att vi bara har skrapat på ytan. Att Kapstaden har mer att ge. Men vi är nöjda så här. Det här är ingen stad vi faller för alls.

Våra övriga två dagar i staden ägnar vi i stället åt Kaphalvön och Kirstenbosch Botanical Garden.