När vi nu tillbringar ett par dagar i Kapstaden denna sommar vill vi förstås passa på att besöka Kaphalvön och Afrikas sydvästligaste spets.

Eftersom vi inte vill köra själva bokar vi en utflykt via Viator och betalar knappt 500 kr/person.

Upphämtning sker vid vårt pensionat och redan klockan 7 står vi utanför grindarna. Snart sitter vi i en liten minibuss på väg till vårt första stopp i Maiden´s Cove Braii Area med utsikt över Champs Bay.

Maiden´s Cove Braii Area

Här stannar vi nästan en timme för att titta på de dyra villorna och utsikten över havet. En vacker vy för all del, men alldeles för lång tid enligt oss.

Vi kör vidare till Hout Bay.

Här får vi ett par timmar på egen hand, men vår guide rekommenderar oss att boka en båtutflykt till Duiker Island (Seal Island) som är känd för sina kappälssälar.

Vi är egentligen inte ett dugg sugna på denna extra utflykt. Att åka fullpackad turistbåt på led till någon sevärdhet har vi inga goda erfarenheter av. Men när vi kommer ner till den lilla hamnen ändrar vi oss. Här finns absolut inget av intresse och att fördriva timmarna i sällskap med aggressiva sälar som lockats upp på land känns inte som något alternativ.

Båtutfärd för oss alltså.

Färden ut till ön tar en dryg halvtimme. Lika lång tid spenderas vid ön som verkligen är fullpackad av sälar. De verkar inte bry sig det minsta om alla båtar som cirkulerar runt omkring vilket känns skönt.

Ett gäng kappälssälar på Duiker Island

Sen är egentligen planen att åka längs den vackra kustvägen Chapman Peak Drive, men vägen visar sig vara stängd på grund av den senaste veckans regnoväder. I stället åker vi via Constantia där vi stannar till på Chardonnay Deli, en delikatessaffär med ett litet kafé.

Vi tillbringar nästan en timme här. Varför vet vi inte, men vår guide rekommenderar oss att köpa en kopp kaffe eller något litet att äta. Vi står dock över den rekommendationen, men hittar lite roligt att köpa i affären och är nöjda ändå.

Försäljning av proteas – Sydafrikas nationalblomma – utanför Cardonnay Deli

Färden fortsätter vidare. När vi passerar Muizenberg stannar vi till för att titta på utsikten över havet. Även här spenderar vi alldeles för lång tid tycker vi, men utsikten är fin och på en utflykt tillsammans med andra får man ge och ta.

Sen är det äntligen dags för Boulders Beach och den efterlängtade kolonin av afrikanska pingviner. En av anledningarna till att vi är här.

Här får vi gå på egen hand. Vilket egentligen inte spelar någon roll för det finns bara en väg att gå för att se pingvinerna och den är fullsmockad med människor.

Det tar sin lilla tid att komma ner till stranden, men det gör inte så mycket för längs vägen möter vi flera pingviner. Och här finns både tid och plats att stanna till för en närmare pingvin-titt. Närmare än så kommer vi inte. Det är inte tillåtet att gå ner på stranden där de flesta av pingvinerna håller till utan vi får hålla tillgodo med de utsatta utkiksplatserna.

Ingen instagram-selfie bredvid en pingvin med andra ord. Men det känns bara sunt. För även om pingvinerna är vana vid alla människor är de trots allt vilda.

Vi stannar en lång stund. Att se vilda pingviner har legat länge på bucket-listan.

Det blir ett par varv ner till de olika utkiksplatserna innan vi känner oss nöjda. Sen är det dags att åka till närliggande Simons Town och äta lunch.

Här slår vi oss ner på restaurang Bertha´s vid strandkanten. Äter och njuter av värmen och utsikten över havet.

Färden fortsätter vidare ner mot resans andra höjdpunkt, nämligen ett besök vid Godahoppsudden – Afrikas sydvästligaste udde.

Godahoppsudden ligger i ett naturreservat som är en del av Table Mountain National Park.

Här får vi drygt två timmar till eget förfogande och vi ger oss direkt i väg längs den drygt två kilometer långa vandringsleden mellan sydspetsen och Cape Point.

Det är en vacker vandring genom ett landskap bestående av fynbos – Sydafrikas speciella växtlighet – och blommor. Utsikt över hav och klippor. Trappor som leder ner till en fin strand som vi gärna hade besökt om vi hade haft mer tid.

Diaz Beach

Tiden är knapp som den är. Trots att vi är först framme vid Cape Point där vår guide väntar får vi veta att tiden inte räcker för en vandring upp till fyren – trots att detta utlovats.

Det känns förstås lite tråkigt, men vi får helt enkelt nöja oss med de vackra vyer vår vandring precis bjudit oss på.

När alla återsamlats är det dags att åka tillbaka till Kapstaden.

Ett besök i färgglada stadsdelen Bo-Kap återstår innan utflykten är över. Ett besök vi ser mycket framemot och som är en av anledningarna till att vi valde just den här utflyktsarrangören av många.

Vi hinner med ett spontanbesök på Cape Point Ostrich Farm under färden tillbaka.

Cape Point Ostrich Farm

Trafiken in till Kapstaden är tung. Vi anländer när rusningstrafiken är som värst. Nu börjar det dessutom att skymma. Vi misströstar lite, husen i Bo-Kaap ska ju definitivt upplevas i dagsljus. Kanske känner guiden att tiden börjar bli knapp för hon frågar om vi verkligen vill besöka Bo-Kaap. Alla svarar förstås ja på frågan.

Det är nästa mörkt när vi väl kommer fram. Vi hinner bara med en kort promenad längs ena gatan. Stränga förmaningar från guiden att skynda på då området inte är säkert när mörket faller

Inte mycket att göra åt. Det är som det är. Och vi fick åtminstone oss en skymt av de färgglada husen.

Bo-Kaap

När vi blir avlämnade utanför vårt pensionat har vi varit ute i över tolv timmar. Och vår guide har inte varit tyst en sekund. Det vi inte har lärt oss om Sydafrika efter denna tur är nog inte värt att veta. Till och med några sånger på zulu hann vi öva på innan dagen var över.

Vi är mycket nöjda med vår dag på Kaphalvön, trots att färdiga utflyktspaket egentligen inte är något för oss. Men med tanke på vår dåliga köra-i-vänstertrafik statistik fick det bli så här denna gång.