I dag står en vandring till Preikestolen på agendan. En 604 meter hög fjällplatå vid sidan av Lysefjorden och en av Norges mest kända turistattraktioner.

Gårdagens regnväder har dragit förbi och både sol och varma temperaturer utlovas under dagen.

Vi lämnar vårt boende Sirdal Fjellpark för att köra de sju milen ner till Lauvvik där vi måste ta en färja över till Oanes för att kunna köra vidare till Preikestolen Base Camp, knappt två mil längre bort.

Trots att vi är tidigt ute kommer vi inte vidare. Första färjan visar sig nämligen inte gå förrän klockan 8 så vi får vänta en bra stund nere i hamnen.

Klockan hinner bli 9 innan vi till sist rullar in på Preikestolen Base Camps parkeringsplats. Vår farhåga om en överfull parkering besannas tack och lov inte. Visserligen är där redan gott om bilar, men vi hitta ändå lätt en ledig parkeringsplats.

Vi ger oss iväg längs en bred grusstig som snart övergår i trappsteg av sten. Det bär direkt brant uppför. Så där riktigt brant att vi nästan tappar flåset. Det tar en stund innan leden planar ut och vi kan hämta andan.

Det här var ju lite oväntat.

Vi har av någon anledning fått för oss att vandring till Preikestolen ska vara en lätt match. Kanske har vi låtit oss luras av den korta distansen på 4 km enkel väg. Eller helt enkelt glömt bort att en enkel vandring i Norge är något helt annat än en enkel vandring i Sverige.

Vi är en alldeles lagom mängd människor som tar oss an vandringen denna förmiddag. Gissningsvis kommer det fler senare under dagen med tanke på vandringens popularitet, men då hoppas vi vara klara med vårt besök.

Snart bär det uppför igen, nu på en riktigt stenig stig.

Det är en riktigt vacker och varierad vandring. Vi passera spänger över våtmark, skogar och ännu fler branta steniga uppförsbackar innan vi till sist kommer upp i ett landskap med släta klippor och små fjällsjöar.

Här får vi också vår första skymt av Lysefjorden. En riktigt vacker utsikt.

Vi fortsätter vidare längs kanten av fjorden.

En sista ordentlig uppförsbacke längs klipporna tar vid, sen är vi nästan framme vid Preikestolen.

Framför oss ligger nu en riktigt smal passage med klippor som stupar rakt ner vid sidan.

Här tvekar jag. Ska jag verkligen passera? Det var ju inte alls längesen som en man ramlade ner från klipporna vid Preikestolen. Kanske var det här? Det ser ju onekligen lite trångt ut.

En svensk kvinna ser min tvekan. Hon berättar att hon inte kommer gå en meter till. Hon är nöjd där hon är, att hon kommit så här långt. Men över passagen kommer hon inte att gå.

Jag bestämmer mig för att gå vidare. När jag kommer fram ser jag att det är bredare än det ser ut från håll, dessutom finns en platå lite längre ner. Det ska mycket till för att ramla ner här. Så jag tycker lite synd om kvinnan som inte ens vågade sig fram för att titta, nu när hon var så nära sitt mål.

För när vi väl passerat över ser vi Preikestolen framför oss.

Det är alldeles för många människor ute på klippan för att vi ska vilja ställa oss i kö för att posera längst ut på spetsen. Där dessutom den fantastiska utsikten över fjorden inte syns.

Vi nöjer oss med ett kort besök i utkanten på klippan. Med behörigt avstånd till stupen nedanför.

Vi klättrar sen upp på klipporna ovanför där vi slår oss ner för en fika. 

Här bjuds vi på utsikt över både Preikestolen och Lysefjorden.

När vi känner oss klara med både fika och utsikt vandrar vi ner igen.

Nu möter vi mängder med människor på väg upp. Vi är glada att vi började vår vandring så tidigt i morse och därmed slapp både trängseln längs leden och den stekande solen som nu letar sig allt högre upp på himlen.

När vi kommer ner till Preikestolen Base Camp igen belönar vi oss med varsin mjukglass innan det är dags att köra tillbaka till Sirdal igen.

Vandringen slutar på drygt 8 km och tar oss 4 timmar (inklusive en längre fika vid Preikestolen).

Det här var en vandring som var mycket jobbigare än förväntat , men också betydligt vackrare och mer varierad.