Knappt har vi hunnit hem från gårdagens vandring längs Vattenriketleden innan vi är på väg igen.

Vi tvekar visserligen en stund när väderleksrapporten lovar ännu en stekhet dag med temperaturer upp mot 28 grader, men vi bestämmer oss för att starta riktigt tidigt för att slippa undan den värsta värmen.

Redan strax efter klockan sju rullar vi in på parkeringen vid Immeln.

Det är en härlig morgon. Moln på himlen, men redan en värme som skvallrar om att det kommer bli ännu högre temperaturer senare under dagen.

Det är lugnt och skönt när vi ger oss av längs den asfalterade cykelvägen.

Vi gissar att vi fortfarande följer den gamla banvallen mellan Kristianstad och Älmhult. Den vi följt i stora delar de senaste etapperna. Ja, ändå sen vi lämnade Kristianstad för en massa mil sedan.

Vi är omgivna av en tät skog. Skogarna i Östra Göinge tillhör definitivt Skånes vackraste tycker vi. Blandskog och tjock mossa på både träd och mark. En riktig trollskog.

Vi lämnar snart asfalten och fortsätter längs en grusväg, men fortfarande längs den gamla banvallen. Och fortfarande spikrakt fram. Vägen kantas av kvarlämnade stenblock från tiden när man bröt diabas här i trakterna.

Vi passerar den gamla stationen i Tubbarp och fortsätter ytterligare ett par kilometer innan vi äntligen lämnar banvallen och svänger av mot Hylta.

Nu blir det vandring längs kanten av landsvägen, men trafiken är sparsam denna morgon.

Snart svänger leden in i skogen igen, in i en riktigt härlig mossklädd skog. Den typ av skog vi gillar allra mest.

Dags att stanna till och äta vår medhavda frukost i mossan innan vi fortsätter vår vandring.

Vi fortsätter sen genom skogen. Går fel en gång när vi missar en ledmarkering, men snart är vi tillbaka på leden igen.

När vi kommer ut ur skogen visar en Skåneledspil oss ut på en grusväg. Det är den sista ledmarkeringen vi ska se på ett tag. Men det vet vi inte då.

När vi kommer fram till en korsning blir vi tveksamma. Ska vi höger eller vänster? Inga ledmarkeringar i sikte. Vi provar båda vägarna utan någon större framgång. Till sist blir det kartan på Skåneledens hemsida som leder oss vidare ner mot Tågaröds friluftsanläggning.

Inte heller här finns några ledmarkeringar. Vår gissning att vi ska korsa landsvägen stämmer överens med hemsidan så vi traskar över på andra sidan vägen och fortsätter vidare längs en grusväg.

Ledmarkeringarna fortsätter lysa med sin frånvaro, kilometer efter kilometer, men enligt kartan ser vi ut att vara på rätt plats. Men vill vi ju inte behöva gå med näsan i mobilen när vi är ute och vandrar.

Inga ledmarkeringar i sikte!

Inte heller här…

eller här…

Det tar ett par kilometer längs grusvägen innan en ledmarkering äntligen dyker upp igen. En Skåneledspil pekar höger vid en korsning. Men sen upphör markeringarna igen.

Inte förrän vi närmar oss Sibbhult och kommer in i Barnens skog dyker de regelbundet upp igen.

Varför leden har varit omarkerad den senaste halvmilen hittar vi ingen information om på hemsidan, vilket är lite märkligt eftersom leden är ny och invigdes i våras. Markägarproblem eller ren glömska kanske, men lite konstigt är det ju.

Det börjar nu bli riktigt varmt ute och sista biten in till Sibbhult sker i stekande sol utan någon chans till skugga. Det får bli inhandling av lite läsk och godis på ortens ICA så vi orkar att vandra tillbaka till Immeln igen.

När vi åter kommer tillbaka till Barnens skog tar vi en fika i ett av vindskydden.

Dagens vandring slutar på 29 km och tar oss knappt 7 1/2 timme.

Trots att merparten av dagens vandring går längs banvallen är det här en etapp vi verkligen gillar. Kanske kommer vi inte vandra etappen i sin helhet igen, men de mossklädda skogarna kommer vi definitivt tillbaka till.