Det är en fredagseftermiddag i början av oktober.

Solen strålar från en klarblå himmel och träden börjar så smått skifta i vackra höstfärger. Så vi passar förstås på att ge oss ut i skogen. Helt enkelt carpe diem så mycket det bara går.

I dag är vi sugna på en längre vandring, minst en mil vill vi vandra. Gärna en led vi inte tidigare vandrat och helst hyfsat nära hemifrån. Vi vill ju inte slösa bort tiden på att sitta i bilen.

Vi sneglar åt Blekinge. Förutom några kilometer längs Blekingeleden i samband med vår vandring längs Skåneleden har vi faktiskt aldrig vandrat här, trots att vi bor så nära.

Valet faller på den 12 km långa Rödhultsrundan i Halens naturreservat utanför Olofström.

Rödhultsrundan är en rundled vilket gör att vi kan börja vår vandring var som helst på leden.

Vi kör först till Bergatorpets parkering för att ta oss an leden därifrån. Parkerar och ger oss iväg längs en grusväg för att komma ner till sjön. Men efter ett tag tvekar vi. Hur långt är det egentligen? Vilka markeringar ska vi följa? Vi tittar på kartan. Det ser ju ut som det är flera kilometer ner till sjön där vi vet att leden passerar.

Till sist ger vi upp. Går tillbaka till parkeringen och kör i stället vidare till närliggande Halens camping.

Här hittar vi både parkering och en Rödhultsrundan-skylt som pekar in oss i skogen bredvid. Rosa markeringar ska vi alltså följa.

Leden tar oss in i den vackraste av bokskogar med stora stenblock och klippor längs sidorna.

Trots att det är oktober lyser bokarna fortfarande i sina ljusgröna färger. Men marken är täckt av nerfallna löv som vittnar om att hösten definitivt är på väg.

Även om det bär ordentligt uppför på sina ställen är det lätt vandring genom skogen.

När vi kommer fram till Blåsegylet stannar vi till för en fika.

Ett äldre par passerar förbi, annars är det alldeles tyst och stilla. Sjön ligger spegelblank framför oss och här finns både bord, bänkar och grillplats.

Hembakade kanelbullar på Kanelbullens dag är förstås ett måste

Vi fortsätter sen vår vandring genom den fina skogen.

När vi kommer fram till Bergatorpets rastplats är vindskyddet uppe på klippan redan upptaget och ett tält står uppslaget bredvid. En kanot ligger vid strandkanten.

Vi slår oss ner på ett par stenar och njuter av utsikten över sjön.

Vi har varit här en gång tidigare, när vi vandrade Kust till kustledens etapp 3A. Redan då blev vi förtjusta i platsen och lovade att vi snart skulle komma tillbaka. Här finns flera vindskydd och grillplatser, men parkeringen ligger flera kilometer bort, vilket gör det lite mer omständligt om man bara ska åka hit och grilla eller sova i vindskydden.

Utsikt från Bergatorpets rastplats

Till sist måste vi slita oss från utsikten. Än har vi ett par kilometer kvar av vår vandring och vi vill hinna laga lite mat innan det blir mörkt.

Vi fortsätter in i skogen längs små slingriga stigar med stenar och rötter.

Snart ser vi sjön igen och en bit längre bort ser vi Halens camping.

Vi vandrar ut på grusvägen och rundar sjön. Fortsätter sen in i skogen igen. Ett par kilometer senare vi är framme vid parkeringen.

Rödhultsrundan är fullbordad. En riktigt fin vandringsled blir omdömet. Den vandrar vi gärna igen.

Vi kör sen tillbaka till Blåsegylets parkering för att laga lite kvällsmat.

Det blir årets (eller åtminstone säsongens) premiär med muurikka-matlaging över öppen eld. För det finns inget godare än matlagning ute i det fria, framförallt framför en vy som denna. En spegelblank sjö, en skog som håller på att skifta till höstfärger och så solens gyllene sken över hela härligheten.

Den här fredagskvällen kommer jag leva länge på.

Utsikt från Blåsagylets grillplats

Dagens vandring slutar på 13 km och tar oss drygt 3 ½ timme.

Det här är en vandringsled som har allt. Blandskog, klippor och djupa sjöar. Och fantastiska grillplatser på det. Dessutom är den hundvänlig rakt igenom, inga kohagar som måste passeras. Så nästa gång kommer hundarna definitivt få följa med.

För att det blir en nästa gång vet vi redan. Kanske redan i vinter?