Det är dags att gå i mål på Vattenriketleden.

Sista etappen ska nu vandras. Den knappt 17 km långa etappen mellan Sibbhult och Breanäs. En repris på Kust till kustledens etapp 6A, vilket innebär att det inte är några nya marker som ska beträdas, men alla etapper på alla delleder ska vandras.

Det är bestämt sen länge.

Då etappen är för lång för att vandra fram och tillbaka bestämmer vi oss för att dela upp den på två dagar.

Det har hunnit bli eftermiddag när vi parkerar vid Sporrakulla för att ta itu med de första kilometerna av etappen.

Vi ger oss i väg till Sibbhult för att vandra etappen från rätt håll.

Vi har glömt ta med fika så när vi kommer fram till Sibbhult blir det först ett besök på byns ICA för inhandling av lite gott.

Sen är det dags att påbörja sista etappen.

Det är en underbar eftermiddag. Solen skiner och både lönnar och aspar lyser illande gula. Det känns som det har hänt mycket i naturen sen vi var här för bara en vecka sedan.

Precis som vi önskade inför denna sista etapp. Det finns inget härligare än en färgglad höstskog.

Den första halvmilen är densamma som vi vandrade förra veckan.

Vi ger oss iväg in i kvarteren och ut på landsvägen som denna eftermiddag har betydligt mer trafik än förra lördagen när vi vandrade här sist.

Sen vidare in på grusvägen i skogen, genom trädgården där radion står på full volym för att skrämma bort vildsvinen och ut i det öppna landskapet där leden är totalt överväxt av buskar o sly.

Sen är vi framme vid korsningen där vi i dag svänger av mot Breanäs.

I dag ska vi stanna vid Sporrakulla, en gammal byggnadsminnesmärkt gård, två kilometer bort. Resten av etappen tar vi i morgon.

Även här är leden lite eftersatt. Spången vi vandrar på är överväxt och håller på att falla samman på sina ställen. Och det är fortfarande SL1:s gamla markeringar vi följer.

Men det är en fin omgivning vi vandrar genom. Överblommad ljung, mossa i olika färger och former, små tallar och gräsliknande tuvor i lysande färger.

Och en sol som sprider sitt gyllene kvällsljus över hela omgivningen.

När vi kommer fram till Sporrakulla tänder vi en eld och grillar korv med pinnbröd. Ser solen gå ner över trädtopparna och njuter av tystnaden.

Ute i skogen börjar det nu bli riktigt mörkt och kallt så när vi ätit färdigt packar vi ihop oss. Dags att köra hemåt.

Men i morgon är vi tillbaka igen!

Sporrakulla

Luna – the golden retriever

Dagens vandring slutar på 16 km och tar 4 timmar.

Nästa dag

Redan klockan åtta är vi på plats vid Sporrakulla igen för att vandra färdigt etappen.

De första kilometerna går inne i skogen. Den vackraste skogen vi vet. Höga granar och marken täckt av tjock väldoftande mossa. En sol som strålar ner genom trädtopparna.

Det är en underbar morgon. En höstdag blir inte vackrare än så här.

Tre kilometer senare är vi framme vid soldattorpet Rodatorpet.

Här finns visserligen både det arkitektritade vindskyddet Frame och ett alldeles nybyggt vindskydd, men vi slår oss ändå ner vid ett picknickbord i Rodatorpets trädgård för att äta frukost.

En trädgård som bjuder på höstastrar i full blom och en fin utsikt över sjön Farlången.

Vindskyddet Frame

Rodatorpet

Det är knappt vi vill slita oss från utsikten, men till sist är det dags att vandra vidare.

Vi följer nu grusvägen förbi en liten sjö och vandrar sen vidare in i skogen. Förutom ett par vandringssällskap som passerar oss verkar vi vara ensamma på leden denna dag.

Vi vandrar vidare in i Breanäs strövområde och snart ser vi sjön Immeln framför oss.

Här slår vi oss ner vid en grillplats och dukar upp varm jordärtskockssoppa och nybakat bröd. Lite extra god fika för att fira att vår vandring längs Vattenriketleden nu är avslutad.

Sen vandrar vi tillbaka till Sporrakulla.

Någon spavistelse för att fira vår avslutade vandring blir det inte denna gång, vi har alldeles för många inbokade helger med övernattningar framför oss denna höst.

Vi nöjer oss med att skåla i kombucha och fira med en god kaka.

Skål för avslutad vandring längs Vattenriketleden!

Dagens vandring slutar på 20 km och tar 6 1/2 timme.

Nu är hela Skåneleden färdigvandrad. Samtliga sex delleder och i stort sett alla etapper fram och tillbaka. Åtta år, i medgång och motgång, har det tagit oss. Men nu är vi färdiga.

Men nu hör vi ryktas om att ännu en delled – SL7 Sydkustleden – ska invigas i slutet av oktober.

Och den måste vi förstås också vandra.