I dag är det dags att lämna Slovakien och köra vidare till Polen.

Vi lämnar vårt boende i Tatranska Strba och kör de sex milen över till den polska sidan av Tatrabergen. Målet är Palenica Białczańska trots att Google Maps envist hävdar att vägen dit är stängd, vilket det visar sig att den inte är.

Vi betalar 55 zl för parkeringen och 10 zl/pers för inträde i nationalparken.

En drygt åtta kilometer lång ocharmig asfalterad väg ligger framför oss. Självfallet en enda lång uppförsbacke.

Det är redan gott om människor som har samma mål som oss denna dag, nämligen en vandring upp till sjön Morskie Oko, Tatrabergens högst belägna sjö (1395 m).

Vi håller ett raskt tempo. Passerar sällskap efter sällskap. Trots det är vi ganska säkra på att vi inte kommer vara ensamma när vi kommer upp till sjön.

Morskie Oko är en av de polska Tatrabergens mest populära besöksmål.

På sina ställen har det byggts genvägar i form av stentrappor, men vi bestämmer oss för att gå den ordinarie vägen upp till sjön och så tar vi genvägarna när vi går tillbaka.

Efter ett par timmars vandring längs den ganska enformiga vägen är vi äntligen framme vid sjön.

Än så länge är det ganska sparsamt med andra besökare så vi passar på att njuta av utsikten innan den skyms av människor, vilket vi förmodar kommer vara fallet om ett par timmar.

Sjön ligger mörk och stilla framför oss. De omgivande bergen är insvepta i dimma. Vi går ner till strandkanten. Ett par änder simmar förbi i det kristallklara vattnet. Vi slår oss ner på en sten vid sjön, dricker te och äter en clementin.

Ett par minuter senare har solen nått över bergstopparna och både sjö och omgivande landskap skiftar färg.

Det är en riktigt vacker vy! Vi förstår verkligen varför sjön är en populär plats.

Morskie Oko

Målet för dagen är inte enbart Morskie Oko. Vi vill förstås även vandra upp till den mindre glaciärsjön Czarny Staw pod Rysami (den svarta sjön vid berget Rysys fot) och få en fin vy över Morskie Oko. Någonstans har vi även läst att man kan få en överblick över båda sjöarna om man sen vandrar upp ännu en liten bit.

En skylt vid sjön berättar att vandringen upp till Czarny Staw beräknas ta en timme, oavsett vilket håll vi väljer att gå.

En stenlagd stig tar oss vidare längs kanten av sjön. Höga bergstoppar tornar upp sig framför oss och speglar sig i det kristallklara vattnet.

Det är riktigt sagolandskap vi vandrar genom.

När halva varvet runt Morskie Oko är avklarat kommer vi fram till platsen där vi ska svänga av mot Czarny Staw.

En 1,8 km lång vandringsled leder upp till sjön, men trots den korta sträckan är det en riktigt ansträngande vandring. Leden är full av stenar och bär brant uppför. Så brant att vi får klättra på vissa ställen.

Vi är ordentligt trötta när vi kommer upp till sjön. Men vi får lön för mödan.

Framför oss ligger sjön med så klara speglingar från det omgivande berget att det nästan inte går att se vilket som är sjö och vilket som är berg.

Det här är en av de vackraste vyer jag någonsin sett och jag har sett många.

Czarny Staw

Vi lägger snabbt alla planer på hyllan om en eventuell fortsatt vandring uppåt.

Vandringen hit har tagit våra sista krafter och vi har ingen aning om var vi i så fall skulle gå. För att få en vy över båda sjöarna behöver vi gå en bra bit upp. Kanske hela vägen upp till Rysy, Polens högsta berg.

Det får vara så, vi är mer än nöjda med utsikten över Czarny Staw och Morskie Oko en bit nedanför.

Utsikt över Morskie Oko från Czarny Staw

Efter en stund känner vi oss klara med den vackra vyn. Nu börjar vi bli hungriga så det är dags att vandra ner mot Morskie Oko igen och se om restaurangen vid sjön kan erbjuda oss något gott att äta.

Vi fullbordar varvet runt sjön och möts av ett hav av människor när vi kommer tillbaka.

Vi som är lite frusna har egentligen tänkt sitta inomhus och äta, men inser att vi får tänka om. Vartenda bord är upptaget och överallt står människor på kö för att klippa ett bord så fort det blir ledigt.

Ett av picknickborden utanför får duga trots kylan. Men en skål med varm surkålssoppa tinar snart upp oss, tillsammans med andra polska delikatesser.

När vi har ätit färdigt är det dags att bege sig ner till Palenica Białczańska igen. Vi och hundratals andra. Det är människor och hästdroskor i en enda salig röra längs vägen. Vi vågar inte tänka på hur det ser ut här en dag under högsäsong om det ser ut så här en helt vanlig måndag i slutet av oktober.

Dagens vandring slutar på knappt 21 km och tar oss nästan 6 1/2 timme.

Nu är det dags att köra vidare till Zakopane och vårt fina boende Villa Adamo där vi ska tillbringa natten.