Att besöka saltgruvan i Wieliczka utanför Krakow är ett givet stopp på vår resa när vi denna höst befinner oss i Polen.

Saltgruvan är sen år 1978 listad på UNESCO:S världsarvslista och är en av världens äldsta saltgruvor. Gruvdriften började redan på 1200-talet och varade ända fram till år 1996.

Gruvan är 300 km lång och 327 meter djup, uppdelat på nio olika nivåer. Här finns över 2000 rum, men endast ett fåtal är öppna för turister.

Vi bestämmer oss för att köpa biljetter till The Tourist Route, en drygt tre timmar lång vandring nere i gruvan. Men när vi två dagar innan besöket kikar in på hemsidan upptäcker vi att det inte finns så många biljetter kvar till vår tilltänkta besöksdag. Vi som varit övertygade om att vi bara skulle kunna välja och vraka mellan tiderna.

Ett fåtal platser finns kvar på den enda lediga tiden klockan 12 så vi skyndar oss att köpa två biljetter.

Vi betalar 122 PLN (ca 350 kr)/person.

Vi lämnar vårt boende i Zakopane, drygt tio mil från gruvan, och anländer i riktigt god tid.

Turen utgår från Szyb Daniłowicz och när vi kommer dit är det bara att ställa sig i den långa kön utanför ingången. Att besöka Wielizcka saltgruva verkar vara en populär höstlovsaktivitet för vi hör svenska talas på flera håll.

Vi kommer med en tidigare grupp och tillsammans med vår guide beger vi oss ner i underjorden.

Turen inleds med 350 trappsteg ner till 64 meters djup och den första nivån – The Bono.

Vår guide lotsar oss genom trånga korridorer med väggar och golv gjorda av salt. Under tiden får vi ta del av gruvans över 700-åriga historia.

Inte för att vi har något val, men vi är ändå glada över att vi går en guidad tur. Annars hade vi garanterat kommit på avvägar och aldrig hittat hem igen.

Vi får ta del av legenden om den ungerska prinsessan Kinga som på 1200-talet skulle gifta sig med den polska regenten Boleslaw V the Chaste.

Hon bad sin far, kung Bela IV, om salt i hemgift då salt var en bristvara i Polen på den tiden. Hon fick då en saltgruva i gåva av sin far, men eftersom hon inte kunde flytta med gruvan till Polen kastade hon ner sin förlovningsring i gruvan. När hon sen kom till Polen pekade hon ut ett ställe där hon ville att man skulle göra en utgrävning. Där hittade man då en saltklump och överst på denna satt hennes förlovningsring.

Saltgruvan i Wieliczka var därmed född.

Legenden om St Kinga

Vi fortsätter till den övre delen av nivå 2 – Markowskis Brothers (90 meter).

Vår guide är både trevlig och kunnig. Hon uppmanar oss att provsmaka av saltet på väggarna och säger att vi får ta så mycket salt vi orkar bära med oss. Det är ingen i gruppen som tar henne på orden, även om jag förstås skrapar lite diskret på väggen för att se om det verkligen är salt. Och det är det kan jag intyga.

Ytterligare ett par trappor ner hittar vi Europas lägst belägna kyrka, The Chapel of St Kinga.

Kyrkan byggdes år 1896 av gruvarbetare och tillägnades St Kinga – saltgruvans beskyddare.

Här får vi gå omkring en stund på egen hand innan vi går vidare. Allt är gjort av salt. Altaret, tavlorna och till och med de stora kristallkronorna som pryder taket.

St Kinga’s Chapel

Tavlan Den sista måltiden… gjord av salt förstås!

Även golvet är av salt!

När vi efter en stund är klara med kyrkan fortsätter vi vidare till den nedre delen av nivå 2 – Adam Mickievicz (110 meter).

Här stannar vi till vid den underjordiska sjön i Erazma Baracza Chamber och lyssnar på klassisk musik i mörkret. Vi får även en stund på egen hand i det lilla kaféet innan vi går vidare.

Erazma Baracza Chamber

Turen slutar nere på nivå 3 – The Kazanów Split (130 meter).

Vi blir avlämnade vid saltmuseet och när vi känner oss klara här får vi fortsätta vidare på egen hand. Här nere finns också restauranger, en skönhetssalong och självklart även en liten affär där man kan köpa saltrelaterade souvenirer.

Efter ett tag känner vi oss klara med gruvan och redo att ta oss upp till ytan igen.

Ta oss till hissen får vi inte göra på egen hand. Vi gissar att det är för att vi inte ska gå vilse längs vägen. Istället lotsar en guide oss genom en labyrint av gångar. Vi går och går, säkert minst en kilometer, innan vi äntligen kommer fram till hissen.

En halvminut senare är vi uppe igen. Vi lämnar gruvområdet och nu är tanken att vi ska bege oss till parkeringen och köra vidare till Krakow. Problemet är bara att vi kommer ut vid Szyb Regis, det vill säga på ett helt annat ställe än där vi gick in. Och nu har vi ingen aning om hur vi ska komma tillbaka.

Det blir Google Maps som får visa oss vägen.

Det tar en stund innan vi är tillbaka vid Szyb Daniłowicz igen. Vi måste verkligen ha gått en bra bit där nere i underjorden.

Vi tar en fikapaus i parken bredvid innan det är dags att lämna Wielizcka och köra vidare mot Krakow.