Vår vandring längs den över 160 mil långa Skåneleden är över. Nästan i alla fall, för kvar finns ju den nytillkomna korta Sydkustleden som vi tänker spara till i sommar.

Så vad gör vi nu med våra helger? Och vår vandringsabstinens? Vi som varit ute och vandrat i princip varje helg de senaste åtta åren.

Men så slår det oss, vi bor ju bara ett par mil från gränsen till Blekinge. Varför vandrar vi inte Blekingeleden? Vi har ju dessutom bestämt oss för att utforska Blekinge lite närmare i år. Då passar det ju perfekt att ta oss an landskapet till fots.

Sagt och gjort. Blekingeleden få det bli. Femton härliga etapper i ett mer eller mindre outforskat landskap ligger framför oss. Och det får ta den tid det tar. Vi har ingen brådska.

Leden börjar vid tågstationen i Sölvesborg.

Vi har vandrat här förut. De tre första etapperna av Blekingeleden är nämligen desamma som de första etapperna av Skåneledens Kust till kustled. Med andra ord är det inga nya marker för oss att beträda nu i början. Men det gör inget. Dels var det sju år sedan det sist begav sig, dels vandrade vi då under tidig sommar.

Nu är det vinter och landskapet ser helt annorlunda ut. Och vi är väldigt vandringssugna!

Vi tappar bort ledmarkeringarna nästan direkt, men vandrar vidare ner till havet där vi vet leden passerar.

Det är en underbar morgon. Klockan är bara strax efter åtta och solen som precis börjat stiga på himlen bryter fram genom molnen. En sol som den skånska vintern allt för oftast snålar in på.

Men inte i dag tack och lov.

Vi hittar ledmarkeringarna igen och fortsätter vår vandring genom stadens centrum.

Efter ett par kilometer korsar vi E22:an och lämnar bebyggelsen bakom oss.

Nu fortsätter leden längs en bred grusväg inne i skogen. Det är lättvandrat och välmarkerat.

Vi stannar till vid ett picknickbord bredvid vägkanten. Dukar upp frukost och pratar en stund med en hundägare som passerar förbi.

Sen fortsätter vi vidare in i skogen, nu på snirkliga naturstigar. Det bär uppför och nerför. Mest uppför känns det som, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att vi är på väg uppför Ryssberget.

Efter ett par kilometer kommer vi fram till Ryssbergsstugan.

Egentligen är det här en etapp som går att vandra fram och tillbaka under dagen, men vi vill inte skynda på för att hinna tillbaka innan det blir mörkt. Vi bestämmer oss därför för att vandra ungefär halva etappen i dag och ta resten nästa helg.

Så vi fortsätter ytterligare ett par kilometer innan vi bestämmer oss för att vända tillbaka.

Det blir en fika i vindskyddet vid Ryssbergsstugan på tillbakavägen innan vi fortsätter vidare mot Sölvesborg.

Dagens vandring slutar på 16 km och tar oss nästan 5 timmar.

En vecka senare

Det är en gråmulen iskall lördagsmorgon när vi kör mot Grundsjön för att ta oss an den sista delen av etappen. Visserligen visar termometern bara noll grader, men det blåser riktigt friska vindar som gör att det känns mycket kallare än vad det egentligen är.

Skånsk vinter när den är som sämst. Nästan i alla fall, det kunde ju faktiskt ha regnat också. Och det gör det tacksamt nog inte denna morgon.

Vi ger oss iväg till kalhygget där vi avslutade vår vandring förra veckan för att ta oss an etappen från rätt håll.

Leden fortsätter sen längs breda skogsstigar, förbi granskog och kalhyggen.

Efter ett par kilometer vandrar vi in i Bromölla kommun. Vi befinner oss åter i Skåne alltså. Trots att vi vandrar längs Blekingeleden.

Förutom ett par pratglada löpare ser vi inte några andra människor under vår vandring.

Kanske beror det på årstiden, kanske beror det på omgivningen. För även om vi är omgivna av skog så kan vi inte låta bli att längta efter lite variation. Någon liten skogsstig, en stuga eller ett litet vattendrag. Något som sticker ut från den breda grusvägen och de omgivande kalhyggena.

Snart svänger leden in mot Grundsjön och vi är tillbaka vid parkeringen igen.

Vi tänder en eld och grillar lite gott på muurikkan.

Ger dock snart upp tanken på efterrättsvåfflorna. Det är för kallt och för blåsigt. Det får bli en annan dag. Nu vill vi köra hem och tina upp alla djupfrusna kroppsdelar.

Dagens vandring slutar på knappt 12,5 km och tar oss 3 ½ timme.

Det här är ingen etapp som gör något större väsen av sig, åtminstone inte den sista halvan. En smula enformig i vårt tycke, men lättvandrad och garanterat mycket vackrare när träden i bokskogarna slår ut framemot vårkanten. Men vi kommer nog inte tillbaka.