Blekingeleden etapp 3 – Östafors – Halens camping

Vi fortsätter vår vandring längs Blekingeleden.

Redan strax efter klockan åtta är vi på plats i Östafors för att påbörja etapp 3, även detta en etapp vi vandrat tidigare.

Än ligger frosten kvar på marken, men solen skiner från en klarblå himmel och det är en riktigt vacker morgon. Äntligen känns det som man börjar vakna till liv igen efter de senaste månadernas vinterdvala.

Vi ger oss iväg, korsar bron över Holjeå och fortsätter sen vidare ut längs en åker.

En grusväg leder oss vidare förbi ett par gårdar, men snart svänger leden in mot skogen och vidare upp mot ett kalhygge.

Någonstans här vet vi att ledmarkeringarna kommer att försvinna.

Vi har blivit förvarnade både på Blekingeledens hemsida och via anslagstavlan vid Östafors vindskydd att leden kommer vara omarkerad ett par kilometer och att den nya sträckningen ännu inte har blivit klar. Varför det är så vet vi inte. Kanske en markägare som har tröttnat på vandrare, även om vi är ganska säkra på att det här nog inte är den mest trafikerade delen av vare sig Blekingeleden eller Skåneleden som fortfarande löper parallellt.

Det bär uppåt, uppåt och uppåt, men snart har vi passerat både kalhygge och de intilliggande elledningarna och vi viker in mot skogen igen.

En stätta tar oss ut i en hage, men några djur ser vi tacksamt nog inte till. Det är fördelen med att vandra vintertid. Ingen risk för några nära-komöten för hundens del. Eller min egen.

Här upphör ledmarkeringarna. Nu får vi gå på känn. Visserligen har vi vandrat här tidigare, när leden fortfarande var markerad, men det är länge sedan. Sju år bestämt.

Vi kommer fram till en korsning. En grusväg som leder både åt höger och vänster.

Vi chansar, svänger höger och fortsätter längs grusvägen. Snart ser vi en övermålad ledmarkering på ett träd och vi kan andas ut. Vi är på rätt väg. En titt på hemsidans karta och vi förstår att vi i princip ska följa grusvägen hela vägen tills den tar slut.

När grusvägen tar slut fortsätter vi in i skogen. Följer den enda stig som finns och hoppas att vi är rätt.

Inne i skogen är det riktigt blött. Vi kryssar oss försiktigt fram över stammar och grästuvor i ett försök att hålla oss torrskodda. Hunden däremot, hon passar på att ta sig ett gyttjebad och kommer upp mer svart än vit.

Livet med en golden retriever!

Vi fortsätter genom skogen. På sina ställen finns spänger utlagda, men skicket på dessa är inte de bästa.

Snart är vi framme vid länsgränsen mellan Skåne och Blekinge och vi vandrar nu in i Olofströms kommun. Här återkommer ledmarkeringarna igen.

Vi fortsätter över ännu ett kalhygge.

Förmodligen fanns här inga kalhyggen förra gången vi vandrade här. Det är därför vi inte känner igen oss.

När vi kommer fram till korsningen i skogen där Skåneleden drar åt vänster och Blekingeleden åt höger bestämmer vi oss för att sätta stopp för dagens vandring.

Visserligen har vi inte vandrat mer än drygt sex kilometer och vi har definitivt mer att ge denna vackra vårdag, men vi nöjer oss ändå här. Sparar den vackraste delen till nästa vecka.

Vi slår oss ner på en sten i solen, fikar och dricker varm choklad.

Väl tillbaka vid Östafors slår vi oss ner bredvid vindskyddet för ännu en stund i solen. En stund som blir till över en timme.

Dagens vandring slutar på drygt 13 km och tar oss 3 timmar (exklusive timmen vid vindskyddet i Östafors).

En vecka senare

En vecka har passerat och vi är tillbaka på Blekingeleden för att vandra klart etappen.

Det är ännu en riktigt vacker och solig vårdag. Även om morgonen bjuder på ordentlig kyla utlovas närmare 15 grader senare under dagen.

Vi parkerar vid Halens camping och ger oss iväg längs leden för att påbörja etappen där vi avslutade förra veckan.

Innan vi vandrar vidare blir det en fika i solen.

En grusväg leder oss sen in mot skogen och upp mot utkikspunkten Boafall. Här bjuds vi på fin utsikt över sjön och omgivningarna.

Solen har nu börjat värma ordentligt och plagg efter plagg packas ner i ryggsäcken. Till sist blir det vandring i bara t-shirt. Vem hade kunnat tro det så här i början av mars?

Men ljuvligt är det. Och väldigt efterlängtat.

Vi fortsätter sen vår vandring längs naturstigar i skogen.

Snart leder en riktigt brant backe ner till sjön igen.

Vi vandrar genom både löv- och granskog.

Det bär uppför på sina ställen, men faktiskt mest nerför denna gång. Vilket vi bugar, bockar och tackar för. Konditionen är ännu inte i toppform.

Det är en riktigt vacker vårdag. En sol som lyser på den mjuka mossan under granarna. Fåglar som kvittrar och korpar som kraxar. En spegelblank sjö som kantar leden.

En vandring blir inte bättre än så här!