Klockan har redan hunnit bli 8.20 när vi lämnar hotellet för att påbörja dagens vandring.

Det regnar lätt när vi ger oss iväg längs Grados folktomma gator.

När vi lämnar staden och påbörjar vår vandring uppför dagens första backe tilltar regnet i styrka. Det är fuktigt och blött längs stigen och snart är skorna alldeles genomblöta.

Men vilka vyer!

Det gröna landskapet med molnen över dalen nedanför. Blåregnet som hänger ut över stigen vi går på. Den friska klara luften.

I dag är vi visserligen fler pilgrimer på leden, men mängden är fortfarande betydligt mindre än jag förväntat mig. Kanske har årets vandring längs Camino Primitivo inte riktigt kommit igång ordentligt än.

Det bär uppför hela vägen mot San Juan de Villapanada.

Det är varmt och fuktigt så när regnet till sist upphör stannar vi till för att ta av oss regnkläderna.

För att tio minuter senare behöva stanna och ta på dem igen.

Framför oss ligger nu en fem kilometer lång asfalterad väg upp mot Alto del Fresno (428 m).

När vi passerat toppen bär det nerför igen längs en riktigt lerig stig.

Vi byter några ord med en brittisk pilgrim innan han skyndar vidare.

Det känns som det är en annan stämning här på Primitivo. Var och en verkar upptagen med sin egen vandring. Jag är glad att jag vandrar med sällskap denna gång. Kanske hade det blivit lite väl ensamt annars.

Vi kommer ner till den lilla byn San Marcelo.

Här är egentligen planen att stanna till för en kopp kaffe, men antingen finns det ingen restaurang här eller så missar vi den. Det blir helt enkelt till att fortsätta utan vårt kaffe.

Vi fortsätter vidare över en äng och in i skogen.

Här är det svårt att ta sig fram på grund av all lera. Jag är glad att jag har damasker som skyddar mot den värsta leran, men skorna är om möjligt ännu blötare än tidigare.

Vi kommer fram till La Doriga.

Kyrkan är stängd och byn ligger öde så vi bestämmer oss för att fortsätta vidare, nu uppför igen.

Det börjar regna. Regnkläderna på igen alltså.

En riktigt brant nedstigning genom skogen leder oss ner till den ganska hårt trafikerade väg AS-16.

Nu vandrar vi längs vägen fram till La Rodriga. Här svänger vi av mot bron som tar oss över floden Rio Narcea till Cornellana.

När vi passerar byns supermercado passar vi på att handla lite grönsaker, tonfisk och oliver. Man vet aldrig när nästa möjlighet dyker upp så bäst att passa på.

Vi fortsätter sen till klostret Monasterio de San Salvador ett par hundra meter länge bort.

Kloster som grundades år 1024 är stängt för besökare. För dagen eller för gott vet vi inte, men vi slår oss ner på en bänk utanför, äter vår lunch och dricker vårt te.

När vi lämnar klostret tittar solen fram bakom molnen. Snart får vi stanna och leta fram både keps och solglasögon ur ryggsäcken.

En asfalterad väg leder oss sen uppåt, förbi hus, hagar och stora horreos. Horreos som är mycket större än de jag tidigare sett i Galicien.

I Llamas svänger vi av leden för att besöka Capilla de Nuestra Senora de los Delores och inhämta dagens första stämpel i pilgrimspasset.

Det bär sen uppför ytterligare ett par kilometer innan vi kommer fram till Villazón där leden svänger in mot skogen.

Härifrån bär det äntligen nerför igen.

Inne i skogen är det blött och lerigt, men grönt och frodigt.

Vi passerar Puente de Casazorrina från år 1871 och efter ytterligare ett par kilometer är vi framme i Casazorrina.

Vi checkar in oss på alberguet La Figal de Xvgabolos.

Här blir vi inkvarterade i ett rum med egen altan och en värmande kamin i allrummet utanför.

På kvällen äter vi en pilgrimsmiddag tillsammans med tre pilgrimer från Nederländerna.

En riktigt trevlig måltid med god mat och många skratt. Den yngre av dem berättar att hon vandrat nästan fem mil i dag. Hon har visserligen ingen tid att passa, men efter en skada vill hon nu testa sin kropp och gå så snabbt som möjligt till Santiago.

Alla vandrar vi vår egen camino. Men henne lär vi ju knappast träffa på igen.

Dagens vandring:

Längd: 20,8 km
Antal steg: 32517
Tid: 7,5 h