Efter en god natts sömn packar vi ihop oss och går ner till det gemensamma köket för att värma vatten till vårt te. Vi pratar en stund med våra holländska caminovänner som bestämt sig för att ta taxi i dag. Så nu är det tveksamt om vi hinner ikapp och ses något mer. 

Klockan är inte mer än 7.30 när vi ger oss iväg längs A Fonsagradas gator. Solen håller precis på att gå upp bakom hustaken och det bär lätt uppför.

Vi är samma gäng som vanligt, spanjorerna, det tyska paret och den holländska kvinnan, som turas om att gå om varandra.

När vi når Padron hör vi plötsligt klassisk musik. Det låter som musiken kommer från den inhägnade ängen en bit längre fram. Alla pilgrimer före oss vandrar förbi, men jag kan inte låta bli att smita in för att se var det är för ställe.

Vilket jag är riktigt glad över att jag gör.

Stället visar sig nämligen vara en rastplats för pilgrimer med stämpel, fika och allt som en pilgrim kan tänkas behöva.

För egen del blir det dagens första kopp kaffe och en slant i donativolådan.

Jag älskar ställen som dessa! På Camino Frances fanns de överallt, men det här är första gången jag hittar ett ställe som detta på Camino Primitivo.

Vi fortsätter sen vidare. I dag är det riktigt kallt med frost på marken. Täckjackan är på, men åker av efter den första långa uppförsbacken.

För självklart bär det uppför även i dag. Kilometer efter kilometer.

I dag är vi riktigt många pilgrimer på leden. Eller det kanske bara känns så, kanske beror det bara på att vi i dag håller samma takt och vandrar mer i en klunga.

Utsikten över bergen med de lågt liggande molnen över dalen nedanför är något alldeles extra, så när vi kommer uppför en av de brantaste backarna och hittar ett skrangligt picknickbord stannar vi till för en paus.

Sen bär det nerför och sen återigen uppför mot Serra de Montouto.

Snart är vi uppe vid Hospital de Montouto, ett pilgrimssjukhus grundat på 1300-talet.

Vi går runt bland ruinerna av det gamla pilgrimsjukhuset en stund innan en lång, men ganska lätt, nerförsbacke väntar på oss.

När vi kommer ner till Paradavella stannar vi till vid La Taberna och stämplar pilgrimspassen och äter lunch. Kaffe och kaka till efterrätt.

Ett ställe med många pilgrimer och en härlig stämning.

Sen fortsätter vi genom byn och efter ett tag svänger leden in i skogen.

Det bär uppför och nerför i takt med att solen stiger på himlen och det nu blir riktigt varmt.

Snart ligger caminons sista långa uppförsbacke framför oss.

Den första biten upp mot A Lastra är riktigt brant, men går inne i skogen som skänker välbehövlig skugga. Trots det är jag riktigt matt när jag kommer upp till A Lastra. Symptom på vätskebrist börjar ge sig till känna så vi stannar till vid Bar Xestoso för en läsk och en stämpel i pilgrimspassen.

Jag återfår energin och är sen redo att ge mig i kast med den sista biten av den långa uppförsbacken.

Sen väntar mer plant underlag med bara några enstaka backar.

Vi passerar A Fontaneira och jag stannar till framför ett litet stånd med hantverksprodukter. Väljer en nyckelring och petar ner en slant i donativolådan innan vi fortsätter vidare.

Fem kilometer och en lång nedförsbacke senare är vi framme i O Cadavo.

Vi checkar in på Pension A Marronda och får ett fint dubbelrum med fönster ut mot gatan.

Det är söndag och byns supermercado är stängd, så på kvällen går vi ner till baren under och köper öl och en tallrik padrones som vi sen mumsar i oss på rummet.

Nu är caminons svåraste del över, från och med nu ska det vara lättare vandring. Sägs det i alla fall. Om det stämmer återstår att se. Det är ju trots allt nästan tretton mil kvar och i morgon ligger dessutom caminons första tremila vandring framför oss.

Dagens vandring:

Längd: 27 km
Antal steg: 39119
Tid: 8 h