Det är svalt och skönt ute när vi lämnar Lugo strax efter klockan sju.

Trots gårdagens tremilavandring känns kroppen förvånansvärt pigg. Det enda som känns är den där lilla blåsan på foten som min trasiga sko har gett upphov till.

I dag är det asfaltsvandring ut ur staden och vidare längs landsvägen.

Det är en tråkig och något enformig vandring måste erkännas. Bilar som ständigt passerar förbi där vi går längs vägkanten. Många pilgrimer på rad.

Det märks att Lugo är starten för många pilgrimer. Det är här man måste börja sin vandring om man vill ha sin compostela när man kommer fram till Santiago.

Men det gamla gänget som hängt med sen Oviedo är kvar. I dag träffar vi dessutom våra holländska caminovänner igen efter ett par dagar på varsitt håll.

De första kilometerna går längs landsvägen utan någon större by i sikte. Bara åkrar och några enstaka hus.

Dagens första kopp kaffe inhandlas därför i en automat på pilgrimsraststället Zapateiro i Burgo. Kaffet kostar en euro och smakar därefter, men det får duga denna morgon.

Det är ett mysigt ställe där vårt gamla caminogäng samlas och småpratar en stund. En stämpel i pilgrimspasset får vi också innan det är dags att fortsätta vår landsvägsvandring.

Sen blir det ytterligare ett par kilometer längs vägen innan leden till slut svänger in mot skogen.

En riktig sagoskog. Trädstammar klädda med murgröna och marken täckt av mossa. Inga bilar som susar förbi. Äntligen hör vi fåglarna kvittra igen. 

Tyvärr varar det inte så länge. Snart är vi ute på landsvägen igen.

Förutom en uppförsbacke till O Hospital så är det enkel vandring större delen av dagen.

När vi kommer fram till San Romao da Retorta stannar vi till vid La Taberna San Román och äter lunch och stämplar våra pilgrimspass.

Det blir en bocadillo i solen tillsammans med holländarna.

Trots att temperaturen nu närmar sig 27 grader är det en behaglig vandring. Det är mestadels molnigt och backarna lyser tacksam med sin frånvaro.

Även om all vandring längs vägen gör att humöret dippar emellanåt. Skon skaver dessutom fortfarande så jag tvingas stanna till ett par gånger och plåstra om både fot och sko.

De sista kilometerna till Friol går genom en väldoftande eukalyptusskog.

En backe leder oss ner till O Lar do Alecrin där vi har bokat in oss en natt. Pensionatet ligger ute på landet med bara några enstaka hus som grannar.

Det är bara vi och ett gäng spanska pilgrimer som stannar till här denna kväll.

Vi tar en liten siesta innan vi går ner till receptionen för att lämna in vår tvätt och beställa middag.

Sen slår vi oss ner utanför pensionatet med en öl. Efter en stund får vi in ett par tallrikar med paella och bläckfisk – en rätt Galicien är känd för. Caminons godaste måltid är ett faktum.

Solen skiner och det är riktigt fin kväll.

I morgon är sista dagen på Camino Primitivo innan Camino Frances tar vid. 

Dagens vandring:

Längd: 22,5 km
Antal steg: 32382
Tid: 6,5 h