Det är luftballongerna som lockar oss till Turkiet och Kappadokien denna midsommar. Ballongerna och alla så kallade ”fairy houses” som ligger utströsslade i olika former och färger i dalarna runt omkring den lilla orten Göreme som vi väljer som bas dessa dagar.

Vi har valt ballongarrangör med omsorg. Lusläst omdömen på nätet och letat rekommendationer. Att flyga luftballong ligger helt klart utanför min comfort zone så det är viktigt att det känns bra.

Valet faller till sist på Royal Balloon, ett välrenommerat och säkert företag enligt mannen som checkar in oss på vårt hotell

Vi har bokat in vår ballongfärd redan resans första morgon för att gardera oss ifall turen skulle bli inställd på grund av dåligt väder. För minsta lilla vind och den turkiska motsvarigheten till Transportstyrelsen ställer in all flygning.

Det känns tryggt.

Varje år kommer runt 400.000 turister till Kappadokien, främst från Asien, och de allra flesta vill förstås åka luftballong.

En ballongfärd kan kosta i princip hur mycket som helst får vi veta. Samma ballongfärd kan variera ett par hundralappar i pris bara på en timme. Efterfrågan styr. För det här är en mycket populär aktivitet i Kappadokien, för att inte säga den viktigaste.

Vi betalar 2600 kr/person för en timmes ”queen flight” uppe i det blå. Då ingår frukost, champagne och chokladdoppade jordgubbar efter flygningen och så inte att förglömma förstås, en medalj (!).

Det är tidig uppstigning. Redan klockan 3.30 står vi utanför vårt hotell för upphämtning.

Vi körs till en restaurang där vi serveras frukost. Jag är visserligen inte så sugen på frukost denna tidiga morgontimme, men petar ändå i mig lite frukt och en baklava för säkerhets skull. Vill ju inte riskera att drabbas av blodsockerfall där uppe i det blå.

Vi åker sen vidare till Swords Valley där Royal Balloon har sin egen startplats.

När vi kommer fram håller vår ballong på att fyllas med luft. Det är fortfarande mörkt ute, men det väsande ljudet vittnar om vad som är på gång.

En bit ifrån sker samma aktivitet hos ett flertal andra ballonger.

Snart är det dags. Vi är 16 stycken ballongfarare som delar luftballong denna dag och så vår ballongförare Ömur förstås. Mannen i vars händer mitt liv nu vilar.

Så bär det av. Så tyst och stilla att jag knappt märker att vi lyfter.

En halv kilometer upp i luften ska vi. Tillsammans med ett hundratal andra ballonger. Özur berättar att det är runt 150 ballonger uppe varje morgon.

Vi svävar omkring över Göreme och dalarna runt omkring. Upp och ner, vissa gånger så nära träd och bebyggelse att jag får hjärtat i halsgropen.

-Åh Titanic! This is like Titanic, skrattar Ömur när vi alla håller andan när vi närmar oss en trädtopp.

Kanske inte min typ av humor just där uppe i luften, men han lotsar oss säkert upp en bit och vi passerar trädet med god marginal.

Det är en syn att se hela himlen full av luftballonger. Det är nästan så jag glömmer att titta ner på landskapet där under.

Timmen går alldeles för fort. Snart är det dags att inta landningsposition och vi landar tryggt och säkert ute på en åker.

Firar med champagne och chokladdoppade jordgubbar. Får vår medalj. Sen är det dags att åka tillbaka till hotellet för ett par timmars sömn.

Vilket äventyr jag just varit med om.

Det var faktiskt inte alls så läskigt som jag befarade, även om jag är väldigt nöjd med att vara nere på jorden igen.