När vi nu spenderar ett par dagar i Kappadokien denna sommar vill vi förstås passa på att vandra i dalarna i Göreme Historical National Park, ett världsarv sedan år 1985.

Det är dock ingen lätt uppgift att välja vilka leder vi ska ta oss an. Det finns helt enkelt för många vackra dalar att välja mellan, alla med sina olika miljöer.

Informationen kring de olika vandringslederna är också knapphändig, men vi lär oss snart att det egentligen inte finns några markerade leder som går från A till Ö. Det är bara att följa någon av de många stigar som går kors och tvärs genom dalarna.

Love Valley

Eftersom värmen gör det näst intill omöjligt för oss att vandra någon längre sträcka bestämmer vi oss för att dela upp dagens vandring i två olika delar. På så sätt får vi också besöka flera av dalarna.

En vandring tidigt på morgonen när solen går upp och en på kvällen strax innan solen går ner.

Vi bestämmer oss för att börja med en vandring till Love Valley, den kanske mest kända dalen som har fått sitt namn efter sina unika klippformationer, så kallade fairy chimneys.

Klockan är inte mer än sex när vi ger oss iväg. 

Någon egentlig vägbeskrivning till Love Valley har vi inte och Google Maps jobbar inte med oss. Eller i rättvisans namn är det vi som inte vill följa appens instruktioner och gå längs den asfalterade trottoarkanten genom Göreme.

I stället hamnar vi på en grusväg vid Sword Valley, dalen närmast staden.

Här håller morgonens luftballonger på att packas ihop. Bredvid oss på grusvägen kör därför bilar i skytteltrafik och river upp stora moln av grus och damm. Till sist får vi nog av den dåliga luften och bestämmer oss för att fortsätta längs den där trottoarkanten i alla fall.

Efter ett par kilometer visar en skylt till sist in oss mot Love Valley.

Vi följer stigen in i dalen.

Snart ser vi de kända klippformationerna. Höga, smala klippor som skapats under miljontals år av erosion, där den mjukare stenen slipats bort och lämnat kvar den hårdare delen med svampliknande ”lock”.

Vi slår oss ner i skuggan och fikar innan vi vandrar vidare.

Det är en riktigt vacker och annorlunda omgivning vi vandrar genom.

Torrt och kargt, men samtidigt fullt av blommor av olika slag. En sol som alltmer börjar steka på himlen. En ensam ballong i fjärran ovanför oss. Tyst och stilla.

Vi möter ett par asiatiska kvinnor, annars är det tomt på människor denna morgon.

Det går stigar både kors och tvärs över dalen, men vi har ingen aning vilken stig som leder vart.

Vi vet att en stig ska leda till staden Uchisar som vi ser uppe på en kulle, men en vandring dit har vi redan slagit ur tanken. Dels vet vi inte vilken stig som leder dit, dels börjar det nu bli riktigt varmt. Så där varmt att varje steg i solen känns blytungt.

Vi bestämmer oss för att vända tillbaka. Ett par timmar får räcka. Vi är nöjda så.

Det blir vandring längs trottoarkanten hela vägen tillbaka till vårt hotell. En trottoarkant som visar sig vara kantad av färgglada och väldoftande rosor.

Morgonens vandring slutar på 11 km och tar oss 3 timmar.

Sword Valley och Rose Valley

Klockan har hunnit bli 18 innan den värsta hettan har lagt sig och vi ger oss ut igen.

Valet av dal denna kväll är Rose Valley, en dal som vi når genom Sword Valley, dalen vi passerade i morse.

Vi har ungefär två timmar på oss innan solen går ner.

Det är en riktigt härlig kväll. Borta är bilarna som i morse fyllde grusvägen av damm. Det är lugnt och stilla, bara vi som är ute och vandrar bland klipporna.

Men lugnet vara inte länge, snart bryts tystnaden av fyrhjulingarna en bit ifrån. Och de otaliga karavanerna av ryttare som nu intar stigarna vi vandrar på.

Vi gör vad vi kan för att komma undan. Smiter in på de smalaste, brantaste stigarna ner mot Rose Valley. Och äntligen blir det tyst igen.

Pilar ritade på klipporna visar vägen. 

Vi strosar omkring i det vackra landskapet, men när solen börjar gå ner bestämmer vi oss för att vända om. Vi vill inte bli fast i mörkret utan att hitta tillbaka.

När vi kommer upp ur dalen igen är det om möjligt ännu fler fyrhjulingar och hästkaravaner än tidigare. Varenda klippa är fylld av människor som inväntar solnedgången.

Först är tanken att vi ska sälla oss till solnedgångsskaran, men vi ger upp den idén nästan direkt. Det finns inget njutningsfullt när hundratals fyrhjulingar kör omkring bredvid, låter och river upp damm.

Vi kanske är tråkiga, men vi förstår faktiskt inte alls tjusningen med att gasa omkring bland klipporna.

Vi vänder tillbaka till Göreme igen.

Ett bra beslut visar det sig. Det blir nämligen ingen solnedgång alls att njuta av. En sandstorm drar helt plötsligt in från ingenstans och hela omgivningen täcks snart av grus och damm.

Sanden piskar oss i ansiktet när vi skyndar genom gränderna. Till sist bestämmer vi oss för att smita in på Topdeck Cave Restaurant för att vänta ut stormen. Beställer in meze och sitter sen länge och njuter av den goda maten.

Kvällens vandring slutar på 7 km och tar oss 3 timmar.

Vi är mycket nöjda med dagens vandringar. Tre dalar med helt olika klippformationer och med helt olika landskap.