En självklar vandring på vår Ayers Rock-agenda är Uluru Base Walk, den drygt en mil långa vandringsleden runt sandstensmonoliten Uluru (Ayers Rock) i Uluru – Kata Tjuta National Park.

Platsen är helig för Anangufolket, de traditionella ägarna av monoliten och marken den ligger på. Sen år 2019 är det därför inte längre tillåtet att bestiga klippan, något som tidigare var en mycket populär aktivitet trots flera dödsfall.

Men innan vi sätter vandringsskorna på leden ska vi se solen gå upp över ökenlandskapet.

(På tal om vandringsskor, använd inte vita gympaskor på röd ökensand) 

Vi har valt dagens tidigaste tur med hop on/hop off bussen för att få ännu en möjlighet att bevittna en fantastisk soluppgång, denna gång framför Uluru. Det är därför tidig uppstigning även denna morgon.

Redan klockan sex sitter vi och väntar på bussen.

Det är inte lika kallt i dag jämfört med gårdens soluppgång, åtminstone upplever vi det inte så trots att temperaturen bara är runt 4-5 grader. Men täckjacka, fleece, buff, mössa och vantar är på för säkerhets skull.

När solen gått upp åker vi vidare till Uluru.

Här finns möjlighet att hoppa av vid flera olika hållplatser, men vi väljer Mala carpark, den sista hållplatsen längs rutten.

Vi är helt ensamma när vi ger oss iväg längs leden. Inte en människa i sikte. Kanske är det för att vi väljer att vandra varvet motsols, tvärtom rekommendationerna. Eller väljer och väljer. Vi har väl ingen riktig koll på vad som är medsols och motsols denna tidiga morgontimme ska väl erkännas.

Det är en härlig känsla att ha Uluru för oss själva en stund denna morgon.

Vi och alla kvittrande fåglar. Det ser till och med ut som det är undulater som flaxar omkring bland buskarna, men de är alldeles för snabba för att vi ska kunna vara riktigt säkra.

Det är en enkel vandring. Breda vältrampade stigar utan några höjdskillnader.

När vi kommer fram till Pulari – Anangukvinnornas heliga klippa – råder fotoförbud. Vi får nöja oss med att njuta av den vackra klippan, vilket räcker för oss. Varje meter av Uluru behöver inte förevigas.

Vi får en timme för oss själva i morgonljuset innan vi möter andra människor som kommer från andra hållet. Det är inte förrän vi kommer fram till Kuniya carpark som det är fullt av människor, cyklar och segways.

Vi svänger av för att ta oss en titt på Muṯitjulu Waterhole, en av Ulurus få vattenkällor.

Platsen är av stor betydelse för ursprungsbefolkningens skapelsehistoria. Det är här den dödliga kampen mellan Kuniya (den kvinnliga pytonormen) och Liru (den manliga giftiga bruna ormen) tog plats.

Vi tar en titt på källan och vandrar sen vidare. De flesta av människorna verkar stanna kvar vilket vi tackar för. Att vandra i tystnad är ändå att föredra, framförallt vid ett stället som detta.

Efter ett par kilometer passerar vi Kuniya Piti, även det en helig klippa där det råder fotoförbud.

Enligt skapelseberättelsen var det här Kuniya lade sina ägg när hon kom till Uluru.

Leden fortsätter sen en bit ifrån Uluru, ute i det öppna landskapet.

Klockan är inte mer än 9.30 och än är det tjugo minuter tills nästa buss anländer Mala carpark. Och eftersom vi nu får för oss att vi ser klippan där vi påbörjade vår vandring bestämmer vi oss för att öka på takten.

Nästa buss går nämligen inte förrän tre timmar senare.

Efter ett tag börjar vi att springa. Vi springer och springer, men någon parkering närmar sig inte. När vi inser att vi inte kommer att hinna med bussen saktar vi ner farten. Lika bra att ta det riktigt långsamt och syna Uluru ordentligt i sömmarna nu när vi har flera timmar på oss.

När vi väl kommer fram till Mala carpark igen är klockan 10.15.

Två timmar har hela varvet runt Uluru tagit oss. Det är också nu vi tittar lite mer noggrant på kartans vandringsinformation. Det visar sig vandringen beräknas ta mellan 3-5 timmar, inte 1 ½ timme som vi båda tycks oss ha läst på kartan. Så att hinna med första bussen tillbaka hade varit en omöjlighet.

Vi tar en paus på en bänk i skuggan. Hur ska vi nu fördriva timmarna till nästa buss kommer?

Vi bestämmer oss för att fortsätta vidare till Cultural Center längs den två kilometer långa Liru Walk.

Inne på Cultural Center råder totalt fotoförbud. Vi som inte ätit någon frukost köper en paj och varsin kanelbulle, sen slår vi oss ner på en bänk på den lilla utegården och hugger in på godsakerna.

Att fördriva timmarna på Cultural Center är inga problem.

Vi hinner titta på konst, lära oss mer om både aboriginerna och de vitas kolonalisering av Australien innan det är dags att gå till parkeringsplatsen där hop on/hop off bussen hämtar oss för vidare färd tillbaka till Ayers Rock Resort.

Dagens vandring längs Uluru Base Walk och Liru Walk slutar på 15 km.

En underbar vandring är till ända. En fantastisk omgivning, en fantastisk upplevelse.