De senaste sex åren har vi samlat på svenska nationalparker. I dagsläget 30 stycken (snart 31) från norr till söder. En efter en har de lagts till samlingen och nu återstår bara tre stycken på listan innan alla är besökta.

Det är därför vi är i Lappland denna sommar. För att vandra Treparksmötet och därmed lägga de sista tre nationalparkerna till samlingen.

Men redan i dag är planen att stifta bekantskap med vår 28:e svenska nationalpark, Stora Sjöfallets Nationalpark.

Vi har sovit en natt på Pensionat Augustin i Gällivare. 

Nu är det dags att köra de trettio milen mot Ritsem där vi bokat in oss en natt på fjällstationen innan vi i morgon börjar vår vandring längs Treparksmötet.

I Porjus svänger vi av mot Vägen västerut. Vägen som går genom världsarvet Laponia och som leder fram till Stora Sjöfallets nationalpark.

Vi börjar med ett besök på Naturum Laponia, besökscentrum för Laponias samebyar, naturreservat och nationalparker, beläget på udden Viedásnjárgga vid sjön Langas.

Naturum Laponia invigdes år 2014 och är porten ut till de fyra nationalparkerna Muddus, Stora Sjöfallet, Sarek och Padjelanta.

Det regnar och åskar när vi svänger in på parkeringen. Någon promenad i de vackra omgivningarna runt Naturum blir det inte i regnet.

I stället nöjer vi oss med att titta på utställningen inne på Naturum och lära oss mer om Laponia och samernas liv och historia. I restaurangen äter vi sen röding och bakad potatis medan vi tittar ut över sjön och det som är kvar av det som en gång var det mäktiga Stora Sjöfallet (Stuor Muorkke).

Vattenfallet som var anledningen till att Stora Sjöfallet år 1909 blev en nationalpark, men som i dag bara är en skugga av sitt forna jag.

När vi lämnar Naturum Laponia kikar solen fram genom molnen så vi bestämmer oss för en kortare vandring i nationalparken innan vi checkar in på fjällstationen.

Men först måste vi köra tillbaka till Porjus för inhandling av sprit till stormköket, något vi glömde på vägen hit. En liten extra körning på trettio mil, men som blir ett litet äventyr i sig tack vare en mycket trevlig man vi möter inne i byns mataffär.

Fullmatade med nya kunskaper om medicinalväxter och livet i Porjus kör vi sen tillbaka mot Vägen västerut.

Valet av vandringsled denna eftermiddag faller på den 3,5 km långa leden till Soldalen (Ippátjåhkkå), en gammal flyttled för renrajder.

Vi hittar en parkeringsplats nära den gamla kraftstationen vid Stora Sjöfallet och ger oss sen iväg över vägen där en skylt pekar in oss i den gröna gammelskogen.

Det bär uppför direkt. Inte särskilt brant, men det är ändå en riktigt tung vandring upp genom skogen

Något verkar ha hänt med konditionen denna sommar. Eller kanske är det den kvava och fuktiga värmen som gör att det känns riktigt segt.

Vi kan väl skylla på den åtminstone.

Snart kommer vi fram till en liten jokk. Här pekar skylten mot Soldalen till vänster och vi följer givetvis anvisningen och leden in i skogen. 

Men nästan direkt upphör de blå ledmarkeringarna och vår gps visar dessutom att vi är på väg mot helt fel håll.

Vi vänder tillbaka mot jokken igen. Nu följer vi skylten mot Nieras istället, korsar en bro över jokken och hittar snart de blå markeringarna igen.

Efter ett tag lämnar vi fjällbjörkskogen och kommer upp på kalfjället.

Här bjuds vi på fin utsikt över Stora Sjöfallet, Langas och fjällområdet Giergav. Långt där nere kan vi också skönja Naturum Laponia som en liten prick vid sjön.

Uppförsbacken (eller värmen) har sugit musten ur oss så innan vi fortsätter upp mot dalen slår vi oss ner på en sten och fikar.

Vi fortsätter sen in i dalen. Strosar runt en stund innan det är dags att vända neråt igen. 

Det är en riktigt fin kväll. Vi hade gärna stannat längre och vandrat djupare in i dalen, men än har vi ett par mil kvar innan vi är framme i Ritsem. 

Vandringen har i alla fall gett oss en liten inledande glimt av Stora Sjöfallets nationalpark, en nationalpark vi ska stifta närmare bekantskap med under morgondagens vandring längs Treparksmötet.

Två timmar och åtta kilometer senare är vi tillbaka på parkeringen igen.

Kvällen tillbringar vi sen på STF Ritsem fjällstation med utsikt över sjön Akkajaure och Áhkkámassivet.

I morgon börjar äventyret!