Nattens sömn blir inte den bästa. Det är varmt och kvavt i rummet, men om vi öppnar fönstret går det inte att rulla ner mörkläggningsgardinen och rullar vi inte ner den badar rummet i solsken.

Det är livet ovanför polcirkeln, där solen fortfarande skiner klockan elva på kvällen. Och åter går upp klockan två på natten.

Vi kommer iväg strax efter klockan åtta. Det gäller att trava på innan solen stiger på himlen.

Egentligen är vi en aning osäkra på om vi vandrar åt rätt håll.

Det finns ingen skylt vid Kisuristugorna som pekar mot Kutjaure, men enligt vandrare som kommer från motsatt håll ska vi fortsätta över bron nedanför stugorna och sen fortsätta längs Padjelantaleden mot Låddejåkhå.

Efter en knapp mil ska det sen dyka upp ett gäng hängbroar som vi ska korsa över.

Vandringen tar oss nästan direkt upp på en liten ås kantad av fjällbjörkar.

Här bjuds vi på en fantastisk utsikt, omgivna av berg med snötäckta toppar och Vuojatädno som snirklar sig fram genom landskapet.

Dagens vandring sker uteslutande inne i Padjelanta nationalpark. Stigar och spänger om vartannat.

Det börjar nu bli riktigt varmt igen så vi bestämmer oss för att leta efter en lämplig fikaplats i skuggan. Havregrynsgröten vi åt i morse mättar inte nån längre stund, så dags för påfyllning.

Vi möter en man som kommer från motsatt håll. Han ser inte ut att må så bra så vi stannar till och frågar honom hur det är. Det är värmen, svarar han. – Jag klarar inte av värmen.

Men han berättar att vi är på rätt väg och att hängbroarna ska dyka upp om ett par kilometer.

Vi fortsätter vidare i vår jakt på det perfekta fikastället. Skuggiga platser verkar det dock vara ont om.

Snart hittar vi en liten fjällbäck, något det inte varit så gott om de första kilometerna. Vi fyller upp våra vattenflaskor och slår oss sen ner på stigen i skydd av några skuggande videbuskar.

Inte heller i dag verkar vi vara så många på leden. Förutom mannen vi mötte tidigare är det bara vi och och ett par holländare som går om varandra.

Efter ytterligare ett par kilometer ser vi hängbroarna i fjärran.

När vi kommer fram till den första bron där vi ska lämna Padjelantaleden hittar vi ett gäng informationsskyltar, men ingen av dem pekar mot Kutjaure.

Vi blir osäkra. Kanske har vi gått fel ändå. Vi tittar på vår gps, den visar dock att vi är på rätt plats.

En holländsk kvinna bistår med en papperskarta som säger samma sak. Vi är på rätt plats. Det är då polletten äntligen ramlar ner. En av skyltarna pekar mot Guvtjávrre som naturligtvis är det samiska namnet för Kutjaure. Hur kunde vi inte förstå det?

Det här känns ju nästan lite pinsamt.

Vi ger oss iväg över broarna. Bestämmer oss sen för att vända tillbaka över den sista bron. 

Det har mörknat ordentligt vid horisonten. Regnet hänger i luften. Kanske lika bra att passa på att äta lunch nu när vi har tillgång till vatten. Och innan regnet kommer.

Även i dag blir det soppa med torkade grönsaker och pasta. Finncrisp och mjukost på tub. Varför ändra ett vinnande koncept?

Vi hinner nästan äta klart innan regnet kommer. Ett riktigt skönt och svalkande regn. Inte värre än att det räcker med en regnjacka och efter en stund behövs inte ens den.

Vi packar ihop oss och fortsätter vidare över det öppna landskapet.

Snart ser vi ett vattenfall framför oss och en bit längre bort skymtar vi även Kutjaurestugan.

En hängbro leder oss över den forsande Sieberjåhkå och därmed lämnar vi Padjelanta nationalpark.

Stugvärden hälsar oss välkomna med ett glas saft. Han berättar att vi än så länge är de enda besökarna och vi kan därför välja vilket av stugans fyra rum vi vill husera i.

– Ni blir nog de enda gästerna i kväll, tror han.

Det tror vi också. Länge. Ända tills ett gäng på fem personer checkar in i rummet bredvid framemot kvällen. Och sen rullar det bara på, sällskap efter sällskap dyker upp. Men vi har tur och förblir ensamma i vårt fembäddsrum.

Regnet öser ner nästan hela kvällen, men när det till sist klarnar upp går vi ner till badplatsen. En liten lagun mitt i den brusande forsen.

Något bad blir det däremot inte för vår del. Nu är luften frisk och sval. I gårdagens värme hade jag däremot inte tvekat en sekund att hoppa i det iskalla vattnet.

När vi synat omgivningarna runt forsen går vi tillbaka till stugan. Lagar middag och läser våra böcker. Njuter av lugnet och den friska luften som strömmar in genom det öppna fönstret.

En riktigt härlig kväll i en riktigt mysig fjällstuga.

Dagens vandring slutar på 19 km och tar oss knappt 7 timmar.