Vi vaknar till en gråmulen morgon.

Vår stugvärd har fått information om att dagen kommer att bjuda på perfekt vandringsväder, svalt, molnigt och skönt. Framemot kvällen väntas visserligen regn, men då tänker vi att vi redan är framme i Vaisaloukta.

Strax efter åtta ger vi oss iväg, denna vandringens sista morgon.

Det bär uppför direkt. En lång uppförsbacke, den längsta hittills, men inte särskilt brant.

Vi passerar genom en liten fjällskog innan vi äntligen kommer upp på kalfjället.

När vi efter en stund kommer fram till ett vattenfall bestämmer vi oss för att ta en tidig fika. En vacker miljö som denna kan vi ju inte bara skynda förbi.

Det gäller att suga på fjällkaramellen så länge det bara går.

Vi fortsätter sen vidare längs stigar och spänger.

Spänger som på många håll ser ut att ha sett sin bästa dagar. Vilket de förmodligen också har med tanke på det nya virket som ligger bredvid. Det verkar som en stor del av Treparksmötet håller på att restaureras.

Vi passerar vattenfall och små sjöar. Fjällblommor i alla möjliga färger. Blommor så efterlängtade att vi flera gånger faller ner på alla fyra för att föreviga allt det vackra.

Efter ett par kilometer kommer vi fram till raststugan i Kårsåjaure.

En barnfamilj har slagit läger i stugan så vi vandrar vidare.

Vi hittar det perfekta lunchstället bredvid en klippa.

Det blir åter grönsakssoppa med pasta, för tredje och sista dagen. Men nu börjar vi faktiskt längta efter mer variation på menyn, det måste erkännas. Det finns en gräns för hur mycket det går att variera en soppa med pasta och torkade grönsaker och svamp.

Vi sitter sen länge och äter, dricker te och njuter av utsikten över snötäckta berg och sjöar.

Det här är vandringens absolut bästa dag. Perfekt väder och de vackraste vyerna.

Vandringen fortsätter sen längs utkanten av sjön Guossjájávrre.

Efter ett par kilometer bär det nerför, ganska ordentligt nerför, och snart skymtar vi hus och stugor.

Vi är framme i Vaisaloukta, men än är vi inte klara med dagens vandring. Det är ytterligare två kilometer till Vaisaloukta fjällstuga där vi ska övernatta.

Vi möter ett par vandrare som kommer gående med ett paket rökt röding under armen. När vi frågar var de köpt dem pekar de på en stuga längre upp i samebyn.

Vi behöver ingen betänketid, klart att vi också ska köpa fisk till kvällsmat. I stället för ytterligare en portion soppa.

Men först vill vi checka in i stugan.

Vi följer efter paret med fisken som ska åt samma håll och går fel. Hamnar nere vid strandkanten istället för längs leden.

En ganska rejäl omväg, men till slut är vi framme vid fjällstugan och kan checka in.

Vi väljer bäddar, lämnar vår packning och ger oss sen iväg tillbaka mot samebyn igen.

Först gör vi ett besök uppe vid Vaisaloukta kyrkkåta. Kyrkan från 1940-talet nyttjas i dag av Sirges sameby, men är stängd för besökare. Vi får nöja oss med att kika in genom fönstret.

Sen letar vi reda på fisk-stugan.

Två män sitter utanför stugan och dricker vin när vi kommer fram. Visst kan vi få köpa fisk, lovar en av männen. Det finns visserligen inte så många fiskar kvar, men ett par fiskar kan han nog skramla ihop till oss, varmrökta och kallrökta.

När det visar sig att vår swish inte fungerar rycker han bara på axlarna och säger att vi kan betala sen. Det gör inget om det tar några dagar.

På vägen tillbaka till stugan plockar vi blåbär till efterrätt. Slår oss sen ner vid picknickbordet utanför stugan och hugger in på godsakerna.

Vandringens bästa måltid är ett faktum.

Även denna natt blir vi ensamma i vårt fyrbäddsrum, trots att flera vandringssällskap anländer under kvällen. Vi tackar, bugar och bockar. Vi är inte mycket för att dela rum med främlingar.

Dagens vandring slutar på 24 km och tar oss drygt 8 timmar.

Vaisaloukta – Ritsem

Vi vaknar flera gånger under natten av att det stormar utanför. Hela stugan knakar när vinden viner kring knutarna.

Båten som ska ta oss tillbaka till Ritsem går klockan 8.20 så vi är tidigt uppe. Oroliga över att båtfärden kanske blir inställd på grund av stormen, men stugvärden stillar vår oro. M/S Storlule är på väg.

Det tar M/S Storlule sju försök innan hon äntligen lyckas lägga till vid bryggan och vi kan hoppa på.

Stormen Floris är över oss och sjögången på Akkujaure är brutal. Jag är tacksam över att jag inte har anlag för sjösjuka. Och ännu mer tacksam blir jag när jag hör kaptenen säga att sjögången var värre än han trodde och att han ställer in resten av dagens turer.

Vilken tur vi hann över till Ritsem denna morgon.

Det blir en kopp kaffe på Ritsem fjällstation och lunch på Naturum Laponia innan vi sen kör vidare mot nattens boende, Laponia Sky Hut, utanför Gällivare.

Den ursprungliga planen var här att sova en natt i ett glastält mitt ute på sjön, men nu gör stormen att glastältet måste hållas förtöjd vid bryggan.

Det blir en fin kväll ändå, även om det inte blev som vi tänkt oss.

Vår vandring längs Treparksmötet är över. Härliga dagar på den vackraste platsen jag vet.

Hade det inte varit så många mörka, kalla vintermånader här uppe i norr hade jag inte tvekat att flytta hit.