Vi har besökt kloster och kyrkor på den moldaviska landsbygden under dagen och nu återstår bara ett besök på en vingård innan det är dags att köra tillbaka till Chișinău.

Egentligen har vi bokat in ett besök på Cricova vingård, men just denna dag visar sig vingården vara stängd för rengöring. I stället erbjuds vi ett besök på vingården Mileştii Mici vilket känns som ett fullgott alternativ.

Mileştii Mici ligger knappt två mil utanför Chișinău och är en av Moldaviens största vinproducenter.

Det är eftermiddag när vi rullar in på parkeringen vid vingården.

Vi får en stund på egen hand innan det är dags att samlas för gemensam färd ner i underjorden.

Mileştii Mici grundades år 1969 och innehar i dag världens största vinkällare. Här finns över två miljoner vinflaskor lagrade under jord.

Vinkällaren har en temperatur på runt 12 grader så vi tilldelas varsin filt innan vi hoppar på det lilla tåget som ska ta oss ner till vinkällaren.

I det som en gång var en kalkstensgruva finns i dag ett över tjugo mil långt tunnelsystem, varav drygt fem mil av dessa används för vinförvaring.

Vi inleder vårt besök 35 meter ner i underjorden. Här hoppar vi av tåget och går en promenad bland tunnlarna medan vår kvinnliga guide berättar om vinkällarens uppkomst och historia.

Det är dammiga vinflaskor så långt vi kan se, de äldsta från början av 1970-talet. I över femtio år har de legat här nere i vinkällaren och jag kan inte låta bli att undra om de någonsin kommer att drickas.

Och hur smakar egentligen ett femtio år gammalt vin?

Ett bevis på att Mileştii Mici sen år 2005 innehar världsrekordet för världens största vinsamling pryder en av väggarna nere i vinkällaren.

Vi fortsätter vidare ner till 80 meter under jorden.

Här finns vinflaskor som lämnats helt orörda genom åren. Ett tjock lager damm, korkar som vittrat sönder och spindelväv vittnar om att ingen rört dessa på många år. Det måste ju erkännas att de inte ser speciellt aptitliga ut.

Men tydligen är detta en populär del av vinkällaren. Här har rika och kända personer möjlighet att köpa sig ett eget vackert gallerprytt bås med vinflaskor.

När guidningen i vinkällaren är över visas vi in i restaurangen. Nu står vinprovning på agendan. Tre sorters moldaviskt vin ska provsmakas.

Ett rött, ett vitt och ett dessertvin.

Vi dricker vin, vi äter gott och vi har det väldigt trevligt med små spontana uppträdande av både sång och dans (nej, inte vi).

Så trevligt som man bara kan ha när man är på vinprovning. Och då har vi ändå bara valt den lilla provsmakningsmenyn. Vissa besökare har hela sju glas vin på sin provsmakningsbricka.

Det vita vinet smakar riktigt gott, det röda likaså. Men dessertvinet byter jag bort.

Vi föräras också varsin flaska mousserande vin att ta med hem. Tyvärr åker vi med enbart handbagage denna resa så vi skänker våra flaskor till vår medresenär och bordsgranne, ukrainska Svetlana som gång på gång lyckligt utbrister – I am so happy!

Och med tanke på vad som försiggår i hennes hemland kan hon nog behöva några extra flaskor gott vin att pigga upp tillvaron med.

När vinet är slut och tiden är ute är det dags att åka tillbaka ovan jord, samtliga besökare så där lite extra glada och upprymda.

Men först ett besök i affären. Den som gillar whisky ångrar bittert sitt val att åka med enbart handbagage och själv hade jag kunnat tänka mig ett par flaskor av det mousserande vinet att ta med hem.

Men så blir det inte denna gång och mest troligt kommer vi aldrig tillbaka till Moldavien. 

Ett mycket trevligt och minnesvärt besök i världens största vinkällare är över.

Ett besök som var över förväntan trots att vi inte är några större vinkännare. Men vi kan intyga att moldaviskt vin är riktigt gott och definitivt något vi skulle kunna tänka oss att köpa om det fanns på Systembolaget.