När vi nu denna höst befinner oss i norra Georgien vill vi förstås passa på att vandra i de vackra Kaukasusbergen.

Planen från början är att vandra till Gergeti Glacier, men det visar sig att vi kommer för sent på året för att ta oss an denna krävande vandring. Snön har redan börjat att falla i bergen och det blir mörkt redan vid 18-tiden.

Vi bestämmer oss för att nöja oss med en vandring upp till Gergeti Trinity Church, kyrkan som vi ser som en liten prick uppe i bergen från vårt hotellfönster.

För att slippa vandra samma väg fram och tillbaka väljer vi att vandra den 6 km långa rundslingan Gergeti Circular, en led som startar i byn Gergeti ett par kilometer utanför Stepantsminda.

Högljudda grannar håller oss vakna mer eller mindre hela natten så vi är inte särskilt pigga när vi efter en ganska medioker frukost ger oss iväg.

Det är visserligen ingen lång vandring som ligger framför oss, men det är många höjdmeter som ska läggas under gympaskorna denna förmiddag.

Vi kunde inte ha prickat in en bättre vandringsdag vädermässigt. Gårdagens regn har blåst förbi och i dag skiner solen från en klarblå himmel.

Men det är riktigt kallt när vi ger oss iväg genom byn. Mössa, vantar, fleece och tjockjackan är på. Men så snart solen orkat sig över bergstopparna blir det riktigt varmt och plagg efter plagg åker ner i ryggsäcken igen.

De första kilometerna från vårt hotell till Gergeti där vandringen börjar är ingen rolig vandring. 

Uteslutande asfaltsvandring längs trottoarkanten i ett moln av illaluktande diesel från den tunga trafiken som kör förbi på sin väg mot Ryssland.

Lättnaden är därför stor när vi till sist svänger in mot Gergeti och vandrar in på mindre vägar förbi hus och hagar.

Snart svänger leden upp i bergen. Äntligen!

En riktigt brant och stenig backe tar oss upp till det som är kvar av det gamla fortet. Stigen är fortfarande täckt av is efter nattens kyla och är riktigt hal på sina ställen.

Det är bara vi och ett asiatiskt tjejgäng som verkar vara ute på leden denna morgon. Vi passerar tjejerna som tar selfies i alla möjliga och omöjliga vinklar och slår oss ner på en sten för att dricka te och titta på utsikten över de snötäckta bergen.

En utsikt som är bedövande vacker.

Vi fortsätter sen vidare. En riktigt flåsig vandring, på vissa ställen så brant och stenigt att vi får ta händerna till hjälp.

Framför oss tornar nu Mt Kazbek (5054 m) upp sig med sin snöklädda topp. Enligt den grekiska mytologin var det här som Prometheus kedjades fast för att ha utmanat gudarna och stulit elden till människorna.

Snart ser vi baksidan av Gergeti Trinity Church, kyrkan som byggdes på 1300-talet som en symbol för landets motståndskraft och som i dag är ett av Georgiens mest kända landmärken.

Kyrkan stängdes under Sovjettiden, men återlämnade till den georgiska ortodoxa kyrkan på 1990-talet.

Med tanke på den sparsamma mängden vandrare på leden skulle man ju kunna tro att vi är ensamma när vi kommer upp till kyrkan. Men så är tyvärr inte fallet. En bilväg som leder från Gergeti upp till kyrkan gör det möjligt för både bussar och bilar att lämna av en större mängd besökare.

Kyrkan är under renovering och vissa delar är fortfarande täckt av byggnadsställningar. Vi besöker kyrkan och går ett varv på området, men tillbringar sen den mesta tiden med att titta på utsikten.

Det måste nog ändå erkännas, kyrkan gör sig bäst på avstånd tycker vi.

När vi är klara med kyrkobesöket vandrar vi neråt igen.

Branta trappsteg tar oss ner genom en skog. Det ser ut som vi kommer några veckor för sent, här har de flesta löv har redan ramlat av träden. 

När vi kommit ner en bit tar vi en fruktpaus vid några bänkar innan vi fortsätter.

Det är en riktigt brant vandring på sina ställen, en vandring mina knän inte är så förtjust i. Men utsikten över bergen tillhör nog en av de vackraste vyer jag någonsin har sett.

Snart är vi tillbaka i Gergeti igen.

En man utanför restaurang House lockar in oss på utegården. Vi beställer ett fat med bergsostar och grillade champinjoner och sköljer ner godsakerna med ett glas georgiskt vin.

En perfekt avslutning på vår vandring i de kaukasiska bergen.

Vi fortsätter vår vandring tillbaka till Stepantsminda och hotellet, även denna gång ackompanjerad av en gatuhund.

Dagens vandring slutar på 11 km och tar oss 6 timmar, inklusive en timmes restaurangbesök.

En underbar vandring som faktiskt var mer krävande än vi förväntat oss. Eller så är vi inte riktigt i full vandringsform än.