Jag vaknar mitt i natten av att jag inte mår riktigt bra, så innan jag somnar om bestämmer jag mig för att skicka min ryggsäck vidare i morgon.

Det är ju onödigt att gå med 9 kg extra om jag inte mår riktigt hundra.

När jag vaknar ett par timmar senare mår jag lite bättre. Jag kan definitivt vandra i dag.

Klockan är inte mer än fem när jag smyger ut i receptionen för att hämta en bagagelapp till min ryggsäck. Packar om och plockar ur mina vattenflaskor, 3 liter närmare bestämt. I dag får jag köpa vatten längs vägen.

Vattenfontänerna vågar jag inte mig på, trots att de anses vara säkra att dricka ifrån.

När vattnet är bortplockat lyfter jag upp min ryggsäck för att lämna den i receptionen. Men nu känns den ju riktigt lätt. Då är det ju onödigt att skicka den vidare. De 6 euro det kostar kan jag ju ha roligare för.

Jag ger mig iväg ut i mörkret. Gatorna i Puente la Reina ligger alldeles tysta och öde.

Snart svänger jag in på en grusväg i vad jag tror är skogen. Riktigt säker är jag inte. Den enda ljuskällan som lyser min väg är den från skenet av min pannlampa.

Det är en härlig känsla att vandra alldeles ensam i mörkret, men samtidigt lite läskigt. Jag tvingar bort alla olycksbådande tankar. Bestämmer mig för att njuta av mörkret i stället.

Plötsligt ser jag ett ljussken längre fram på vägen. Som är alldeles stilla. Det står någon där framme.

Hinner tänka tanken att det kanske är bäst att vända om. Inser samtidigt att det är meningslöst. Vem det än är där framme kommer ändå att hinna ikapp mig. Så jag bestämmer mig för att fortsätta framåt. Och snart möter jag en ung tjej som står och ser rådvill ut i en liten korsning. Hon vet inte vilken väg hon ska ta och nu vågar hon inte fortsätta.

Min app Buen Camino visar vägen rakt fram och vi slår följe ett par kilometer. Hon är från Storbritannien och berättar att hon gillar att gå i mörkret. När vi kommer uppför dagens första branta backe skiljs vi åt. Nu vill jag ta det lugnt. Det vill säga riktigt långsamt.

Jag ska orka hela dagen. Ända till Estella. Med min ryggsäck och allt.

Mañeru

När jag kommer fram till Mañeru har det ljusnat. Det är redan över 20 grader, men än håller sig solen bakom molnen. Jag bestämmer mig för att inte stanna här utan fortsätta vidare.

Bäst att pinna på innan solen kommer fram och gör vandringen tuffare.

Det är en riktigt vacker morgon. Ännu en underbar dag på caminon.

Nyskördade sädesfält och olivodlingar kantar min väg. Nu kommer fler och fler pilgrimer ikapp mig, men vi är ändå inte särskilt många ute på leden denna morgon.

När jag kommer fram till Cirauqui stannar jag till och köper en bocadillo som får utgöra frukost. Den äter jag medan jag går. Jag vill hinna så långt som möjligt innan det blir för varmt.

Även i dag utlovas temperaturer på över 35 grader senare under dagen.

Vandringen fortsätter genom ett böljande landskap. Det bär uppför och nerför, men är ändå ganska lättvandrat.

Det blir en liten sträcka längs landsvägen innan jag passerar under Canal del Alloz och kommer in i skogen igen.

Canal del Azzo

En uppdukad buffé av godsaker möter mig helt plötsligt inne i skogen. Ingen människa i sikte, men väl en liten skylt som talar om att detta är ”for pilgrims”. Så jag tar ett äpple och en skiva bröd med olivolja.

Jag lägger en liten slant i donationsboxen innan jag vandrar vidare upp till Lorca.

Pilgrimsbuffé

Här passar jag på att köpa lite vatten innan jag fortsätter min vandring vidare mot Villatuerta.

Jag passerar stora fält av överblommade solrosor. Jag kommer försent, det är nog ett par veckor sedan de stod i full blom. Det måste ha varit en fantastisk syn, men de är ganska vackra som de är nu med.

I Villatuerta stannar jag till för ett besök i Iglesia de Nuestra Señora de la Asunción och får ännu en stämpel i mitt pilgrimspass.

Än är det en bit kvar till Santiago!

Iglesia de Nuestra Señora de la Asunción, Villatuerta

De sista kilometerna till Estella är tunga. Värmen slår åter hårt.

Jag får ta Google Maps till hjälp för att hitta mitt albergue Ágora Hostel, inne i centrala Estella.

Det är en halvtimme kvar till incheckning så jag passar på att äta lunch. Tortilla igen. Jag börjar redan tröttna på att det inte finns så mycket annat att äta än tortilla, bocadillo eller croissant.

Àgora Hostel

Jag får min lilla sovbox till slut. Det blir ännu en natt med riktiga lakan och en skön kudde.

Trycker in min ryggsäck i det låsbara skåpet och slänger mig i sängen. Sover sen tungt i över två timmar. Är inte alls sugen på att gå upp när jag vaknar, men mer än en tortilla behöver jag ju få i mig i dag.

Det blir en liten runda längst gatorna runt alberguet.

Någon större sightseeing orkar jag inte med, vilket är synd för Estella verkar vara en riktigt mysig stad. Energin räcker precis till inhandling av lite grönsaker, yoghurt och en baguette. Det får duga till kvällsmat.

Iglesia de San Miguel, Estella

Dagens vandring:

Längd: 24,4 km
Antal steg: 35939
Tid: 5 h