Jag är inte den enda som vaknar tidigt denna morgon. Klockan 6 är samtliga i rummet vakna och vi kan tända lampan i stället för att smyga omkring i mörkret. Det är riktigt skönt att kunna packa ryggsäcken utan att störa någon annan.

En halvtimme senare är jag på väg längs grusvägen ner mot grannbyn Torres del Rio, knappt en kilometer från Sansol.

Här är nattens fiesta fortfarande i full gång. Musiken från de närliggande barerna är på högsta volym när jag stannar till på det lilla torget för att se om jag kan hitta något att äta.

Det är ett under att ljudet från nattens festligheter inte nått fram till Sansol.

Jag är glad att jag inte stannade i Torres del Rio som jag först hade planerat. Då hade jag nog inte fått en blund i ögonen med tanke på den höga ljudnivån.

Jag fortsätter min vandring upp i bergen. Nu börjar det att ljusna och ännu en fantastisk soluppgång ligger bakom mig när jag vänder mig om.

Nattens åskoväder har gjort luften varm och fuktig. Den höga luftfuktigheten gör att vandringen känns tung redan från början. I eftermiddag väntas dessutom temperaturer på över 35 grader.

Det här kommer bli en riktigt tuff vandringsdag.

Ett par kilometer senare är jag framme i Bargota. Här möts jag av små torn av staplade stenar och träd dekorerande med allehanda ting, meddelanden och böner från tidigare pilgrimer.

Grusvägen fortsätter fram till Ermita de la Virgen de Poyo, ett eremitage byggt i barockstil på 1500-talet.

Ermita de la Virgen de Poyo

Det är en riktigt fin omgivning jag vandrar igenom. Små mjuka kullar med milsvid utsikt åt alla håll. Prydliga rader av vin- och olivodlingar så långt ögat kan se.

Sen bär det nerför igen. Ordentligt nerför. Och inte blir det lättare av att jag väljer att följa efter ett gäng som viker av från leden för att ta en genväg. Fast det vet jag inte då, jag är övertygad om att jag fortfarande är på leden.

Men ner kommer jag till sist. Och det är högst osäkert om denna så kallade genväg ger någon utdelning tidsmässigt. Men ordentligt lerig om vandringsskorna blir jag i alla fall.

(Note to self. Följ de gula pilarna, inte de pilgrimer som går framför)

Jag har fortfarande inte ätit någon frukost så när Bar Casita Lucia dyker upp vid vägkanten bestämmer jag mig för att stanna till.

Jag köper mig en napolitano och slår mig ner vid ett bord tillsammans med några vänner som också stannat till här.

Bar Casita Lucia

Jag slår sen följe med Andrew, en man från Polen.

Det blir ännu ett fint samtal innan vi skiljs åt efter ett par kilometer. För på caminon finns inget tvång att vänta in varandra eller behöva anpassa sig efter någon annans tempo.

Bara dela en stunds gemenskap när lusten faller på. Byta ett par ord längs vägen eller hänge sig åt djupa samtal om meningen med livet och varför vi är här.

När jag kommer fram till Viana känner jag mig både darrig och yr. Värmen suger verkligen musten ur mig. Framför allt en dag som denna när luftfuktigheten är närmare 100 %.

Jag stannar till vid första bästa bar och köper mig en Aquarius som jag sveper på stående (sittande) fot.

Jag återhämtar mig snabbt och kan sen fortsätta ut bland fälten.

Nu försvinner visserligen alla möjligheter till skugga, men även i dag löser mitt medhavda solparaply problemet. Åtminstone delvis. Den varma och fuktiga luften är det inte mycket att göra något åt.

Sen lämnar jag Navarra och vandrar in i La Rioja, Spaniens mest kända vinregion.

Jag närmar mig nu utkanterna av Logroño, dagens slutmål.

Vid vägkanten under ett stort fikonträd står ett litet bord uppdukat med vatten och pilgrimssouvenirer. Här finns inget jag behöver, men jag får en stämpel i mitt pilgrimspass.

”Felisa/Higos-Aqua y Amor” står det på stämpeln.

Senare får jag veta att detta är en av caminons mest eftersökta stämplar och att Felisa är namnet på den kvinna som fram till sin död år 2002 satt här och delade ut vatten och fikon till pilgrimer som vandrade förbi.

Higos-Aqua y Amor
– fikon, vatten och kärlek

Jag vandrar vidare in i Logroño.

Passerar genom en liten park med väldoftande Rosas del Camino de Santiago längs kanten. Aprikosfärgade rosor uppkallade efter vandringsleden.

Jag stannar till vid pilgrimskontoret innan jag fortsätter över bron in till stadens centrum.

Rosa del Camino de Santiago

Puente de Piedra

Jag får ta Google Maps till hjälp för att hitta mitt albergue, The Winederful Hostel & Café.

Det är en timme kvar till incheckning. Egentligen borde jag passa på att hitta något att äta, men jag är varm och trött. Mat får bli en senare fråga.

The Winederful Hostel & Café, Logroño

Till sist får jag min säng, en överbädd i ett 6-bäddsrum för kvinnor. En säng med riktiga lakan och täcke. Och en stor frottéhandduk till duschen. Efter den senaste veckans duschar med en minimal lättviktshandduk känns detta verkligen som en lyx.

Caminon får verkligen en att uppskatta saker man tidigare tagit för givna.

Dagens säng

Innan jag vilar måste jag ha något att äta. Nu, genast.

Med tanke på att boendet även innehåller ett kafé borde ju detta kunna lösas omedelbart, tänker man ju. Det gör det ju i och för sig också. Men bara för att jag kan tänka mig att äta en upptinad bit cheesecake. För något annat finns inte att beställa på detta kafé.

Så jag tuggar i mig ostkakan och sköljer för säkerhets skull ner nyttigheten med lite coca cola. Nu när jag ändå håller på.

Jag får äta något bättre senare i kväll. När värmen har lagt sig.

Sen går jag en liten runda på stan för att hitta ett öppet supermercado.

Det är fortfarande alldeles för varmt så någon längre sightseeing orkar jag inte med. Vilket är synd för Logroño verkar vara en jättemysig stad.

Jag köper lite frukt, nötter och en Aquarius till morgondagen. Det gäller att passa på att proviantera när möjligheten ges.

Några caminovänner sms:ar och frågar om jag vill följa med ut och äta. Det vill jag förstås. Både god mat och trevligt sällskap står högst upp på önskelistan denna kväll. Det visar sig dessutom att de bor på samma albergue, så snart träffas vi och ger oss ut för att hitta ett lämpligt ställe att äta på.

Några pilgrimsmenyer verkar inte finnas denna söndagskväll, men till sist hittar vi ett ställe som alla är nöjda med.

Vi äter mycket, vi äter gott. Det blir ännu en kväll med fina samtal om livet. Högt och lågt.

Dagens vandring:

Längd: 21,2 km
Antal steg: 31835
Tid: 6 h