Bohuslän är – enligt oss – ett av Sveriges vackraste landskap så förstås vill vi passa på att vandra ännu en etapp av Kuststigen när vi nu denna påsk är på väg till Väderöarna.

Valet av vandringsled blir denna gång den 7,5 km långa Skaftö rundslinga.

Vi gör ett första försök till vandring på vägen upp. Parkerar bilen på Östersidan och ger oss iväg bland husen. Hittar snart Kuststigens blå markeringar och fortsätter in bland kvarteren. Men vandringslusten infinner sig inte. Det börjar att regna och vi längtar till vandrarhemmet.

Så vi bestämmer oss för att avbryta vandringen och i stället göra ett nytt försök på hemvägen. Vandra ska ju vara roligt. Inget vi bara bockar av för att vi råkar vara i krokarna.

Ett par dagar senare när vi är på väg hem från Väderöarna gör vi ett nytt försök. Nu är vandringshumöret på topp och nu vet vi också var vi ska parkera för att ha nära till leden.

Leden börjar nere vid den lilla hamnen i Östersidan med utsikt över Fiskebäckskil på andra sidan vattnet. För oss i alla fall, men eftersom det är en rundslinga går det bra att börja varsomhelst utmed leden.

Fiskebäckskil

Det är asfalt och hus den första biten. Inte den roligaste vandringen i vårt tycke. Dessutom verkar varenda människa vara ute och vandra bort påskmaten denna dag. Och trängas bland pratglada människor är ingen vi är förtjusta i. Åtminstone inte när vi förväntar oss enslig vandring i vacker natur.

Snart lämnar vi dock den mesta av bebyggelsen och nu blir leden förhållandevis folktom. Det gillar vi.

Efterlängtat vårtecken!

En grusväg tar oss vidare ut på landet. Nu passerar vi bara enstaka hus utmed vägkanten.

Några släta klippor – som vi av någon anledning förväntat oss, vi är ju i Bohuslän! – ser vi knappt röken av under denna vandring, men väl en hel del skog, mossklädda trädstammar och en liten sjö.

Det är en härlig vårdag, om än i kallaste laget. Men regnet lyser åtminstone med sin frånvaro och luften är frisk och klar.

Vi är nöjda med vårt val att skjuta upp vandringen för i dag finns både ork och vandringslust.

Efter ett par kilometer lämnar vi grusvägen och ger oss in på naturstigar i skogen.

När vi kommer fram till Lunnevik ansluter Kuststigens etapp 10 (mellan Dragmarks färjeläge och Fiskebäckskil) till Skaftö rundslinga och följer sen den ett par kilometer.

Vi viker av leden för att besöka Skaftö Kvarn, men kvarnen är stängd så efter ett varv vänder vi tillbaka till leden igen.

Och en grusväg tar åter vid.

Skaftö Kvarn

Vi vandrar in i Vägeröd naturreservat, ett område som sägs vara känt för sina blåsippor.

Några sådana ser vi dock inte i dag trots att det egentligen borde vara blåsippesäsong. Faktum är att vi inte ser några blommor alls. Men kanske är våren bara sen i år eller så finns de inte utmed leden.

Snart är vi framme vid korsningen där Kuststigens etapp 10 viker av mot Fiskebäckskil och vi i stället fortsätter rakt fram.

De sista kilometerna bär det uppför och äntligen får vi den klippvandring vi längtat efter. Åtminstone nästan. För här är klipporna täckta av överblommad ljung.

Landskapet med sina tallar och björkar påminner oss nästan mer om Norrland än om Bohuslän.

Väl uppe på toppen bjuds vi på en fin utsikt över landskapet, även en gråmulen dag som denna.

Snart bär det nerför igen och vi vandrar åter in i Östersidans kvarter. Rundslingan är fullbordad. Cirkeln är sluten.

Och vi är redo att köra de fyrtio milen hem.

Vandringen slutar på knappt 8 km och tar oss 2 timmar.

Det här är ingen vandring som sticker ut på något sätt, men för oss är rundslingan en alldeles lagom lång runda så att kroppen får sitt innan vi sätter oss i bilen för att köra den långa vägen hem.