I dag står en utflykt till Blue Mountains National Park, en världsarvslistad nationalpark ca tio mil utanför Sydney, på agendan.

Efter mycket letande hittar jag den perfekta utflykten på Viator. En utflykt som utlovar ett par timmars vandring i nationalparken och som dessutom är fri från det mer eller mindre obligatoriska Sydney Zoo-besöket som annars ingår i denna klassiska utflykt. Besöka zoo är nämligen inget jag brukar uppskatta.

Men jag bestämmer mig för att vänta med bokningen, vi vet ju inte riktigt vilken dag vi vill åka.

Det skulle jag förstås inte ha gjort. När vi väl är redo att boka är utflykten redan fullbokad och någon liknande utflykt går inte att hitta. Så det får helt enkelt bli en av de klassiska utflykterna. För vi vill ju passa på att besöka Blue Mountains när vi nu är i krokarna.

Utflykten bokas med Viator och kostar ca 1200 kr/pers.

Vi blir upphämtade vid Sydneys centralstation tidig morgon. Jetlagen har ännu inte släppt greppet om oss vilket gör att vi är riktigt trötta efter nattens brist på sömn.

Så trots att jag bestämt mig för att inte missa en endaste sekund av det australienska landskapet som susar förbi utanför bussfönstret går det till sist inte att hålla ögonen öppna.

Vi inleder vårt besök vid utkikspunkten Echo Point utanför Katoomba.

Här bjuds vi på magnifik utsikt över Jameson Valley och områdets mest kända landmärke, Three Sisters.

Innan de vita nybyggarna kom till landet ägdes och beboddes området av det aboriginska Gundungurrafolket som verkat i regionen sedan 40 000 år tillbaka. Echo Point är en viktig del av deras Drömtidsberättelser, inklusive historien om de tre systrarna Meehni, Wimlah och Gunnedoo.

Vi som tittat på väderleksprognosen för Sydney får en chock när vi kliver ur bussen. Här uppe i bergen är det ynka 3 grader och någon jacka har vi inte tagit med oss. Så långt tänkte vi inte i jetlagsdimman. Att säga att det är svalt ute är en underdrift. Vi fryser.

Vi går ett varv till de olika utkikspunkterna. Suger in det vackra landskapet framför oss. Sen skyndar vi till områdets affär där jag köper en tjock fleece. Helt klart dagens bästa inköp.

Sen är det dags att åka vidare till Scenic World, en turistattraktion ett par kilometer längre bort.

Området är känt för sina fyra attraktioner; Scenic Railway, Scenic Skyway, Scenic Cableway och Scenic Walkway (en knappt tre kilometer lång vandringsled i regnskogen nere i dalen).

Vi ställer oss i kö till Scenic Skyway.

Kön tar bara en kvart, men nu börjar helt plötsligt vår guide bli stressad. Han går runt och berättar i vilken ordning vi måste ta de olika attraktionerna för att vi ska hinna med. Vi har tydligen bara en och en halv timme till vårt förfogande och dagens besökare är många.

Turen med linbanan över till andra sidan klippan tar inte ens tio minuter. Det är knappt vi hinner njuta av den vackra utsikten innan vi är framme och det är dags att kliva av.

Vår guide fortsätter att skynda på. Kan vi tänka oss att nu hasta bort till Scenic Cableway och sen bara ta den korta vandringsleden istället för den långa när vi kommer ner?

Sagt och gjort. Vi gör som vi blir tillsagda. 

Inte heller denna linbana, som sägs vara den brantaste linbanan på södra halvklotet, tar mer än tio minuter.

Vi skyndar iväg längs den lilla vandringsleden. Önskar förstås att det funnits tid till den längre leden, men nu är det bara att gilla läget. Det är priset vi betalar för att åka med en organiserad utflykt istället för på egen hand.

Men det är en fin promenad genom regnskogen och förbi de gamla kolgruvorna.

Sist ut blir en tur med Scenic Railway, världens brantaste passagerarjärnväg. En järnväg med 52 graders lutning och ursprungligen byggd år 1878 för att frakta kol från gruvorna.

Det här är besökets häftigaste attraktion. En riktigt brant (och även den väldigt kort) tur.

Vi håller ett högt tempo rakt igenom besöket, trots det har vi bara en minut till godo av vårt tid när vi susar in i den väntande bussen. Det har vi inget för, vi får nämligen sen sitta en halvtimme i bussen och vänta in några medpassagerare.

Hade vi vetat det kunde vi ju lika gärna ha tagit den längre vandringsleden. Sitta i en buss vill vi ju inte betala för.

Det gör att lunchstoppet i Leura nu krymper rejält. Kan vi kanske tänka oss att studsa av och köpa någon take away när vi kommer dit? Så får vi sitta i bussen och äta, lovar vår guide.

Vid det här laget har vi tappat intresset för utflykten.

Det blir ett par spenatpajer på byns supermarket och en mugg take away-kaffe från ett närliggande kafé. Sen en snabb promenad genom byn innan vi slår oss ner på en bänk och äter vår mat. Det är kallt och vi fryser, den nyinköpta fleecejackan till trots.

Vi sover sen tungt resan tillbaka till Sydney. Vaknar inte förrän vi kommer fram till Sydney Zoo.

Nu vill guiden att vi ska gå gemensamt genom den australienska delen av djurparken och sen låta oss fotograferas med en koala innan vi släpps fria på egen hand.

Vi smiter direkt. Någon stackars koala vill vi inte posera med. Inte heller åker vi till Australien för att titta på lejon och elefanter. Timmen vi spenderar på egen hand tillbringar vi helt i den australienska delen och på Aquarium & Reptile Encounter.

Det gör att vi får kängururna helt för oss själva en lång stund efter att övriga besökare gått vidare.

Och kanske är det här enda möjligheten för oss att få se en känguru i Australien. Det vet vi ju inte. Så trots att vi inte är mycket för zoo så är vi ändå glada över att vara här och få den möjligheten.

Klockan är inte ens 17 när vi bli avlämnade vid Sydneys centralstation igen. 

En utflykt som visserligen har gått i 120, men trots det är vi nöjda med dagen. Vi har fått se och uppleva det vi kom hit för, om än i ett rasande tempo.