San Marino

Nya länder är alltid intressanta och eftersom besöka-alla-Europas-länder står på bucket-listan är det självklart att vi vill besöka mikrostaten Republiken San Marino när vi ändå är i krokarna. Faktum är att vi till och med har valt semesterort i Toscana efter kortast avstånd till San Marino.

Vi är en aning tveksamma till hur vi ska hitta dit. Vår bilkarta tar slut någonstans halvvägs och vår hyresvärds något vaga körinstruktioner på en handskriven papperslapp känns inte heller helt tillförlitliga.

Nåväl, på något sätt ska vi väl ta oss dit.

Egentligen vet vi inte om vi får köra hyrbilen dit. San Marino må ligga omsluten av Italien, men det är faktiskt ett eget land och hyrbilar får ju inte köras över landsgränser så där hur som helst. Först försöker vi ringa till hyrbilsfirman och fråga, men när ingen svarar chansar vi och kör ändå.

Vi lämnar Cincelli efter frukost och svänger av mot Quarata, allt enligt papperslappen vi fått av vår hyresvärd.

Det här ska nog gå bra. Branta serpentinvägar tar vid. Vår lilla Fiat Punto hostar och gnäller, men tar oss snällt uppför varje brant backe och vi anländer slutligen till den lilla medeltidsbyn Anghiari där vägen äntligen planar ut.

Anghiari

Vi kör vidare mot Sansepulcro där nästan sex mil motorväg tar vid. I Sarsina svänger vi av och nu är det till och med skyltat mot San Marino. Det här går ju som en dans.

Dimman ligger som en tät slöja över bergen och det är så vackert, så vackert att vi nästan vill stanna här i stället och strunta i San Marino.

Plötsligt försvinner all skyltning mot San Marino. Inte kan vi väl ha kört fel? Nu när det gick så bra. Bäst att stanna med en gång och fråga. Vi parkerar bilen i vad som visar sig vara Sant´Agata Feltria och går in och frågar på ett kafé. Jodå, visst har vi hamnat lite ur kurs, men inte värre än att vi hyfsat lätt kan ta oss ur vår position och fram mot vårt mål.

Inte för att vi förstår ett ord av vad kaféinnehavaren säger på italienska, men vi lyckas snappa upp namnet Novafeltria och så är vi på banan igen.

Till Sant´Agata Feltria har man väl alltid velat åka?

Efter ytterligare några mil ser vi äntligen San Marino torna upp sig på berget Monte Titano framför oss.

Regnmolnen hänger i luften, men mer än så blir det inte. Vi är mer än glada över att slippa svettas när vi nu tänker ta itu med San Marino och dess sevärdheter.

Planen är att parkera längst ner och sen ta linbanan upp till huvudstaden San Marino som ligger belägen längst upp på den 750 meter höga klippan. Men innan vi vet ordet av har vi passerat linbanestationen och kör vidare på den smala gatan uppför klippan. Precis det som vi till varje pris ville undvika.

Vi hittar till sist en plats i ett parkeringshus och tar hissen upp till själva staden. Där blir vi stående en lång stund och njuter av den fantastiska utsikten.

Till och med tonåringen tyckte att utsikten var fin!

Efter ytterligare några trappor når vi San Marinos historiska centrum. Här finns förutom affärer och restauranger även Tre Rocche, de tre torn som utgör motivet på San Marinos flagga.

Både själva staden San Marino och berget Monte Titano är med på UNESCO:s världsarvslista.

Chiesa di San Francesco

Staden är större än vi trodde.

Vi besöker varenda gränd, varenda gata och vartenda ett av de tre tornen. Det enda vi inte gör är att shoppa momsfria varor i de otaliga affärerna som finns i de små gränderna. Klockor, smycken, skinnvaror och märkeskläder.

Basilica del Santo Marino

Det är mycket människor på gatorna, men det känns aldrig trångt. Det är vidunderlig utsikt åt alla håll och kanter och den räcker mer än väl till för alla som vill titta.

Vi betalar inte heller några inträden för att gå upp i någon av tornen. Utsikten nedanför duger bra åt oss.

Guita – första tornet

Cesta – andra tornet

Vi köper varsin pizzabit innan vi går vidare.

Det finns en liten vandringsled runt San Marino och vi följer den en liten bit till det tredje tornet. Stigen går genom en liten grön skog.

Montale – tredje tornet

När vi strosat klart bland alla tinnar och torn köper vi varsin glass och tar hissen tillbaka till parkeringshuset.

Nu ska vi bara ta oss ut ur San Marino och tillbaka till Cincelli innan vi kan high-fiva denna lilla tur. Och här blir det naturligtvis fel.

Vi kör fel nästan direkt när vi kör ner från klippan. Ingen av oss vet om vi känner igen oss där vi passerar små hus och lägenheter. Kanske har vi kört här, kanske har vi inte. Mest troligt inte konstaterar vi efter ett tag. Det bär uppför när det borde bära nerför. Det här som gick så bra!

Till sist får vi stanna och fråga om vägen. Återigen får vi en vägbeskrivning på italienska, men vi förstår i alla fall så mycket att vi ska vända tillbaka. Efter ett tag hittar vi äntligen rätt väg och lämnar San Marino och kör raka vägen till Cincelli utan fler felkörningar.